Vi andra kan sköta det där med att försöka växa upp så kan Westlife få fortsätta som medietränade, tråkiga, gulliga popstjärnor.

Kristin McMillen har läst den nyligen Pulitzerpris-belönade ”Egendom” av Hernan Diaz, och reflekterar över de förmögna pamparnas förmåga att manipulera sanningen.

Plötsligt släpper Bill Watterson sitt mästerverk ”Kalle och Hobbe” i en mastodont-tung seriebox. Daniel Andrén bläddrar sig tillbaka i tiden med hjälp av en samling som troligen riskerar att skrämma bort nya läsare. 

Den vuxna tvåsamheten kanske är möjlig för Ulf Lundell, trots allt. Samtidigt har något försvunnit. Gnistan. Livselixiret. Själva romantiken.

”Enys men” rider på ”folk horror”-vågen och utspelar sig på en mardrömslik ö som verkar vila på en mörk naturkraft. Mäktig stämning, men det liknar mer en konstinstallation än skräckfilm, skriver Kristoffer Viita.

Johanna Frid lägger inga fingrar emellan när hon skriver om relationer. Att läsa henne är nästan som att ställa sig på mobbarnas sida, tycker Jenny Aschenbrenner.

Peter Kadhammars deckare hyser inget hopp till godheten.

Selma Brodej läser en ljuvlig roman om hustlers och lögnare och tänker på hur hon själv skulle bli en bättre svindlare.

Visst är det en protesthandling att visa Monica Sjöö våren 2023. Men är Sverige verkligen redo för konstens motsvarighet till nyhedniska furumöbler?

Tyra von Zweigbergks debut­roman söker svaret på ett barns våldsamma depression i det förflutna. Men någonstans på vägen kallnar spåren, tycker Jenny Aschenbrenner.

En vegansk Birgitta Trotzig? Kritikerna brottas med att försöka förklara Rasmus Daugbjergs mytiska universum. Selma Brodej kastar sig in i sagovärlden och inser att den egentligen är en vaken samtidsskildring.

Finns det en författare som inte får blomma ut? En sorts… Ulf Lundell? Teodor Stig-Matz önskar att journalistlegendaren Guillou vilade lite mer i dagboksskrivandet.

Blodindränkt finsk hämnd-action med alla reglagen i topp.

Myra Åhbeck Öhrman vältrar sig i böckerna som blev resultatet av metoo-hösten 2017. Sist ut är Lina Makboul som skriver en sorts true crime för kollegerna i media, där den blodiga kittlingen finns i karaktärsmorden på deras egna kollegor.

Christian Egefur känner sig splittrad efter att ha sett Milad Alamis ”Motståndaren”. Å ena sidan skildrar den en historia som berör och engagerar – å andra haltar det filmiska hantverket. 

Kan man vara så besatt av sin son att hans enda vän, som dessutom har världens vackraste mamma, blir ens största fiende?

De är alla fullkomligt vidriga, ändå känner jag med dessa snuskigt rika as. ”Succession” är räddningen på den överlastade streamingmarknaden, skriver Kristin McMillen.

Det har spekulerats i Brandon Cronenbergs daddy issues förut, men jag lämnar dem gärna till honom och hans psykolog. 

Berättelserna från pinnsmala och sönderstressade nätverkskriminella har blivit vår tids litterära sensation. Tali da Silva har läst Emil Arvidsons ärliga bok om svensk gangsterrap som till skillnad från alla andra ställer frågorna på kulturens insida.

Kungen av nyliberalism • Mikael Holmqvists granskning av kungen berättar hur en meningslös figur fylldes med makt och ideologiskt innehåll av näringslivet, skriver Petter Larsson.