Varför är det så tillfredställande att se överviktiga människor gå ner i vikt på TV, och hur skojig får man egentligen vara när det kommer till en av våra allvarligaste folkhälsoproblem? • Clara Lee Lundberg har sett SVT:s nya dokumentärserie ”Min tjockumentär”.

I ”Mjölkat” luckras gränserna mellan djur och människa upp, skriver Nora Wurtzel.

Teodor Stig-Matz blir inte särskilt sugen på att prata ekonomi efter att ha läst Jesper Roines bok om ojämlikhet. Den argumenterar för att lagom är bäst även när det gäller orättvisor. Och det kan man ju tycka, men en annan värld kanske är möjlig?

Om boken varit en tv-serie hade den varit en merge mellan ”White lotus” och ”The OC”, skriver Selma Brodrej om Emma Clines intensiva thriller om pengar och performance.

Lars Tunbjörks bilder synade liket efter välfärdsstaten och upptäckte att det var fullt med socker, transfetter, chips och bearnaisesås, skriver Nils Claesson.

Kristoffer Viita minns sitt gamla callcenter-jobb när han tittar på HBO:s dokumentär­serie ”Telemarketers”. Plötsligt känner han nostalgi över den laglösa verksamheten. Det finns en varm gemenskap i samhällets mest hatade yrkeskår.

En räddare i nöden, i en samtid kännetecknad av transbacklash? Siri Landgren har höga förhoppningar när hon ska läsa en ny antologi om transpersoner, men det visar sig vara en bok skriven på defensiven.

En komplex berättelse om skapande, relationer och Hollywoods judiska arv efter förintelsen, skriver Kristoffer Viita.

Mellan 2011 och och 2020 sjönk utlands­adoptionerna i Sverige med över 50 procent. Kan det vara därför berättelserna om IVF-­behandlingar är så många och så relevanta just nu, undrar Teodor Stig-Matz. Han har läst två snarlika dagboksberättelser om att vara ofrivilligt barnlös.

När ens romanfigur är så ­trasig av åtrå att han gräver upp liket av den kvinna han alltid älskat, då har man till och med övertrumfat världens bästa countrylåt, skriver Andres Lokko.

Inte ens sexet är intressant i Ulf Peter Hallbergs allvarsamma skildring av Strindbergs konstnärsliv i Köpenhamn. Teodor Stig-Matz är mycket, mycket besviken. 

I sin nya bok inspireras Cecile Pin av sin egen familjehistoria. Jenny Aschenbrenner läser ett koncentrerat stycke sorg över flyktingtragedierna som aldrig tar slut.

Caroline Hainer har sett andra säsongen av ”Sex and the city”-spinoffen ”And just like that” och konstaterar att 55 är det nya 85. Och sexet har helt ändrat karaktär.

Kan en mor sluta älska sin son? Det frågar sig Constance Debré i autofiktiva ”Love me tender”. Kristin McMillen läser en förkrossande roman om föräldraskapets och kärlekens fotbojor.  

Nu har historien om Blackberryn blivit långfilm. En svart komedi om smarta pojkmän. Frågan är bara om vi orkar fler filmer om tech-entreprenörer?

Där tv-serien ”The idol” ratats för att vara våldsromantiserande och cringe är konserten bara fantastisk och gör skillnaderna mellan The Weeknd och karaktären Tedros som han spelar i ”The idol” ännu tydligare.

Tysta, diskreta och utan lukt. Clara Lee Lundberg har sett Netflix-serien ”Barracuda ­queens” – en serie om varför det är praktiskt att vara rik och snygg när man är brottsling.

Martin Hansson har läst Irakis ”Dagbok från Tal El-Zaatar” – där människoödena i flyktinglägret tvingar sig under huden.

Euphoria-skaparen Sam Levinsons nya serie ”The idol” har redan slitits i stycken av twitters elevrådsfraktioner. För ja, visst är den en ultracynisk och pubertal Hollywood-saga. Men Kristoffer Viita vill både äta kakan och ha den kvar. 

Kanske räcker det med tv-serier nu?