Sara Gordans ”Natten” berättar om en mor som söker sin diabetessjuka dotter på kyrkogården om natten. Maria Andersson Vogel har läst en roman om moderskap som kryper in under skinnet och stannar där.

Pija Lindenbaums bilderbok ”Lill-Zlatan och morbror raring” blir i filmisk form en småknasig och varm relationskomedi för lågstadiepubliken. 

En perfekt medelklass­tillvaro slås i spillror av en människoliknande fågel. David Weiss blir både förtjust och lite äcklad av den finska skräckfilmen ”Ruva”.

”Jag är Zlatan” är som en målarbild där man fyller i färgerna efter nummer. Man vet hela tiden hur slutresultatet kommer att bli.

Ravensbrück, julen 1944. Två kvinnor, en kärlek. Det är ämnet för Magnus Gerttens nya dokumentär ”Nelly & Nadine”.

”Lamm” är den senaste filmen i trenden ”hednisk skräck” – en demonisk vårdnadstvist mellan getter och människor i ödsliga isländska landskap. Originellt och ­ockult men otroligt seg­draget, skriver Kristoffer Viita.  

Berättelsen om Hans Hoffman som får långa fängelsestraff för homosexualitet är onödigt fragmentariskt berättad, men Franz Rogowski gör en ­enastående rolltolkning, ­tycker David Weiss.

Hemsökta hus var 2010-­talets stora skräck­trend. I Ricky ­Strandbergs ”Bödlarnas profetia” kombineras element från subgenren med klassisk gotisk skräck. Rasmus Landström läser en ovanligt begåvad skräckdebut som hade tjänat på fler originella inslag.

Hon söker efter sina rötter bland människomassorna på Paris gator, med sin döda första pojkvän hängande i hasorna, i Linnea Axelssons nya roman. Jenny Aschenbrenner har läst en spar­smakat intensiv skildring av hur sammanflätad varje människa är med den större berättelsen.

Maggie Gyllenhaals regidebut baserad på Elena Ferrantes bok är en suggestiv drama­thriller om priset för att gå emot föräldraskapets självutplåning, skriver Kristoffer Viita. 

Nina Wähä följer upp succén med ”Testamente” med en roman berättad ur den misslyckade väninnans perspektiv. Jenny Aschenbrenner läser ”Babetta” och blir lite besviken.  

Kenneth Branaghs själv­biografiska familjekrönika ”Belfast” utspelar sig under de våldsamma konflikterna i Nordirland 1969 och är stundtals gripande och imponerande välspelad, men också för banal för att funka som annat än Oscarsbete, skriver Kristoffer Viita. 

I ”C’mon C’mon” möts en ensam man och en underlig pojke i en resa mot samhörighet som är både klyschig och vacker. Jenny Aschenbrenner besegras av det suveräna samspelet mellan Joaquin Phoenix och barnskåde­spelaren Woody Norman.

Barndomens grymhet får en injektion övernaturliga för­mågor i norske regissören Eskil Vogts thriller ”De oskyldiga”. Ett läskigt experiment med vardaglig ondska som klöser sig innanför huden, skriver Kristoffer Viita. 

Franska dramat ”Omständ­igheter” pressar fram en thrillerlik spänning ur en ung students desperata jakt på en väg ur en oönskad ­graviditet. Dagens ETC:s ­kritiker David Weiss får andnöd av Audrey Diwans tryckkokare till film.

Riksteaterns ska ha kredd för att släppa in mer utom­europeisk dramatik på den svenska teaterscenen, men ”Stortorget” skulle ha mått bra av att dra ner ett par växlar. 

På ett tåg mellan Moskva och Murmansk förlorar hon sin kärlek men vinner kanske en vänskap. David Weiss har sett ett elegant berättat kammarspel, med det framrusande vinterlandskapet som storslagen fond.

”Bad luck banging or loony porn” vann Guldbjörnen för bästa film på Berlins filmfestival. Nu är det dags för vanlig biopremiär, men allt i filmen är dessvärre inte guld, skriver Dagens ETC:s Christian Egefur. 

Kriget mellan framtidens ateister och sektiga soldyrkare rasar vidare på människosläktets nya planet Kepler 22-b. Säsong två av HBO-serien går från familjebildning till stamkrig och fortsätter att imponera. 

I dödens väntrum trampar vi ned varandra. Jenny Aschenbrenner har sett ett klaustrofobiskt och rått drama om döden och livet och trots allt tyckt om att få vara kvar i de svåraste frågorna.