I början av året publicerade vi en artikelserie om hormonutsöndrande preventivmedel. I samband med det hörde många kvinnor av sig för att dela med sig av sina erfarenheter. Att det fortfarande finns ett enormt behov av att diskutera det medicinska experimenterandet med kvinnors kroppar blev tydligt när vi samlade material inför dagens nyhet om p-piller. I dagens artikel har vi bara kunnat publicera en bråkdel av alla de kommentarer och vittnesmål från kvinnor i olika åldrar som upplevt att hormonbaserade preventivmedel påverkat deras välmående.

Många berättar om hur de länge gått och trott att något var allvarligt fel på dem – tills de slutade äta p-piller och besvären försvann.

När så SVT nyligen rapporterade om hur ett forskningsteam dragit igång en studie för att ”slå hål på p-pillermyten” upplevs det självklart som en förminskning av kvinnors upplevelser, något som tyvärr inte är ovanligt inom det medicinska området. Sjukdomen endometrios är kanske det tydligaste exemplet.

Professor Inger Sundström Poromaa, som också är delaktig i den aktuella studien om pillrens effekter på sexualiteten och humöret, blev förra året intervjuad av studentidningen Ergo:

– Om vi har någon hypotes? Nej, i det här läget så vi vet ingenting, sa hon då.

Över femtio år efter att p-pillret slog igenom saknas alltså relevant forskning om p-pillrens upplevda biverkningar, trots otaliga vittnesmål och larmrapporter. Att då uppmana fler kvinnor att stoppa i sig piller innan dess effekter är tillräckligt utredda framstår som ren idoti, särskilt när det finns hormonfria alternativ som spiral, pessar och kondom. Flera av dessa alternativ fyller samma funktion för självbestämmanderätten som p-pillret, vilket när det kom lanserades som en frihetsrevolution för kvinnor.

Om Marie Bixo, en av läkarna som ska utföra studien om p-pillrens biverkningar, har en personlig uppfattning om att kvinnor inte behöver oroa sig för p-pillers biverkningar är det en sak. Men skulle den förutsättningslösa forskningen påverkas av hypotesen om ”p-pillermyten” – vars spridning läkemedelsindustrin vanligtvis står bakom – vore det desto allvarligare. Inte bara för de kvinnor som undrar varför de mår som de gör, utan också för vårdpersonal som i dag inte känner att de har tillräckligt mycket forskning bakom sig för att kunna ge korrekt information till unga tjejer och kvinnor som överväger hormonella preventivmedel.