En politisk brandfackla

Komma nära

Författare: Stewe Claeson
Förlag: Norstedts

Pontus är centralgestalt i Stewe Claesons nya roman, Komma nära. Den utspelas på västkusten, i en kommun som bär drag av Uddevalla, och den tangerar centrala demokratifrågor. Kan ledande politiker i symbios med en mäktig byggherre med kommunens bästa för ögonen – i praktiken nya arbetstillfällen – göra som de vill? På den fiktiva tidningen Länskuriren finns ingen Berit Önell, snarare en journalistkår som går traktens och maktens ärenden. Pontus, konsulten, är visselblåsaren.

Genom referenserna till Snowden pekar Claeson också på ett mått av megalomani hos Pontus. Och nej, författaren idealiserar inte den 30-årige idealisten och moralisten. Även om Pontus ifrågasätts i olika sammanhang och utsätts för såväl förtalskampanjer som anonyma brev- och telefonhot, så skapas det knappast någon heroism kring hans värv och väsen. Han förblir en ensam människa, till råga på allt nyss övergiven av Liselott.

För att skingra tankarna och komma bort från den kommunala turbulensen låter sig Pontus – utan mobil och padda men med huvudvärk och yrsel – färdas till ett någorlunda lyxigt rekreationsställe i södra Småland. Maten är elegant tillagad med enkla råvaror och en gammal Claeson-favorit, det svenska brännvinsbordet, kommer till heders. Här gör han innehavare Karin Swenssons och historieadjunkt Birgers bekantskaper. Gärna i sällskap med bourbon och whiskey. Därtill noterar Pontus servitrisens höfter och rumpa, vilket i sammanhanget skall betraktas som ett livstecken.

Samtidigt serveras reminiscenser från ett diffust liv där somrarna med en viss Fagerberg lyser klarast. Om morsan får man mest veta att hon har afrofrisyr och aptit på män och knappast ogillar vad den sedan länge döde farsan till Pontus lämnat efter sig: fastigheter, ekonomisk trygghet. Avkastningen på tillgångarna har gynnat även Pontus – vore man en smula cynisk kunde man säga att alla är lika goda kålsupare, och moralisten inte ett smack bättre än de myglande kommungubbarna.

Det finaste i kråksången är väl att Claeson – utan att någonsin dölja konsultens vänsterradikala utfall mot den utbredda vänskapskorruptionen och ökande girigheten – undviker mera programmatiska tolkningar och svar. Ensam står du med ditt liv och dina beslut, trots att strandskydd och allemansrätt ger dig juridiskt och moraliskt rätt. Claeson är ett stycke filosof också.

Och om denna bok kan föra tankarna till Hanekes filmer och Magnus Dahlströms romaner – de dova hoten, den dolda agendan, den inre stumheten och stora tystnaden – så är den ändå mera godmodigt utförd. Claeson ställer åtskilliga frågor, svaren står skrivna i lagen, stjärnorna eller våra inre.

PS. Berit Önell är den numera rikskända grävande journalist som till följd av att hon gjorde sitt jobb, och avslöjade grava oegentligheter i Hässleholms kommun, fick sparken som kommunreporter på tidningen Norra Skåne. DS.

Läs alla artiklar ur veckans kulturpaket:

Den oberoende rösten – "På kultursidorna i helgnumret skall blicken skärpas och världen vidgas."

En politisk brandfackla – Jan Karlsson läser Stewe Claesons nya roman, Komma nära.

Opolitisk teaterhöst – Björn Gunnarsson scannar höstens premiärer.

Atwood – ironisk och utlämnande – Maria Ehrenberg läser Dörren.

Befriande skevhet av Bohman – Maria Ehrenberg läser Therese Bohmans Den andra kvinnan.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg, som du kan beställa i pappersformat här. Tidningen finns också i vår Androidapp och Ipad/Iphoneapp.

Vill du prenumerera för under 12 kronor numret? Skicka ett mejl till kundtjanst@etc.se.