Jan Stocklassa uppfinner en ny genre när han skildrar Lockerbieattentatet genom sin egen medelålderskris.

I sin roman om barns sexuella övergrepp på barn hämtar Daniel Sjölin styrka ur ett förakt riktat både mot sig själv och andra.

Här är alla nominerade • I år är inte mindre än två diktsamlingar nominerade till det prestigefyllda Augustpriset. Men inte Bruno K Öijer.

Numera är hon lika präktig som en Muminmugg

1957 skulle gymnasieskolan i Little Rock, Arkansas integreras. Det ledde till en världsberömd konfrontation med den amerikanska rasismen. 

Sydkoreas mål har länge varit ett Nobelpris. Nu  utmanas västs kulturella dominans på allvar, skriver Tobias Hübinette.

”Intermezzo” handlar om hänförelsen, våra bultande hjärtan och ropen vi skickar ut i hopp om att bli hörda.

Den sista bok som publiceras av den gudabenådade västerbottningen är fylld av råd som faktiskt är värda att följas.

Per Hagman är en gammal, kufisk vän man äntligen börjar förstå sig på. 

Låt oss vara ärliga – vi kan inte ens hämta vår egen hämtmat. Teodor Stig-Matz läser om Natoanslutningen och inser att han kommer att fly om ryssen kommer.

Det börjar påminna om 90-talet när dansk film fullkomligt krossade den svenska.

”Hösten är en tid då jag ofta återvänder till Valerie Kyeyune Backströms sågning av Pascal Engmans debutroman”

I februari dog Bengt Ohlssons hund Ludde, och nu, när den nya romanen kommer ut har saknaden blivit oerhört stark.

Förläggaren Gunnar Nirstedt om hemligheten ingen berättar för författarna: Deras böcker ska inte sälja. De ges bara ut för att det ser fint ut.

Som psykolog tycker Jenny Jägerfeld aldrig att det är en bra idé att hämnas. Själv har hon slagit till både mot mobbare och telefontjuvar. Nu har hon skrivit en roman om hämnd.

Viktor Rydberg älskades av sin konservativa samtid eftersom han var fast i det förgångna.

Serietecknaren berättar varför hon vill befria oss från den navelskådande wellnesskulturen.

Kristin McMillen läser självhjälpsböcker av landets kändaste feminist och landets största influencers. Förvånansvärt nog landar de i samma slutsats.

I Sara Stridsbergs nya roman finns en sorts lycka över alla knasiga detaljer i familjens historia, till skillnad från i hennes tidigare romaner.

När jag var liten läste jag bara böcker om barn som räddade sig med hjälp av fantasin. Nu gör alla sitt bästa för att få tyst på den.