Från att ha varit en frisk, aktiv kvinna blev Helena Zetterström sängliggande och klarade inte att ta hand om sina barn utan hjälp. Någonting gick fel när hon födde sonen Matteo i augusti 2012, och de första veckorna hade Helena Zetterström så ont i ryggen att hon gick dubbelvikt av smärta.
Hon är själv säker på att hennes skada kommer från en felaktigt satt epiduralbedövning, en ovanlig skada. Men vården godkänner inte smärtan som en förlossningsskada eftersom läkaren inte gjort någon anteckning om epiduralen i hennes journal vid förlossningen.
Istället har hon fått diagnosen somatoformt smärtsymptom, som innebär att smärtan är psykisk, det vill säga bara sitter i hennes eget huvud.
– Det är så kränkande. Vem som helst som har barn förstår väl att jag hellre skulle vara ute och gunga min son än att betala en annan person för att göra det, säger hon.
Den traumatiska förlossningen för snart tre år sedan blev starten på en vårdkarusell där Helena slussats runt mellan olika läkare och vårdinrättningar. Hon berättar om att gång efter gång har blivit ifrågasatt, förminskad och bortviftad.
”Ingen frågade hur jag mådde”
En av de mest knäckande upplevelserna inträffade på hennes vårdcentral i december förra året. Läkare och kurator hade kallat till möte för att avsluta hennes ärende.
– Beskedet jag fick var ”tack och hej, vi kan inte hjälpa dig”. De såg att jag bröt ihop totalt. Jag gick in på handikapptoaletten i väntrummet och där satt jag på golvet i en och en halv timme och grät, och ingen knackade på dörren och frågade hur jag mådde. Vi har skrattat åt det i efterhand, jag och mina vänner. Det är så absurt att man ens får lov att vara där så länge utan att någon knackar på, säger hon.
Idag jobbar Helena som förskollärare. Tack vare en förstående chef klarar hon av att jobba 80 procent. Hon har lärt sig vilka vinklar hon kan stå och sitta i för att göra smärtan mer uthärdlig. Men bemötandet från vården har satt djupa spår.
– Jag skulle aldrig gå till läkaren om jag får en knöl i bröstet eller känner att det är något som inte stämmer i underlivet, för de har ju redan sagt att jag är psykiskt sjuk. Jag är rädd att de bara ska säga att jag sitter och hittar på, säger hon.
Läs alla delar i artikelpaketet:
• Många missnöjda med gynekologers bemötande
• "Jag satt på golvet i en och en halv timme och grät"
• I en gynstol kan även en talför feminist få tunghäfta
Vad har du för erfarenheter?
Har du en gynekologhistoria att berätta? Positiv eller negativ? Har du en fantastisk gynekolog som du vill hylla? Mejla till dagens@etc.se. Självklart kan du vara anonym!