Välfärden rivs ner av krafter som arbetar lokalt, nationellt och övernationellt. Och de måste mötas på alla nivåer, skriver Johan Ehrenberg i en replik på Malin Björks debatt i gårdagens tidning.

Att frågan om EU-valet är känslig för V är tydligt i Malin Björks svar på min ledare (Dagens ETC 8/5). V inser att Sverige inte bör lämna EU – men kan inte säga det. Det är svagt.

V:s politik i Europa handlar om att få igenom överstatliga regler och krav som vrider makt från kapital och bankerna till demokratin. En överstatlig politik som styr energibolagen och skapar elnät där länderna binds samman så att utbyggnaden av förnybart kan ta fart. En politik för bra arbetsrätt och fri rörlighet med bra socialskydd.

Den här politiken kan bara genomföras genom en union. Just nu heter den EU. Något annat bättre kanske kan skapas men föreslå i så fall det. Ha en vision för ett rödare Europa istället för att driva en kamp mot ”överstatlighet”. Är det verkligen radikalt med en svensk nationalstat som högsta beslutande politiska organisation?

Tycker V att Sverige ska ha en alldeles egen dammsugar­effekt?

Frågan kan verka konstig men förra veckan kom EU:s nya regler som styr dammsugar­industrin. Från september 2014 gäller en maxeffekt för dammsugare på 1 600 watt, och från september 2017 stryps max­effekten till 900 watt. Bra för klimatet! Detta, mina vänner, är överstatlighet!

Eller ta euron. V vill att trojkan ska ändra sin politik gentemot Grekland och Spanien. Stoppa nedskärningar och överföringen till de rika staternas banker. Hur? Jo, genom överstatliga EU-beslut.

Vill inte V att en Tobinskatt ska införas i EU? Ska vi förbjuda kolkraft och skiffergas? Införa koldioxidskatt? Öka flyktingsmottagandet?

Då måste det till tvingande beslut som de enskilda staterna får anpassa sig till, det vill säga en europeisk union. På vilket sätt skapar man den styrkan genom att kräva utträde ur EU?

Jag tar gärna en debatt om EMU. Men jag tror det är fel att förneka den minoritet i V och halva S som var för EMU rätten att existera. För det var inte jag ensam som drev frågan. Och självklart är det inte euron som skapat den förstörelse Björk beskriver. Det är finanskapitalet och deras politiker och de lyckades lika brutalt i länder utanför som inom EMU. Eller tror V att Anders Borgs politik är bättre än ECB:s? Visst kan man tro på nationella valutor av olika skäl, men tron att de skulle ha stoppat finanskrisen och den nyliberala motattacken efteråt är att lura sig själv. Välfärden rivs ner av krafter som arbetar lokalt, nationellt och övernationellt. Och de måste mötas på alla nivåer.

Svensk EU-debatt är rätt kass. Vi har inte kommit någonstans på tjugo år. Samtidigt vet alla rörelser som vill förändra att vi idag måste arbeta på EU-nivå. Systemet finns.

I Sverige ställer två partier – V och SD – upp till EU-val med målet att vi ska lämna unionen. Båda får i opinionsmätningarna bara hälften av det stöd de har inför riksdagsvalet. Väcker inte det en liten tanke trots allt?

Idag tisdag går dessutom RFSL ut med en genomgång av partiernas stöd för hbtq-frågor. Eftersom V röstar mot EU-gemensamma regler röstar man också emot starkare skydd och stöd för hbtq-personer på Europanivå. Börjar det inte bli lite för uppenbart vad problemet är?

Jag tror säkert att Björk kommer göra ett bra jobb i parlamentet. Men om V vill bli starka i EU är det dags att erkänna att man inte längre vill att vi ska lämna unionen.