Debatt: "­Vänsterpartiet vill inte föra över mer makt till EU"

Ett av de viktigaste skälen för att lägga sin röst på Vänsterpartiet är att vi alltid sätter demokratin och människors välfärd framför storbolagens vinstintressen. I Sverige och i EU, skriver Malin Björk, EU-kandidat (V), i en replik på Johan Ehrenbergs ledare.

Johan Ehrenberg går ännu en gång till angrepp på Vänsterpartiet i frågan om EU. Intet nytt under solen. Ehrenberg har aldrig gillat Vänsterpartiets Europa-politik.

Vi minns att han körde samma linje inför EMU-omröstningen 2003. Då utmärkte sig Ehrenberg som en av de ytterst få inom den svenska vänstern som argumenterade för en svensk anslutning till euron. Han gick till stenhårda angrepp mot Vänsterpartiet och hävdade att ”möjligheterna att föra en radikal ekonomisk politik är störst inom EMU”.

Idag vet vi alla att EMU blev motsatsen till en radikal ekonomisk politik. Tyvärr överträffade EMU, och dess katastrofala följder, Vänsterpartiets värsta farhågor. EMU har effektivt använts av högern och storkapitalet för att genomföra en extrem åtstramningspolitik, kopplat till privatiseringar och grova attacker mot de fackliga rättigheterna. I euro-krisens länder river trojkan (EU-kommissionen, ECB och IMF) ned den välfärd som europeisk arbetarrörelse lyckades bygga upp efter andra världskriget. En social och mänsklig katastrof breder ut sig. Kort sagt: Ehrenberg hade fel om EMU.

Ehrenberg har också fel då han påstår att Vänsterpartiets EU-politik är ett ”hyckleri motiverat av partiets inre liv”. Vi sysslar inte med sådant navelskåderi när vi fastlägger vår politik. Utgångspunkten är alltid våra demokratiska, feministiska och socialistiska grundvärderingar.

Att vi i EU-parlamentet röstar för progressiva förslag vad gäller klimat, fackliga rättigheter, trafficking, reglering av banker och så vidare, är självklart. I frågor där makten redan ligger hos EU så gör vi allt vi kan, tillsammans med den europeiska vänstern och andra progressiva krafter, för att göra besluten så bra som möjligt. Men vi vill inte föra över mer makt till EU och motsätter oss därför förslag vars syfte är att bygga EU:s förenta stater.

Ehrenberg påstår att den galna politiken vi bekämpar bara har införts i Sverige. Inte i EU. Men även i Sverige har EU uppmuntrat och bidragit till avregleringar och privatiseringar. EU vill gärna se ”konkurrens” och ”inre marknad” på flera områden, från välfärd till järnväg och post. Den svenska högerregeringen har dock ofta dragit detta till sin spets och på eget bevåg tagit privatiseringar och avregleringar längre än vad EU krävt. Den svenska regeringens avreglering av järnvägen ser EU som ett föredöme. Påverkan går åt båda hållen. EU:s krav har används som ett sätt att framställa privatiseringar och avregleringar som oundvikliga av privatiseringsivrare i Sverige. Därför är det riktigt att koppla samman EU-valets frågor med riksdagsvalets.

Vinster i välfärden är också i högsta grad en fråga inför EU-parlamentsvalet, och inte minst då med förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och USA. En av de mest kontroversiella punkterna i det planerade avtalet handlar om ett investeringsskydd. Det innebär att företag skulle kunna stämma stater om en ny regering ändrar lagar och regler så att vinsterna blir mindre än planerat. Ta till exempel frågan om vinster i välfärden. En majoritet av svenskarna vill förbjuda det. Men om vi skulle göra det så skulle det amerikanska riskkapitalbolaget KKR som äger Carema/Vardaga att få mindre vinster än vad de planerade när de investerade. De skulle då kunna stämma Sverige och ärendet skulle avgöras i en internationell specialdomstol. Så har redan hänt i länder som har haft frihandelsavtal med liknande bestämmelser. Demokratins principer sätts ur spel.

Ett av de viktigaste skälen för att lägga sin röst på Vänsterpartiet är att vi alltid sätter demokratin och människors välfärd framför storbolagens vinstintressen. I Sverige och i EU.