Men bara två månader efter makttillträdet kastades PSOE:s och Unidas Podemos regering in i en nationell kris utan tidigare motstycke, när Spanien blev ett av Europas epicenter för coronapandemin. Idag, när en andra våg av covid-19 sveper över kontinenten – och när Spanien har bland de högsta infektionssiffrorna i EU – har vänsterkoalitionen hamnat under tryck från ett flertal fronter.
Högern eldar på polarisering
Den spanska högerns taktik är att elda på polariseringen mellan sig själv och regeringen, bland annat genom att försöka skapa ilska över nya coronarestriktioner som införts i den hårt smittdrabbade Madridregionen. Under den tredje veckan i oktober väckte det högerradikala partiet Vox också en misstroendeomröstning mot Sánchezadministrationen .
Samtidigt har högeretablissemanget lanserat ett så kallat lawfare, eller ”åtalskrig”, mot vänsterkoalitionen, efter att grupperingar inom rättsväsendet och säkerhetsstyrkorna har kommit med politiskt motiverade anklagelser mot olika regeringsfigurer – och kräver att de åtalas.
Den främsta måltavlan för den här åtalskampanjen har varit Podemos ledare, tillika Spaniens vice premiärminister, Pablo Iglesias. Men Iglesias står på sig. Han menar att ett bruk av rättsväsendet som ett vapen, på det här sättet, bara är ett bevis för att eliten känner sig rädda när Podemos har regeringsmakten.
Du har sagt att återhämtningsplanen är en chans att styra in Spanien på en ny kurs, där ”vi under de kommande tio månaderna kommer fatta beslut som kan ändra landet för de kommande tio åren”. Men om det här är en historisk möjlighet, så har även pandemin lyckats förena sig med många andra kriser och skapat en perfekt storm. Vi ser en social kris, en radikaliserad höger som förvärrar den politiska konflikten, spänningar kring Katalonien och en kris i monarkin. Hur ser du på den här kombinationen av utmaningar?
– Jag tror det är viktigt att ha ett ovanifrånperspektiv och försöka se på utvecklingen på samma sätt som en historiker skulle göra. För vi befinner oss nu i en period där historia skrivs. Många ekonomer har sagt att vi måste gå ända tillbaka till 1929 års ekonomiska kris, eller till tiden för återbyggnaden av Europa efter andra världskriget, för att finna ett liknande period. Men båda de perioderna öppnade också för politiska utvecklingar av aldrig förr skådat slag, och som gick åt väldigt olika håll.
– I Spanien har vi nu för första gången sedan inbördeskriget en vänsterregering i form av den här koalitionens politiska DNA. Vi har också de senaste två decenniernas nationalistiska och territoriala konflikter, en kris i monarkin och en aldrig tidigare sedd högerradikal närvaro i parlamentet. Det här betyder att detta är ett ögonblick då allt är möjligt – på gott och på ont.
– Jag tycker vi måste utnyttja möjligheten att förverkliga en rad historiska uppgifter. Ekonomiskt sett innebär detta att Spanien måste lämna den underställda position vi haft på den europeiska arbetsmarknaden. Politiskt sett, innebär det att vi måste ta fler steg mot republikanska principer och skapa ett nytt samhällskontrakt som bättre överensstämmer med verkligheten i vårt land.
– Det är vår skyldighet i regeringsställning att utnyttja dessa möjligheter, via det blygsamma inflytande vi har. Och om vi hade saknat detta inflytande hade det varit omöjligt att förstå de aggressioner vi utsätts för, från den traditionella eliten och dess hantlangare i medierna.
Ett av huvudmålen i återhämtningsplanen är en förstärkning av den offentliga sektorn. Vad skulle det innebära, just nu?
– Till följd av pandemin har vi drabbats av en aldrig förr skådad social och ekonomisk kris. Detta har lett till att den del av regeringen som består av PSOE har behövt omvärdera några delar av sitt ekonomiska synsätt. Ett exempel är hur annorlunda regeringens finansministrar såg på skuld och offentliga investeringar innan pandemin. I Spanien skämtar vi om att stora katastrofer förvandlar ateister till troende, och ekonomer skulle också säga att de förvandlar nyliberaler till nykeynesianer.
– Idag är vi inte tillräckligt starka för att på egen hand driva något av de stora ekonomiska ministerierna, men vi ingår i koalitionen, har vicepresidentposten fyra ministerier, samtidigt som statsbudgeten avtalas med oss. Och nu behöver vi driva igenom en serie reformer så att krisen inte underminerar köpkraften i samhället.
– Häri ingår en höjning av minimilönen; bevarandet av det sociala skyddet för arbetsgivare och arbetare genom permitteringssystemet ERTE; bevarandet av minimilönsprogrammet – en social satsning full av defekter men, utan tidigare motsvarighet i vårt lands historia. Det innebär också en acceptans för att den offentliga sektorn måste spela en strategisk roll på nytt.
– Kommer regeringen göra allt detta, som jag vill göra? Nej, eftersom förhandlingarna påverkas av de politiska krafterna i parlamentet. Men kommer den här regeringen göra mer än vad någon annan gjort under de senaste 40 åren? Jag tror att vi redan har bevisat det och det är därför regeringens motståndare oroar sig så. Personerna som de konstant beskriver som farliga bolsjeviker har nu regeringsmakten, i samma stund som vi träder in i ett keynesianskt momentum – så jag kan förstå varför de sliter sitt hår och gnisslar tänder.
Podemos är ett offer för vad somliga kallar ”cloacas” – angrepp från den djupa staten i Spanien. I Latinamerika har vi under de senaste åren sett åtalskrig användas som en politisk taktik. Lula i Brasilien är det främsta exemplet, men det finns också förbudet mot Rafael Correa och förföljelsen av Christina Kirchner. Vad tänker du själv om att reaktionära krafter använder åtalskrig som ett verktyg mot progressiva rörelser?
– Den spanska högern vill otvetydligt genomföra en latinamerikanifiering av den spanska staten. De vill se ännu ett land där eliten fullständigt äger staten, precis som i vissa latinamerikanska länder. Högern i Spanien betraktar staten och dess institutioner som sina egna. Till viss del stämmer det också, eftersom den djupa staten så kraftigt genomfört en ideologisk penetrering av staten – men det stämmer inte lika mycket som de önskar.
– Har cloacas använts mot Podemos och högerns fiender? Ja, det har bekräftats av såväl en parlamentarisk kommission som av rättsväsendet. Kanske kommer några av de som bär ansvar någon gång få fängelse. Det betyder att även om högern nu försöker sig på detta, behöver det inte sluta väl för dem, vilket också den spanska statens historia vittnar om.
– Spelet är inte över och kanske kommer högern vinna och förvandla Spanien till Brasilien, och göra samma sak här som de gjorde med Lula där. Jag tror de kommer få en svårare uppgift här, på grund av statens historiska sammansättning. Men det kan fortfarande bli svårt för oss, och ingen människa är utan risk att träffas av en förlupen kula.
Absurt nog försöker en konservativ domare nu åtala dig i det så kallade Dina-målet, som bygger på att spansk polis illegalt har spionerat på Podemos ledarskap. Trots att du själv är ett offer för detta spionage. Kan du förklara detta?
– I slutet av 2015, strax före det allmänna valet, stal polisen en mobiltelefon som tillhörde en viktig medarbetare i min stab. Det här är inte en åsikt, det går att läsa i polisfiler. Det finns bevis för att poliskommissionären José Manuel Villarejo – som nu sitter i fängelse för allvarliga brott – lämnade över mobiltelefonens innehåll till journalister, och delar av innehållet publicerades i högermedier i syfte att skada oss. De letade efter bevis för illegal finansiering i mobiltelefonen, men hittade ingenting. Kanske avsåg de att skapa en sexskandal, men även där hittade de ingenting.
– Nu försöker de få det att låta som att vi fabricerade det här spionaget, så att vi skulle framstå som offer och gynnas under valkampanjen. Det här är för tunt till och med för en deckareförfattare, och det har också motbevisats i den spanska kongressen.
– I slutändan tror jag att Högsta domstolen kommer att lägga ner det här åtalet, eftersom allt annat vore en internationell skandal. Men jag tror vore nöjda ändå, eftersom det här har pågått i månader och folk har inte talat om något annat. Efteråt kommer de bara uppfinna en ny skandal som mäktiga medier står redo att sprida lögner om.
Podemos framtid
Ända sedan Podemos bildades har det funnits en strategisk debatt om förhållandet till PSOE. Vad tänker du om detta nu, när de är den dominanta kraften i koalitionen? Och vad drar du för slutsatser om debatten och erfarenheten av att styra tillsammans med PSOE?
– Den viktigaste stunden i varje debatt är när den måste resultera i ett faktiskt politiskt beslut. Och den stunden kom med 2018 års misstroendeomröstning .
– Jag hade en debatt med en liten grupp kamrater, där vi kom fram till slutsatsen att stödja en misstroendeomröstning som resulterade i att PSOE ensamma fick regeringsmakten . Om vi tillät PSOE att regera ensamma, eller tillsammans med oss i en reducerad position – så det till sist blev – skulle det kortsiktigt bli svårt för oss att nå en hegemonisk position . Vi var medvetna om att vi skulle ge Pedro Sánchez en enorm och långsiktig väljarmässig skjuts.
– Nyckeln i den här diskussionen var att vi var tvungna att ta för givet, att vi i ett läge när vi var den viktigaste politiska kraften i vänsterlägret, ändå aldrig skulle tillåtas styra i decennier. Även om vi vann valen, eftersom de andra politiska krafterna inte skulle tillåta det. Den enda möjligheten där vi kunde befinna oss i regeringsställning vore om vi gick in i det tillsammans med PSOE, där de var den dominanta kraften. Det här är riskabelt, eftersom de andra kan försöka skada dig ändå – vilket de också gjorde – och eftersom det är mycket svårare att förhandla om viktiga positioner när du är den mindre parten. Men det skapar åtminstone nya möjligheter.
– Det här tillåter oss att ingå i styret av staten, att skapa kadrer med regeringserfarenhet vilket vi inte hade tidigare, och det ger oss förståelse för praxis i staten, som du inte kan få från de lokala eller regionala styrena. Även om vår påverkan är blygsam, tillåter det oss att delta i mycket viktiga beslut om vilket håll landet ska gå åt. Vi kommer alltid att behöva kämpa med en arm knuten bakom ryggen, medan alla våra motståndare har bägge händerna fria, samtidigt som vi alltid kommer behöva möta ett mediesystem som angriper oss. Vi kommer ha väldigt mäktiga fiender.
– Men, ännu en gång, vi måste se på det som en historiker skulle göra och förstå hur de politiska förhållandena har sett ut förr. Människor som tänker som vi gör har alltid behövt arbeta hårt.
– Vi fattade det svårare beslutet, eftersom det är mycket mer bekvämt, till och med väljarmässigt, att stanna kvar som en permanent vänsteropposition. Vad är det som varit den historiska kanalen, genom vilken politiska krafter till vänster om socialdemokratin kunnat bygga upp ett väljarstöd? I grund och botten, genom att kritisera från vänster.
– Men jag tror att vi har gjort någon oerhört viktigt. Jag vågar påstå, att vi är den enda kraften från vår politiska tradition som är i regeringsställning i ett EU-land, och dessutom i eurozonens fjärde största ekonomi. Under våra nio månader av regerande har vi redan åstadkommit saker som skulle kunna räcka för en hel parlamentarisk mandatperiod. Vi skulle alltid vilja ta saker ett steg längre, vi får alltid kritik från vänstern, vilket är normalt.
– Men främst av allt skapar vi nu regeringsdugliga kadrer. När jag tittar på min stab och på hur de kom hit, kan jag se efter de här nio månaderna att vi har ännu fler människor som är ännu bättre förberedda på att styra det här landet. Och vi är unga – en politisk styrka som kom till regeringsmakten efter att ha funnits i bara sex år. Om du jämför ministrarna, statssekreterarna, de verkställande direktörerna och stabscheferna från Unidas Podemos med de från PSOE, skiljer det 15 eller 20 år.
– Jag tror, historiskt sett, att vi gjort den rätta saken. Det är riskfyllt, det är farofyllt, det finns ingen garanti för att det kommer gå vägen. Men även om alternativet hade kunnat funka bra, även om det hade tillåtit oss att gå om PSOE, så tror jag vi hade hamnat i en situation där de andra inte hade tillåtit oss att regera.
Fotnot: Texten är ursprungligen publicerad i tidningen Jacobin, under rubriken ”Pablo Iglesias Tells Jacobin: We Want a Spanish Republic”. ETC har endast översatt en del av intervjun. En längre intervju hittar du på jacobinmag.com
PRENUMERERA PÅ NYHETSMAGASINET ETC
Den här artikeln kommer från Nyhetsmagasinet ETC
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
