För att förstå vad som står på spel behöver man först sätta in dessa händelser i en historisk kontext. Enligt de villkor som slogs fast i den sino-brittiska deklarationen, skulle Hongkong behålla sin autonoma status efter överlämnandet till Kina 1997.
Medborgerliga och ekonomiska friheter, som var otänkbara i det auktoritära fastlandskina, tilläts fortsätta gälla i den tidigare kolonin. Detta innefattade fri press, demonstrationsrätt, kapitalistisk ekonomi, särskilda pass och rätten att välja Hongkongs ledare. Denna kompromiss blev känd som ”ett land, två system”, och i 20 år såg den ut att fungera.
Men Kina har, under Xi Jinpings ledarskap, börjat undergräva dessa friheter, och många Hongkong bor ser det som att staden är på väg mot ”ett land, ett system”. I en skakig mobilfilm från ockupationen av flygplatsen kan man se tusentals män och kvinnor framföra en tolkning av ”Do you hear the people sing?” från Les Misérables.
Do you hear the people sing?
Singing the song of angry men?
It is the music of a people
Who will never be slaves again!
Något som utmärker proteströrelsen är att den är ledarlös och organisk. Men av alla aktivister som gör motstånd mot den kinesiska auktoritarismen är få så kända som Joshua Wong. Den magra och glasögonprydda 22-åringen har ägnat större delen av sin ungdom och hela sitt vuxna liv åt att kämpa mot Peking. En inblick i Joshua Wongs liv ger en större förståelse för den pågående kampen mot den största auktoritära regimen i världen.
Vid 15 års ålder grundade han en studentrörelse som lyckades stoppa Pekings försök att påtvinga Hongkong en nationalistisk läroplan. 2014 spelade Wong, då 17 år, en nyckelroll som talare i den så kallade paraplyrörelsen, en serie massprotester mot Kinas (slutligen framgångsrika) krav att på förhand granska vilka kandidater som får ställa upp i valet till Hongkongs ledarskap för att försäkra sig om att de är pro-Peking. Det var under dessa protester som han blev känd eller ökänd, beroende på om man står på Xi Jinpings sida eller ej. Han har sedan dess fängslats tre gånger, varit huvudperson i en Netflix-dokumentär (”Joshua: Teenager vs Superpower”), prytt omslaget på magasinet Time och nominerats till Nobels fredspris av en grupp amerikanska politiker. I Kina är hans rykte annorlunda. Hans namn är blockerat som sökord på internet och han har i pressen anklagats för att vara en ”CIA-agent tränad av USA:s marinkår”. Här bör påtalas att han inte ser ut som någon som har tränats av USA:s marinkår.
– Nej, säger han, självklart inte.
Det är sen eftermiddag i Hongkong och Joshua Wong befinner sig i ett litet, prydligt kontor i samma byggnad som parlamentet, mellan skyskraporna i Central District och det blåa vattnet i Victoria Harbour. Han arbetar som generalsekreterare för organisationen Demosisto, som arbetar för att Hongkong ska bli autonomt från Kinas kommunistparti. Han bär en vit kortärmad skjorta och khakishorts, men senare ikväll kommer han att byta om till en svart T-shirt – den inofficiella uniformen för Hongkongs aktivister – samt ett par skyddsglasögon och ett munskydd, för att delta i en av stadens kvällsdemonstrationer.
Han talar precis och korrekt engelska och försöker förklara hur mycket som har förändrats sedan han var aktivist som ung skolpojke. Då kämpade han mot den kinesiska ”hjärntvättsläroplanen” genom fredliga manifestationer utanför parlamentet. Men dynamiken har förändrats och Kinas vilja att spänna sina muskler har vuxit.
– 2014 kämpade vi mot presidenten Xi Jinping. Fem år senare kämpar vi nu mot kejsaren Xi Jinping, säger han.
– Nu möts 15-åriga elever av gummikulor och tårgas varje vecka. Det är helt annorlunda.
Bilder och filmer har visat det ökande våldet, batonger, gummikulor som avfyras in i folkmassor på nära håll. Kravallpolis som tränger in aktivister på tunnelbanestationer och avfyrar tårgas mot dem. När ett fotografi av en ung, blodig kvinna, som skjutits i ögat och blivit allvarligt skadad blev viral häromveckan, gick tusentals Hongkongbor ut på gatan med bandage över ena ögat som en solidaritetsgest.
Dagen för intervjun blir ryktena om att kinesiska trupper samlats vid gränsen till Hongkong allt fler. Joshua Wong påpekar att man från fönstret på hans kontor där han jobbar för frihet och demokrati, kan se den kinesiska arméns högkvarter i Hongkong. Inte mer än hundra meter bort, står en hög, grå cementbyggnad med smala mörka fönster som ger intrycket av att vara galler. Det är något nästan komiskt hotfullt över den.
Det är omöjligt att betrakta vad som pågår i Hongkong utan att tänka på Himmelska fridens torg. Den fruktansvärda möjligheten är aldrig långt borta i tanken. Joshua Wong menar att en av anledningarna till att de främsta leden i dagens demonstrationer består av unga människor är att den kinesiska statens potentiella brutalitet fortfarande är något abstrakt för dem, till skillnad från deras föräldrars generation.
– Den äldre generationen tvekar självklart mer. De är oroliga över att något som massakern på Himmelska fridens torg ska hända i Hongkong. De minns den från tre decennier sedan. Men ungdomarna, de vet vad Himmelska fridens torg innebar, men de har inte upplevt det under sin livstid, så de har större distans. Skulle det kunna hända i Hongkong? Skulle Peking verkligen skicka hit armén för att stoppa protesterna? Man ska aldrig säga aldrig.
Joshua Wong berättar att många av tonåringarna som står i demonstrationernas främsta linje bär skyddshjälmar och ser till att skriva små testamenten innan de ger sig ut. Han betonar flera gånger att dessa ungdomar är mycket modigare än honom och att han inte vill porträtteras som en hjälte.
– Jag är fullt medveten om hur medierna älskar att välja ut någon och göra den till hjälte i en David mot Goliat-historia. Och till viss del håller jag med. Hongkongborna är David i sin kamp för frihet och president Xi är Goliat. Men det är viktigare att uppmärksamma den uppoffring de unga studenterna gör när de konfronterar kravallpolisen.
Joshua Wong släpptes ur fängelset den 17 juni. Han berättar att fängelset inte var någon trevlig upplevelse. Det var dagliga marscheringsövningar och han hotades regelbundet av personal och fångar som var pro-Peking. Men jämfört med att bli blind av gummikulor eller att tillbringa flera år i fängelse som andra demonstranter, var fängelsevistelsen för honom ”en liten klackspark”. För saken var den att han satt fängslad i Hongkong.
Hela anledningen till att protesterna började i juni, var ett nytt lagförslag från Hongkongs politiska ledare, chefsminister Carrie Lam, som skulle innebära att vem som helst som dömts för brott i Hongkong skulle kunna utlämnas till Kina. Det uppfattades som inget mindre än ett sätt att placera Hongkongborna under Kinas lagar, och ett lätt sätt för Kommunistpartiet att låta dissidenter försvinna på fastlandet. Det var denna utlämningslag som utlöste protesterna, och trots att Carrie Lam la lagförslaget på is, kunde demonstrationernas momentum inte stoppas.
– Våra krav är kristallklara, säger Joshua Wong och räknar på sina fingrar.
– För det första vill vi att utlämningslagen skrotas. För det andra, att polisbrutaliteten upphör. Och för det tredje vill vi ha fria val. Vi måste kunna välja vår egen regering.
Något som slår en när man pratar med Joshua Wong är att han, som varit demokratikampens ansikte sedan sex år tillbaka, inte är det minsta karismatisk. Han utstrålar ingenting särskilt. På videoklipp kan man se honom tala inför massor eller på presskonferenser, och bortsett från en stundtals höjd röst pratar han i ett flödande stackato. Hans vänner och kollegor beskriver honom ibland som robot- eller maskinlik.
Vilket också är poängen. Wongs stora styrka är att han är ihärdig, och verkar ha ändlös energi. När vi bokade intervjun, kom hans e-postmeddelanden och sms så sent på nätterna att man inte visste om han ännu inte gått och lagt sig eller om han just stigit upp. I dokumentären ”Joshua: Teenager vs Superpower”, ser vi honom 2012 gå på Hongkongs gator med en megafon och en ryggsäck full med flygblad. Artigt uppmanar han människor att lyssna och lära sig om Kinas planer på att tvinga på stadens barn en hypernationalistisk läroplan. Det startade som en mycket liten operation, men han fortsatte och samlade slutligen 100 000 människor, vilket tvingade Hongkongs ledare att göra läroplanen frivillig för skolor, istället för obligatorisk. Det var hans första stora politiska seger och han var 15 år.
Joshua Wong växte upp i en medelklassfamilj i ett bra bostadsområde. Hans pappa, Roger, var IT-konsult och hans mamma, Grace, hjälpte honom i hans kamp med sin dyslexi. Familjen som var troende kristen ägnade sig gärna åt välgörenhetsarbete. Han minns att han besökte en fattig familj, att han bad för familjen i ett år, för att sedan upptäcka att inget hade förändrats. Det var lärorikt. Han insåg att hopp inte räcker om man vill att saker förbättras. Man måste göra något åt det.
Han säger att det är svårt för honom att prata för mycket om sin familj, då han inte vill dra uppmärksamhet till dem.
– Jag har blivit hotad. Inte bara jag, utan också min familj.
Familjens adress och telefonnummer har på något vis letat sig in på kinesiska tidningars nyhetssidor. Det är något som verkar hända människor som kopplas till Joshua Wong. Tidigare i augusti träffade han den amerikanska diplomaten Julie Eadeh, vartefter bilder på hennes barn och deras namn läcktes till en pro-Peking-tidning. Något som gjorde USA:s utrikesdepartement rasande och skapade en internationell dispyt efter att utrikesdepartementet beskrivit läckan som en ”skurkstats” handling. 2015 attackerades Joshua Wong och en flickvän på gatan efter ett biobesök, och han vill numer inte berätta om han är i en relation eller inte. Antagligen inte. Han berättar att han har både Playstation 4 och Nintendo Switch, men ingen tid att spela. Han verkar tycka om Avengers-filmerna, men bortom det handlar allt i hans liv om politik. På dagtid på Demosistos kontor, och på kvällstid på Hongkongs gator.
– Eftersom mitt liv är tudelat och mitt dagliga liv domineras av offentlighet och brist på privatliv så skulle jag säga att jag liknar Spindelmannen, om jag måste välja en av Marvels seriehjältar. Det finns vissa likheter.
Han skämtar om att Hongkongs strid mot Kina är ett ”infinity war”, en referens till Avengers-filmen med samma namn. Men han poängterar återigen att han inte vill betraktas som en hjälte.
Med det sagt är jämförelsen med Spindelmannen inte dålig. Peter Parker lever efter mottot att ”med stor makt kommer stort ansvar” och det gör även Joshua Wong. Han har offrat sin ungdom och gjort sitt liv betydligt mycket mer farligt. Han säger att han har vant sig vid känslan att vara under uppsikt.
– Det är en speciell känsla att upptäcka att jag inte längre blir överraskad när jag blir förföljd.
Även när han har rest utomlands har han känt av den kinesiska regeringens makt. När han var i Taiwan 2017 för att delta i ett politiskt seminarium blev han trakasserad på gatan.
– Det var gäng som följde kommunistregimens order… pro-Peking-gangsters. Det var hemskt.
Ett par månader tidigare nekades han inresa i Thailand och hölls i förvar i Bangkok av den thailändska regeringen, som han misstänker inte ville stöta sig med Kina genom att låta honom tala i landet. Han oroade sig för att bli utelämnad till Kina och menar det var tack vare internationella påtryckningar som han tilläts återvända till Hongkong.
Wong menar att Storbritannien ”inte gjort tillräckligt” för att hjälpa Hongkong. Med tanke på våldet som han och andra demonstranter har utsatts för är han ”otroligt besviken” på den brittiska regeringens beslut att bjuda in en delegation från Hongkong till en vapenmässa i London. Downing Street har redan meddelat att man pausar vapenexporten till Hongkongpolisen och har krävt en oberoende utredning av polisbrutaliteten, men vilka signaler sänder det att ge dem en officiell inbjudan till en vapenmässa, frågar han sig.
– Det är helt galet. Jag vet att de brittiska politikerna kan behöva göra många olika avvägningar när det kommer till handel. Men jag hoppas att de förstår att om Storbritannien inte höjer rösten för mänskliga rättigheter i Hongkong på grund av kommersiella intressen så tappar landet sin moraliska legitimitet att uttala sig även i andra fall.
– Vi behöver stödet från väst, men jag hoppas att de förstår att det inte bara handlar om politiska reformer. Det handlar om en människorättskris i Hongkong.
Betraktat utifrån ser kampen hopplös ut. Det är svårt att se vad som skulle få Kina att backa, åtminstone i det långa loppet.
Hur tror han att vägen till frihet, eller åtminstone tillbaka till den semiautnoma status staden haft, skulle kunna se ut? Han menar att det bara är Peking som kan ge Hongkong den frihet som han och hans kamrater vill ha. Men det är västerländska länder och företag som gör Hongkong så starkt ekonomiskt. Och Kina har ett intresse av att bevara Hongkongs ekonomiska stabilitet, vilket gör hot om sanktioner och embargon från väst potentiellt väldigt effektiva. Joshua Wong sätter sitt hopp till att Kina kommer att titta på vad de har för handen och dra slutsatsen att det är en bättre väg för landet att låta Hongkong vara Hongkong, istället för att staden långsamt vittrar bort när världen slutar göra affärer där som ett svar på Kinas förtryck. Han tror att det bara var hotet om ekonomiska sanktioner och handelskrig som gjorde att utlämningslagen lades på is.
– Och då är lagen ännu inte officiellt skrotad.
Solen är på väg att gå ner över hamnen och Joshua Wong ska strax lämna kontoret, med sina skyddsglasögon och sin mask, för att åter ställa sig på gatorna och göra motstånd mot världens mäktigaste auktoritära regim. Ibland kommer människor att stoppa honom för att ta en selfie, och han kommer att ställa upp, trots att han inte verkar så bekväm med det. Han säger att han har hopp om att vinna den här striden, trots att många ser det som osannolikt.
– Jag älskar känslan av att höra till i Hongkong. Jag älskar att det är en så internationell stad. Jag älskar språket och maten. Folk är energiska och passionerade, säger han försiktigt, innan han ger sig ut bland de hundratusentals andra som är som honom.
– Jag älskar verkligen den här staden.
Översättning: Annie Hellquist
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
