I början är allt armod. Det är daglönare, incest och hundar som ska dränkas; allt ens fördomar säger om hur det kunde gå till i en gudsförgäten ungersk by vid Donaus flodbädd någon gång i mitten av förra seklet.
Kommunisterna har tagit makten. På vissa sätt märks det. En jordplätt har förklarats kollektiv, de av byns invånare som har det mer gott ställt (sådana finns faktiskt) kan inte längre importera vilka varor de vill från släktingar i utlandet.
I övrigt gnetar det på ungefär som man kan tänka sig att det har gnetat på sedan 1300-talet. En kortväxt kvinna prostituerar sig vid krogens utedass; och är någon det minsta annorlunda – eller har föräldrar som är det – väntar ett liv som evig byfåne.
Till en början känns den evigt Nobel-tippade ungraren Peter Nádas nya roman ”Skräckhistorier” lite väl deppig. Att prosan flyter som ett vatten märker man förvisso redan från början, men 467 sidor av det här? Festligare saker kan man tänka sig.
Sedan händer något. För varje sida som går tar Nádas läsaren djupare och djupare in i sina karaktärers medvetanden. Och han gör det på ett sätt som är så exakt genomgående intressant att det bara kan jämföras med modernistiska mästare som Woolf, Faulkner och Proust.
Precis som dessa författare tar han det vardagliga livet – samt alla de tankar och känslor som uppstår när detta levs – och förvandlar det till stor konst.
Teréz, en för tidigt åldrad kvinna – från början knapadel – gjorde i sin ungdom misstaget att föda barn som ogift. På grund av detta ses hon fortfarande som en häxa av övriga byinvånare, men hon har ändå lyckats tillskansa sig en liten jordplätt och några vinrankor. Varje år tar hon in en kvinna från överklassen och hennes funktionshindrade son som sommargäster.
Att få leva med de här människorna och deras tankar är mer än nog
Imre är oäkta son till den kortväxta kvinnan som säljer sex. Till skillnad från sin mor är han dock stor som ett berg. Något som byborna tycker gör honom omöjlig att ha någon som helst kontakt med (utom när han behövs på fälten). Han är våldsam både mot djur och sin mor, obehaglig som få andra romankaraktärer jag har stött på under åren.
Piroska studerar till specialpedagog och kommer från Budapest, hennes farfars far – en känd konstnär med pedofila böjelser – var verksam i den lilla byn, som hon därför brukar besöka varje sommar. Hon är vacker, begåvad och förvirrad, blir förälskad i den galna jätten men försöker hela tiden bete sig som den nya tidens professionella kvinna.
Dessa tre karaktärer, och ett tiotal till, lyckas författaren fylla med så mycket liv och mänsklighet att det medan jag sitter och skriver det här känns som att de sitter i rummet bredvid. Under dagarna jag suttit med den här boken har jag blivit ledsen varje gång jag stängt igen den, samtidigt som jag börjat längta efter nästa gång jag får sätta mig ner och läsa.
Fram till bokens kanske sista 70 sidor händer nästan ingenting, men det spelar ingen roll, att få leva med de här människorna och deras tankar är mer än nog. Och för den som ändå gillar action bjuder slutet på drivor av den varan. Nádas vrider upp temperaturen och låter alla möjliga missöden drabba romanfigurerna på en och samma gång. I en sämre författares händer hade det varit för plötsligt och rörigt, men nu är det helt perfekt.
Det här är en av de bästa böcker jag någonsin läst.
