Vladimir Sorokin har en närmast spöklik förmåga att förutspå framtiden.

En sårig, komplicerad roman om att förlora en mor och leva i ett land som inte vill acceptera ens existens.

Boken om hans alkoholiserade bror är sista gången han skriver om sin våldsamma arbetarklassfamilj.

Eudardo Halfon skriver en mosaik av historier. Det är det enda rimliga angreppssättet när världen är oöverblickbar.

Den prisbelönta författaren Eduardo Halfon kommer inte ifrån frågan om vad identitet egentligen är. 

New age, alkohol och Dracula. Journalisten Anders Sundelin har försökt lägga pusslet om den mystiske sångarens liv.

Therese Bohman har alltid skrivit om klass. Och hon har länge haft känslan av att röra sig bland medelklassbrackor och posörer. 

Jenny Aschenbrenner läser Philip Teir och inser att hennes generation har börjat skriva romaner om tidens obönhörliga gång.

Jan Stocklassa uppfinner en ny genre när han skildrar Lockerbieattentatet genom sin egen medelålderskris.

I sin roman om barns sexuella övergrepp på barn hämtar Daniel Sjölin styrka ur ett förakt riktat både mot sig själv och andra.

Här är alla nominerade • I år är inte mindre än två diktsamlingar nominerade till det prestigefyllda Augustpriset. Men inte Bruno K Öijer.

Numera är hon lika präktig som en Muminmugg

1957 skulle gymnasieskolan i Little Rock, Arkansas integreras. Det ledde till en världsberömd konfrontation med den amerikanska rasismen. 

Sydkoreas mål har länge varit ett Nobelpris. Nu  utmanas västs kulturella dominans på allvar, skriver Tobias Hübinette.

”Intermezzo” handlar om hänförelsen, våra bultande hjärtan och ropen vi skickar ut i hopp om att bli hörda.

Den sista bok som publiceras av den gudabenådade västerbottningen är fylld av råd som faktiskt är värda att följas.

Per Hagman är en gammal, kufisk vän man äntligen börjar förstå sig på. 

Låt oss vara ärliga – vi kan inte ens hämta vår egen hämtmat. Teodor Stig-Matz läser om Natoanslutningen och inser att han kommer att fly om ryssen kommer.

Det börjar påminna om 90-talet när dansk film fullkomligt krossade den svenska.

”Hösten är en tid då jag ofta återvänder till Valerie Kyeyune Backströms sågning av Pascal Engmans debutroman”