Alla kanske inte känner till denne man, men för dem av oss som är överintresserade av Palme-mordet har han länge varit något av en frontrunner som potentiell gärningsman. Det finns ju så mycket där som stämmer; på många sätt mer än det gör för såväl hans namne Christer Pettersson som för Stig Engström (som åklagaren pekade ut som trolig gärningsman vid utredningens nedläggande häromåret).
Här har vi en man som bor nära platsen för mordet och har tillgång till ett vapen av den typ som används. Som enda person struntar han att lämna in det till polisen när alla Magnum-revolvrar i Stockholm ska provskjutas. Han är vidare någon som nästan till punkt och pricka ifyller den gärningsmannaprofil polisen tar fram på 90-talet, en enstöring med en dokumenterad historia av våld och psykiska problem som 2008 väljer att ta sitt eget liv.
Dessutom är han misstänkt lik den man Olof Palmes son säger sig ha sett utanför biografen Grand strax innan skotten faller.
Slutligen: han har motiv.
Sin Magnum använder han för övrigt under 80-talet för att skjuta hål i sin egen tv. Enligt honom själv ett vådaskott, men bland hans egna familjemedlemmar sägs det att skottet avlossats när Palme är i bild.
Christer A är vid tiden börsspekulant och drabbas av den höjning av aktieskatten Socialdemokraterna genomför kort innan mordet.
Ett par andra indicier finns också. När polisen flera år efter mordet frågar Christer varför han inte lämnat in sin revolver för provskjutning – samt var den finns nu – ger han ett undvikande svar på den första frågan. På den andra svarar han att han sålt vapnet till en knarklangare i centrala Stockholm. Ett högst konstigt förfarande eftersom han själv står som registrerad ägare och riskerar att bli dömd för vapenbrott om polisen skulle få tag i revolvern.
Sin Magnum använder han för övrigt under 80-talet för att skjuta hål i sin egen tv. Enligt honom själv ett vådaskott, men bland hans egna familjemedlemmar sägs det att skottet avlossats när Palme är i bild.
Och åren efter mordet frekventerar han ett kafé på andra sidan gatan från mordplatsen!
Vad talar då emot Christer A?
För det första det uppenbara: han hävdar själv i förhör att han är oskyldig. Han menar att han ligger hemma sjuk i influensa vid tiden för mordet. För det andra: han går inte att knyta till platsen med några säkra vittnesuppgifter eller teknisk bevisning.
Dessa saker gör det omöjligt att döma honom i domstol medan han lever; och det gör det omöjligt att säga något om hans eventuella skuld nu när han är död.
Detta är Jordås högst medveten om. På flera ställen återkommer han till att bevismaterialet inte är tillräckligt. Vilket inte är särskilt konstigt eftersom polisen inte gjorde sitt jobb. Hade de exempelvis tagit in Christer A på förhör redan då han struntade i att lämna in revolvern hade mordet kanske lösts redan då.
På detta plan har denna bok ett existensberättigande. Haveriet som var Palme-utredningen är ett misslyckande så monumentalt att det aldrig borde glömmas bort (även om Hans-Gunnar Axberger gjorde ett bättre jobb med att påminna om misslyckandena i ”Statsministermordet” från 2022). Det går också att ha viss förståelse för att Jordås vill upplysa allmänheten om Christer A. Här har vi trots allt en person som är en minst lika trolig mördare som någon annan – okänd för de allra flesta.
Men förutom det är ”Den sista boken om mordet på Olof Palme” ett hafsverk (om än ett ganska välskrivet sådant). Författaren verkar nämligen knappt ha gjort en ansats att gräva upp något nytt om sin misstänkte gärningsman.
Denna jämförelse visar att de två männen är lika varandra. Det gör också två mänskliga ögon och en hjärna, men i dessa dagar är väl AI-analys en bra term att slänga sig med ur marknadsföringssynpunkt
Allt bygger på den polisutredning som sedan ett par år tillbaka inte längre är sekretessbelagd. Nästan all information har tidigare publicerats i andra böcker, i tidningar, i poddar och på nätforum. Visst att det kan finnas ett värde i att samla ihop även sådana saker, men när det kommer till att peka ut en misstänkt Palme-mördare krävs det ändå lite mer.
De enda gångerna Jordås verkar ha lämnat sitt kontor är för uppföljningsintervjuer med ett par personer som polisen redan har pratat med. Det enda egentligt nya är att han låtit en AI göra en jämförelse mellan bilder på Christer A och fantombilden på Grandmannen.
Denna jämförelse visar att de två männen är lika varandra. Det gör också två mänskliga ögon och en hjärna, men i dessa dagar är väl AI-analys en bra term att slänga sig med ur marknadsföringssynpunkt.
Jag tror absolut att Christer A kan ha mördat Olof Palme. Men den här boken gör mycket lite för att stärka dessa misstankar. Om det faktiskt blir den sista boken på ämnet (vilket förstås inte är särskilt troligt) kommer det ha lite att göra med innehållet.
