”Jag har börjat ställa mig frågan, som är en bra fråga: Vad händer när jag välkomnar andra i ödmjukhet, i stället för till min standard för perfektion?” skrev Jack King, präst i Knoxville, USA, och vid tillfället far till två barn under tre år, i ett blogginlägg som handlade om att öppna sin dörr utan att skämmas för mycket över hur det ser ut innanför tröskeln.
Han har predikat om saken också: ”Jag har börjat bjuda in med ett ’vill du komma över på några timmar av distraherade samtal och organiserat kaos? Då är du varmt välkommen”, och resonerar om att man, även om det tär på stoltheten, faktiskt inte bör tillåta sig själv att värdera ordning och reda framför gemenskap. ”Gästfrihet är inte ett visningstillfälle, det är vänskap.”
Man kan bli religiös för mindre.
Jack King och hans hustru Emily kallar det här för ”scruffy hospitality”, typ ”sjabbig gästfrihet”. Det är ett koncept jag är väl bekant med, och delar deras tankegångar kring – Jack King predikar som det brukar heta för kören här. Det är liksom inte ett val, utan en fråga om att acceptera att man inte förmår vara den man föreställer sig vara – att prioritera på ett sätt som håller fåfängan kort.
Genom att inte ta kampen mot entropin bryter man åtminstone med den accelererande perfektionismen i rut- och rot-samhället.
Är det fromt att inte städa? Inte nödvändigtvis. Det kan lika gärna vara ren lathet, nonchalans eller oförmåga. Men om man måste brottas med sig själv för att stå ut med att bjuda hem folk medan tvätten torkar i vardagsrummet och dammsugaren är på silent retreat kan det vara ett fruktbart synsätt.
Själv brukar jag trösta mig med att det kan ses som en politisk motståndshandling. Genom att inte ta kampen mot entropin bryter man åtminstone med den accelererande perfektionismen i rut- och rot-samhället.
Men vad ska man bjuda på? Var tid har sin accepterade lägstanivå, sin tids frysdisk-avant garde. På 90-talet var det kanske Stinas kyckling i ugn, för tio år sedan något från Picard, idag – ja vad lagar man i dag?
Gyoza eller dumplings, i mitt fall. De är ofta goda i färdig form, de tar typ tio minuter att färdigställa och medan de steker hinner man värma på en påse sojabönor, öppna en burk kimchi, hacka lite salladslökar och en gurka eller två. Med riktigt flyt manövrerar man även en kastrull ris, men det är faktiskt inte nödvändigt.
Be gästerna ta med sig ett paket glass och några kex.
Smashad gurksallad
Sås och sallad i ett! Den extra dressingen fungerar som dippsås.
4 portioner
1 gurka
3 msk japansk soja
3 msk risvinäger
1 msk fermenterade svarta bönor i chiliolja
Krossa gurkan med plasten på. En kavel eller en flaska vin funkar bra. Ta bort plasten, skölj av och kvarta längs med. Skiva i centimetertjocka bitar. Rör ihop dressingen och häll den över gurkan. Har du tillgång så hacka gärna i lite salladslök, eller strö över rostade sesamfrön eller furikake.
