Förneka inte banden till vapenlobbyn

Är det lämpligt att vapenföretagen får sitta med och diktera hur Europas gränspolitik ska se ut?

Om Cecilia Malmström menar att hon inte samarbetar med vapenlobbyn, då ljuger vapenlobbyn. European Organisation for Security hävdar nämligen bestämt att de har en ”nära arbetsrelation” med henne. Kanske är Malmström just nu på väg att be EOS att ta bort detta från sin hemsida? Men det går ju också att läsa protokollen från deras möten. Gör det och döm själva!

Det var nämligen inte så, som Malmström påstår, att hon ”deltog” i några möten. Det var hon som presiderade över mötena med vapenlobbyn, eller som det står i protokollen: ”Under the High Patronage of C. Malmström.” Där säger hon att EU och säkerhetsindustrin ska ”arbeta bättre tillsammans.” Vidare att EU-kommissionen ”förlitar sig på EOS”, att ”industrin spelar en viktig roll i Eurosur” – projektet för att upprätthålla Europas gränser och att dessa möten är ett viktigt steg för att fördjupa samarbetet mellan EOS och EU. Mötet avslutas med att Malmström säger att hon hoppas dialogen ska fortsätta ”fast på ett mer informellt sätt”. Så det är knappast ett ”rakt igenom felaktigt påstående” att hon skulle samarbeta med säkerhetsindustrin.

Visst. Att samtala med företag är en sak. Politiker med bakgrund som statsvetare och advokater kanske inte vet så mycket om teknik och behöver naturligtvis diskutera med de som tillverkar själva systemen. Men för det första talar vi här inte om vilka företag som helst. EOS startades av Luigi Rebuffi, som kom direkt från det multinationella vapenföretaget Thales. Thales säljer missiler, granatkastare, allt inom granater och flygvapen. EOS representerar också BAE – världens tredje största vapenföretag som säljer bombplan, atomubåtar och drönare.

Är det lämpligt att dessa företag får sitta med och diktera hur Europas gränspolitik ska se ut? Ska vi förlita oss på dem, som Malmström säger? Är det dessa företag som kommer lösa migrationsfrågan? Eller är det troligare att de vill militarisera EU:s gränser alltmer, så att vi till slut kommer att köpa alla deras produkter för att hålla människor ute?

För det andra har den demokratiska gränsen passerats när vapenindustrin inte bara rådfrågas, utan är med och bestämmer om vår framtid. För mig är detta inget annat än chockerande. Att en person som fått rykte om sig som människorättskämpe vill se vapenindustrin spela en viktig roll, och dessutom för informella samtal med den. En industri som lever på människors rädsla, och för vilka ordet ”säkerhet” betyder att hålla människor borta från Europa. Att EU inte skulle ha några planer på att införa drönare, som Malmström påstår, är intressant. Så EU ger alltså miljontals euro till vapenbolag (bland annat israeliska) för att visa upp sina drönare, och så har de inga planer på att använda dem? Vad är då poängen? Får de bara pengarna sådär utan anledning?

Under Barrosos tid har företagen ätit sig in i EU-kommissionen som aldrig tidigare. Faktum är att de flesta beslut tas i samförstånd med företag i respektive bransch. Och var är vi? Alla läsare borde ställa sig själva frågan: När blev vi inbjudna för att påverka EU:s politik sist? När satt vi senast vid ett rundabordssamtal med EU-kommissionen och diskuterade hur vi ska göra med gränserna? När sa EU att folket, facket, miljöorganisationer, skulle spela en viktig roll?

Vapenlobbyns Rebuffi är mycket nöjd. Han menade själv att dessa möten var en succé. De visade på ”EU-kommissionens och EU-parlamentets vilja att samarbeta med den privata sektorn”. Att han kan skryta öppet med detta beror på att ingen läser dessa dokument. Få vet ens vilka de är. EU är företagens gratisbuffé och vår blinda fläck. Så kommer det fortsätta tills vi lyfter blicken från Pelle som röstar på SD och inser vilka det är som verkligen har gjort Europa till en fästning.