Samtidigt har Sverige en statsminister som i SVT:s utfrågning vägrar ta ordet ”arbetslöshet” i sin mun, som föredrar ”jobb” – men inte vill skapa dem. 

Unga som står längst från arbetsmarknaden behöver en hjälpande hand från samhället, säger Rahim Narsis och Mamun Yassini i artikeln här intill. Annars permanentas situationen.

Imorgon kväll åker jag till Göteborg för att i SVT debattera just ungdomsarbetslöshet. ”Alliansen har stärkt arbetskraften”, heter det på regeringens hemsida. Det är en förbluffande eufemism. Det handlar ju om ett svek mot en ungdomsgeneration. Det handlar om att regeringen konsekvent har prioriterat skattesänkningar framför jobbskapande. Om att branscher punktvis subventioneras istället för att det offentliga tar sitt ansvar. 

Det här är naturligtvis en av valets viktigaste frågor.

Sverige har råd att ge unga sysselsättning, med rimlig lön, bara den politiska viljan finns. Socialdemokraternas förslag om traineejobb är ett positivt exempel. Folkpartiets vurmande för flexibla jobb, enligt dansk modell, är ett negativt exempel. Jobb ska vara trygghet. Inte något som kommer med otrygghet.

Ungdomsarbetslösheten är idag en skamfläck för Sverige.

Visste du att EU-kommissionen har beviljat krisstöd till ett antal regioner – Västmanlands län, Värmland, Dalarna, Gävleborg, Västernorrland, Jämtland, Skåne och Blekinge – för att ungdomsarbetslösheten är så hög?

Så ska vi inte ha det.

Läs alla artiklarna:

Del 1: Tusentals unga utan sysselsättning

Del 2: Risken stor att fastna i arbetslöshet under lång tid

Del 3: En skamfläck för Sverige