Mötet blev mycket välbesökt. Lokalen var fullsatt långt före utsatt tid och hundratals besökande kvinnor var tvungna att vända i dörren. Svenska Dagbladet rapporterade: ”Det var unga damer och gamla damer. Damer med glasögon och solida midjor och damer med violögon och getingsmärta liv. Men i ett avseende voro de alla lika: deras kjolar sopade golvet och trapporna. Våra iakttagelser övertygade oss sålunda mycket snart om det utomordentligt praktiska i en reform av promenadkjolarna”.
Det är historikern Henric Bagerius som skriver om den så kallade ”kjortelstriden” i sin bok ”Korsettkriget”. Den handlar om en ganska bortglömd kvinnokamp som pågick runt förra sekelskiftet, där kvinnor ur de högre klasserna organiserade sig i en dräktreformrörelse. De höll föreläsningar, skrev broschyrer och debattartiklar, lanserade reformdräkter, tog fram modeller för hygieniska underkläder och skoldräkter. Målet var att kvinnan skulle befrias från det kroppsfientliga modeslaveriet; ingen kvinna skulle behöva lida fysiskt av sina egna kläder.
Det handlade inte bara om att stålskenor och snörningar och sju kilo tunga tygkreationer förhindrade kvinnor att röra sig – det handlade om kvinnosinnet. Det yttre hängde samman med det inre. Vem kunde tänka när hon inte kunde andas? För vems skull existerade den kvinna som med korsetten på plats inte kunde snöra sina egna skor eller höja sina armar? ”Att det är omöjligt att utvecklas till självständighet, om man har ett hårt åtdraget liv dagligen på sig, påstår jag bestämt”, sa styrelseledamoten Maria Bolin i ett föredrag om snörning av barn. Och om flickor skulle kunna växa upp och bli en del av tidens demokratiserande vindar var de tvungna att också kunna tänka självständigt och förnuftigt.
Men klädreformisternas motståndare såg inte nödvändigtvis självständighet och förnuft som det mest åtråvärda här i livet. Ville inte dessa kvinnor bli gifta? Ville de inte föda nya släkten? Den som vägrade korsetten vägrade, paradoxalt, också sina naturliga instinkter – vilken man skulle åtrå en kvinnokropp som såg så onormal ut som en icke-snörd sådan? Kanske skulle dessa högreståndskvinnor kunna få en bonde vid sin sida, men knappast en officer, löd ett argument.
De kvinnor som propagerade för korsetten hade ett trumfkort i sin hand: de förblev vackra i männens ögon. ”Vi små fruar och fröknar på Sturegatan och Strandvägen, som gå så säkert på våra högklackade skor och tack vare vår korsett hava denna eleganta hållning, ni vet, överkroppen väl stäckt, men litet svagt framåtlutad”, skrev signaturen Mabel i Aftonbladet. ”Bli vi begapade och begabbade av ’förståndiga’ medsystrar, så vända vi oss om och sola oss i herrarnas beundrande blickar.”
Det som är märkligt med att som nutida läsare ta del av alla dessa argument för och emot förra sekelskiftets kvinnoklädnader är att man inte en enda gång stöter på den invändning mot korsettmotståndarna som idag skulle ha varit den mest självklara: sluta lägga er i hur andra kvinnor klär sig! Alla får göra som de själva vill! Men det där med individens egen fria vilja är frånvarande i den här över 100 år gamla diskussionen. Så kan man genom det som har varit få syn på det som är.
I dag skulle vi antagligen ha beskrivit kampen mot korsetten så här: Här tror en grupp kvinnor att de vet bättre än andra hur kvinnor bör klä sig och de tar sig därför rätten att uppfostra sina mindre vetande medsystrar. De är intoleranta och förstår inte att alla är olika och har rätt att klä sig som de själva vill, utan de tror att de sitter inne på Sanningen med stort S.
Men man skulle också kunna beskriva samma kamp så här: Här har vi en grupp kvinnor som har insett att relationen mellan en kvinna, hennes kropp och hennes kläder alltid går via andra. Varje kvinna levt har levt i ett samhälle, eller i en grupp av människor, och vi påverkas alltid av varandra. Vi har alltid med varandra att göra.
De sekelskifteskvinnor som ville förändra ett klädmode som gjorde ont att bära och som hindrade en från att röra sig fritt la sig i andras liv och trodde att de visste bättre. Sant. Det har de gemensamt med många andra kvinnorörelser genom historien. Och det är just det vi nu skördar frukterna av.
PRENUMERERA PÅ ETC NYHETSMAGASIN
Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
