När jag går genom Skarpnäck på väg till tunnelbanan går jag förbi affischer som uppmanar mig att komma på en studiecirkel om Karl Marx och Friedrich Engels. De senaste åren har Marxkonferenser anordnats på ABF. Karl Marx är plötsligt överallt, tillbaka, aktuell igen.

Jag träffar idé- och lärdomshistorikern Sven-Eric Liedman, Sveriges främsta Marxkännare, ett stenkast från hans bostad i Masthugget i Göteborg, för att prata om Karl Marx relevans idag. Det är fel ingång, för det Sven-Eric Liedman har skrivit om är ju Karl Marx igår. En biografisk genomgång av Karl Marx texter, placerade i det 1800-tal han levde.

– Det finns ju andra som gör utmärkta tolkningar för idag. Men jag känner att jag är lite för gammal för det. Mina barnbarn kan ta det vidare, säger han och skrattar.

– Det jag kan bidra med är att ge en bakgrund, vad skrev han egentligen? Mer vill jag inte göra. Det är mitt bidrag.

Vilket bidrag, sen. Förra året släppte han sin biografi över den politiske tänkaren, kort och gott betitlad: Karl Marx. Det är en 800 sidor lång, utförlig genomgång av Karl Marx skrifter, och det sammanhang i vilket han skrev dem; hur samhället och de politiska diskussionerna såg ut just då. Det är också en genomgång av vad som hände efter hans död, hur han tolkats och vantolkats, över nidbilder och idolbilder.

Var finns den levande Karl Marx under allt bråte? Det är den fråga Sven-Eric Liedman försöker besvara. 

Han har förstås en hel del att säga om nutiden också, när vi väl kommer in på det. Han ser två viktiga anledningar till de senaste årens ökade intresse för Karl Marx.

– Dels har kapitalismen löpt amok, det kan man ju lugnt säga. Den kapitalistiska utvecklingen är osannolik, den här enorma koncentrationen av rikedomar har urartat totalt. Krisen 2008 har precis börjat kartläggas, vad det var som hände, och nu finns redan risk för att man är på väg in i något nytt. Då börjar allt fler att ställa frågan, hur ska man hantera det här? Då kommer Marx lämpligt. Han var ju kapitalismens store kritiker, om än i sin epok. Han är övertygande i sin kritik. 

– Den andra anledningen är att det har gått så pass lång tid sedan Sovjet, som har tyngt ner Karl Marx, upplöstes. Det finns förvisso en linje från Marx till Sovjet, men den är inte självklar på något sätt. 

Vi får anledning att återkomma till Sovjet, tolkningar och vantolkningar, nidbilder och idolbilder av Karl Marx, men först vill jag veta lite om personen framför mig. Vem är Sven-Eric Liedman och vilken är hans relation till den tänkare han ägnat en så stor del av sitt liv åt?

– Jag är ju egentligen pensionär sedan många år. Men jag reser omkring i landet och pratar om Marx, och det kommer jag fortsätta med våren ut. Sedan har jag ett samarbete med en gammal doktorand på gång, Per-Magnus Johansson, som är psykoanalytiker och Freudkännare. Vi arbetar på en essäbok om Sigmund Freud och Karl Marx, det finns många beröringspunkter där. 

Sven-Eric Liedman har översatt Karl Marx i 50 år, han var professor i Idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet mellan 1979 och 2006 och han har skrivit mängder av böcker, om politisk idéhistoria, om begrepp som frihet och solidaritet och om skolan och upplysningstraditionen. När han disputerade i slutet av 60-talet, fanns inga docenttjänster i idéhistoria, och Sven-Eric Liedman hamnade istället på Sydsvenskan som biträdande kulturchef. 

– Det var skojigt, det var en helt annan värld. En mycket snabbare värld. Det akademiska tar flera år. Många förfaller i detta och blir aldrig färdiga med någonting, så det var en god lärotid. 

Tiden på Sydsvenskan blev dock inte särskilt lång, då ideologiska strider och kontroverser blev allt hårdare. Missnöjet stegrades gradvis. När Sverige skulle spela den berömda tennismatchen i Båstad, mot Sydafrika, dåvarande Rhodesia, drev Sydsvenskan en linje att det var skandal att matchen stoppades av långhåriga och huliganer. Kulturchefen skrev att det inte kunde tolereras. Biträdande kulturchef Sven-Eric Liedman skrev då en motreplik, vilket inte var populärt.

– Då var det tal om att jag skulle få sparken. 

Sven-Eric Liedman blev inte avskedad, utan skickades till Prag för att bevaka Pragvåren. 

– Jag trodde inte på ryktena om den sovjetiska invasionen, jag gjorde en grav missbedömning. När den sovjetiska invasionen kom den 21 augusti var det som en personlig katastrof. Det var en chock. Efter det visste jag också att mina dagar på Sydsvenskan var räknade.

Därefter har Sven-Eric Liedman arbetat inom akademin. 

Den livslånga relationen till Karl Marx inleddes 1960, då han för första gången läste den tidiga Karl Marx.  

– Jag läste också om den unge Marx i texter av Leszek Kołakowski (polsk filosof, red:s anm.), om alienationen och det där. I samma veva kom Jean-Paul Sartres Critique de la raison dialectique, som var en viktig uppgörelse med den sovjetiska marxismen, eller den lata marxismen som Sartre kallar den. Då fick jag idén att man skulle översätta den tidiga Marx skrifter till svenska. Det gjorde jag och de kom ut 1965. Det var så det började. Sen har jag fortsatt.

När jag frågar vilken Karl Marx vi har störst användning av idag, framhåller Sven-Eric Liedman Karl Marx som den oförsonlige kritikern av kapitalismen. Och med kritiker menar han kritik i den mening som Immanuel Kant använde sig av, han ville blottlägga förutsättningarna som samhället vilade på.

Istället för ett fast dogmatiskt system, växer genom boken, bilden av en rörlig människa med en rörlig tanke fram. En rastlös verksamhet med en stor teori om samhället.

– Den kritiska bilden av kapitalism är ofta så otroligt förenklad. Man pratar om att de där människorna är så giriga. Men det är typiskt vår tid att individualisera problemet.

Det är inte girighet som utmärker kapitalisterna. Det är att de genom sitt kapital har en väldig makt över människor och företag och samhällsprocesser och att de får en allt större makt över utvecklingen. Om man tycker att kapitalisten är girig så har Karl Marx ett underbart begrepp för detta och det är ”karaktärsmask”. En kapitalist kan vara from och djurvän och allt möjligt men som kapitalist har han en plikt, att göra utgifterna så små som möjligt och intäkterna så stora som möjligt. Det är bara så det går ihop. Är han inte sådan och värnar om detta i varje stund så är han förlorad.

Vi i vänstermedia lägger ju en hel del krut på att kritisera utdelningar och vd-bonusar och sådant, som ofta ses som tecken på girighet. Borde vi lägga större vikt vid att förstå och förklara systemet istället?

– Det är naturligtvis upprörande det där. Och det är farligt att det förhåller sig på det sättet. Men det handlar inte om girighet, det handlar om att människor håller på sin position. Det som var intressant med Thomas Pikettys bok var att han visade att nu är vi tillbaka i den situation som rådde före första världskriget att fler och fler lever på ärvda tillgångar. Wallenbergarna är inte ensamma. Det är rentierernas återkomst. Och rentiererna har en oerhörd makt i hur de kan styra och ställa med bankerna. 

– Jag tvekar inte att kalla det som hänt sedan 1980 för en konservativ revolution. Samhället förändrades i grunden genom maktkamper där några har lyckats skaffa sig enorma fördelar. 

– Hur ska man då klara av att få en revolution i motsatt riktning? Att höja inkomstskatterna, det kommer man inte så långt med. Istället skulle man ha en progressiv förmögenhetsskatt som skulle börja vid en nivå så att vanliga husägare inte drabbas. Vi måste komma åt ansamlingarna av förmögenhet, det vore ett mål för vänstern. Det är sådant som Bernie Sanders talar om i USA idag och det är ett hoppfullt tecken. Idéerna finns där. Utdelningar går ju också att ta av naturligtvis, men det är inte tillräckligt för att maktbalansen i samhället ska förändras. Det finns en sådan oerhörd uppgivenhet bland politiker nu på hur man ska rubba maktförhållandena i samhället tycks obönhörligen gå åt andra hållet. Vi behöver en politik som inte är reaktiv utan som handlar om att flytta fram positioner.

Vad i Karl Marx tankevärld har mindre relevans?

– Marx trodde ju någonstans att kapitalismen inte skulle klara av den fortsatta utvecklingen av produktionskrafterna. Men redan i slutet av hans livstid så får man ju det som kallas den andra industriella revolutionen. Nu har vi upplevt hela processen med datorisering och annat. Det är den tredje stora revolutionen, den elektroniska Kapitalet har det i sin makt och får en ny utvecklingscykel. Det sker tekniska framsteg som åter har gett kapitalismen vingar.

Vad ska man läsa för att hitta denna kritiska Karl Marx som du talar om?

– Han finns väldigt tidigt, redan i Parismanuskripten. Men framför allt i Kapitalet och i det väldigt viktiga förarbetet till Kapitalet som kallas Grundrisse, där hans mer prövande inställning är tydlig.

Men bilden av den kritiske, prövande Karl Marx var inte den som dominerade läsningarna århundradet efter honom. Det är detta bråte Sven-Eric Liedman i sin bok vill skala bort.

– Redan strax efter Marx död sker något väsentligt, när man ska samla ihop allt och säga att det här är Marx. Trots att han är den store kritikern, han samlar inget resultat, han hade en prövande inställning. Men det krävdes av Engels att han skulle presentera det. 

Därefter, beskriver Sven-Eric Liedman, kom uttolkarna Karl Kautsky och Vladimir Lenin, som skapade varsitt slutet system utifrån Karl Marx texter. 

Då merparten av Karl Marx skrifter inte kom i tryck under hans livstid, bidrog också den selektiva utgivningen efter hans död till att snedvrida bilden av hans tänkande. Den sovjetiska utgivningen förpassade texter som utmanade marxism-leninismen till komplementband, eller så gavs de ut långt senare eller inte alls.

Men det fanns ju de som varnade ju för denna auktoritära utveckling redan under hans livstid, Michail Bakunin till exempel. Hur ser du på diskussionerna mellan Michail Bakunin och Karl Marx i första Internationalen?

– Det är klart att Bakunin hade poänger, det hade han utan tvivel. Det Marx sa var ju att man måste ha politiska medel till att förändra samhället, och det tror jag han har rätt i. Men Bakunins invändning var ju att risken är att man får den där diktatoriska staten istället. Det finns poänger hos Bakunin som är viktiga. 

Ett av Sven-Eric Liedmans huvudsyften med boken är att göra upp med vantolkningar och dogmatiska läsningar. I boken tar han upp en rad missuppfattningar, föreställningar och överdrifter.

Vilka missuppfattningar är de vanligaste?

– En som är lustig och unik för Sverige är ju den här att religion är opium för folket. Översättningen har blivit så i Sverige, när meningen egentligen lyder ”religionen är folkets opium”. Det förstnämnda ger intrycket att religionen är något pådyvlat från makten som ett opium, när han egentligen menade att religionen var något människan skaffar sig därför att hon har behov av det. Människor som lever ett tungt och hårt liv måste lindra sitt lidande på något sätt. Religionen är hjärtat i en hjärtlös värld, menade han. Och det är en helt annan bild, än den andra tolkningen. Man får en helt annan förståelse för religionen. 

– Sen är det ju detta att man tolkat honom som en determinist. Att utvecklingen enligt honom skulle vara förutbestämd. Och när han uttalar sig, så kan det ibland låta så. 

Sven-Eric Liedman framhåller att Karl Marx beskrev sin forskning som en ledtråd i samhällslabyrinten. Karl Marx själv varnade för att i hans arbete söka ett stelbent schema.

– Marx talar om det som en ledtråd, men den har uppfattats mer som en karta. 

– När han görs deterministiskt, då blir han ju omöjlig, va. Det gjorde ju att hela Sovjet styrdes av den föreställningen om ödesbundenhet. Nu ska vi gå från proletariatets diktatur till socialismen och sedan till kommunismen och det kommer ske lagbundet. Politikerna bredde väg för detta genom att mörda miljoner, det är ju en grotesk historia. 

Vad har du fått för reaktioner på din framställning av Karl Marx?

– Jag trodde att jag skulle få fler ortodoxa gammeldags marxister på mig. Jag var i själva lejonets kula, häromveckan. Du vet det som hette KPML(r) tidigare, nu Kommunistiska partiet, jag var inbjuden till röda stjärnan. Jag trodde jag skulle få mer kritik, men de var väldigt trevligt inställda.  I deras tidning, Proletären, stod det i och för sig att jag gjorde Marx till en kastrerad oxe, men annars var de positiva. 

Det kan kännas lite tungt och svårt att ta sig an en bok som Kapitalet, men både du, David Harvey och Michael Heinrich, ni utlovar alla sådan storartad läsning, ett äventyr till och med. Vad är belöningen för någon som tvekar inför omfattningen att ta sig an Kapitalet?

– De första kapitlen är ju förfärligt tråkiga. Det är först i kapitel 1.4, när det handlar om varufetischismen som det börjar bli kul. Marx börjar ju från början och han är ingen strålande pedagog. Varans dubbla natur, arbetets dubbla natur… Det mal på väldigt långsamt i början. Belöningen kommer ett stycke in i boken. När han går från värdet in på kapitalet. Det är då det spännande börjar. 

Kapitalet kom ut 1867 i Tyskland och fem år senare gavs den även ut i Ryssland. Censuren släppte igenom den trots dess socialistiska budskap. ”Få människor i Ryssland kommer att läsa den. Ännu färre kommer att förstå den”, skrev de. Kanske är problemet detsamma idag. Det är en av de stora utmaningarna med att läsa boken, omfattningen och den vetenskapliga och matematiska stilen. 

Har vi tålamodet till en så långsam process idag? 

– Det som ju är så påfallande nu när jag varit ute och talat om Marx är att åhörarna, som nästan alltid är många, ofta är 55 + och 35 -. Det är ett glapp däremellan. Jag brukar kalla det för den förlorade generationen, men det finns förstås undantag. Men den unga generationen har börjat läsa Marx.

– Många unga som är engagerade och ger sig in i väldigt sofistikerade teorier. Det tar ju tid att sätta sig in i detta, men det är många som kommer med resonemang under frågestunderna.

– Men visst har det hänt något med bildningsidealet. Den där diskussionen har ju börjat dyka upp. Vad ska man mena med bildning egentligen? Var har bildningsidealet tagit vägen? 

– För mig är bildning inte något man äger eller besitter, utan det är en strävan. Och där tycker jag att Karl Marx är ett föredöme, han blir aldrig färdig. Han vill framåt hela tiden. 

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.