– Jag läste boken för ett par månader sedan och tyckte väldigt mycket om den direkt. Jag tycker Ebba Witt-Brattström skriver en väldigt smärtsam och otroligt vass skildring av ett uppbrott, av en kärlekskris som också blir ett kärlekskrig. Framförallt tycker jag också den här otroligt privata berättelsen om man och kvinna som håller på att skiljas också berättar något om vårt samhälle och de strukturer som finns. När man hittar dramatik som är väldigt igenkännbar men ändå vill säga något om det större perspektivet så är det ett tecken på något väldigt bra.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Hur tar du dig an boken för att göra den till pjäs?

– Boken är ju skriven i replikform så det är inte ett jättestort steg att göra till dramatik. Jag kommer att göra en viss bearbetning och har delvis tittat på det språkliga men kommer också att jobba med situationer som faktiskt finns i boken. Jag har en idé om att göra en föreställning med sex skådespelare som gestaltar den här relationen. Tanken är väl också att vi ska kunna titta på berättelsen från olika håll, och inte bara ett så att säga.

Trots att romanen är pjäsvänlig, vilka är de största utmaningarna med att sätta upp den på scen?

– Det är väl att hitta tonen och att göra det som Ebba Witt-Brattström gör, att hon både berör en i magen och samtidigt för ett slags högre diskussion kring ett problem i vårt samhälle. Det är en balansgång där man ska våga vara otroligt nära och gå in i det smärtsamma men också uppmana till kritiskt tänkande. Det är ju en blandning av att vara otroligt förtroligt och samtidigt politisk.