– Det var kul för då kunde jag skapa som berättelser. Det kändes naturligt och öppet, jag kunde göra vad som helst.
Nu har hennes sjätte bok ”Allas lika mellangärde” kommit ut. Karaktärerna och färgerna känns igen från hennes tidigare verk. Men metoden skiljer sig, berättar Sara Granér.
– Jag har ägnat mycket mer tanke på material och teknik än tidigare och medvetet experimenterat för att se vad som händer när jag använder ett material. Jag har alltid varit intresserad av det men nu har jag tagit det mer på allvar.
Det är en stor variation av material som använts till bilderna, och det finns ett samspel mellan teknik och mening.
– Vissa innehåller ett dumt skämt men är väldigt omsorgsfullt gjort i broderi eller oljemålning. Andra är gjorda med vänster hand och någon krita på en kartongbit.
Den här gången är bilderna också avfotograferade professionellt, till skillnad från tidigare då Sara Granér själv skannat dem.
– Det har betytt att jag också tagit bilderna på större allvar och gått upp i skala och målat på duk och så.
Under förarbetet till boken har Sara Granér arbetat metodiskt och utifrån ett koncept. Hon utmanade sig själv att skapa kvantitativt och la upp en ny bild på sin Instagram varje dag.
– Jag försökte skapa något varje dag som hade någon sorts språkligt. Ett ordspråk eller en parafras på en låttitel eller bok eller så. Då fick jag helt enkelt försöka hitta något varje dag för att kunna lösa det här.
Att höja kvantiten är ett sätt att ställa in hjärnan, säger Sara Granér. Hon sökte inspiration i allt omkring henne. I rummet där hon satt, i saker folk sa till varandra, i något hon hörde på radio eller något hon läste i en bok. Överallt letade hon efter saker att förvränga och använda till sin konst.
– Det handlar om att ställa in hjärnan på problemlösning, om att hålla igång hjärnan.
En annan poäng med att jobba utifrån ett kvantitetskrav istället för krav på kvalité är för att helt enkelt ge sig själv frihet att skapa och ett stort urval att sedan arbeta vidare ifrån.
– Om det måste hålla en viss nivå så blir blir det svårt och en sträng process som inte blir rolig. Det kritiska får komma senare.
Den nysläppta boken saknar tematik och handling, istället ges fullt fokus på själva leken med ord.
– Det går säkert att läsa ut olika spår och handlingar, men för mig har det handlat om att utforska vad som händer när jag håller på med de här orden och språkliga förvridnignarna. Och att den handlar om språket betyder att den handlar om allt man kan prata om.
Boken innehåller en salig blandning av geniala ordlekar, knäppa förvrängningar och insiktsfulla omskrivningar.
– Det är viktigt för mig att kunna få uppta många olika platser i som ett slags landskap. Jag tycker om att få både säga något roligt, något sorgligt, något som jag tycker säger något intressant om vår civilisation och sedan säga något helt ointressant.
Vad som är intressant eller inte är också en relevant diskussion.
– Jag tänker typ att det fungerar i vårt samhälle att göra det här, ägna jättemycket möda åt något dumt, för att vi kanske ägnar mycket tid åt sånt som är dumt i vår samtid.
Hur menar du nu?
– Det finns mycket smart att tänka om det som är dumt. Som ett dumt skämt som är roligt just för att det är dumt.
Medan vissa bilder är tramsiga och roliga, så är andra skarpare. På en av dem står det ”Nöden har inget leg”. En gränsvakt riktar ficklampan mot två vuxna och ett barn.
– Den är ett sånt exempel på en sån bild som är sann också på ett vis. Den säger något om vår civilisation. Vissa bilder har en sån sorts ton, ett sånt perspektiv medan andra inte har det.
Även om flera bilder har ett tydligt politiskt budskap, så är det inte vad Sara Granér strävar efter.
– Det är inte viktigt för mig att ha tillgång till det eller göra anspråk på det. Det är viktigare för mig att få göra både och.
Samtidigt har också de bilderna en naturlig plats humorn. Varje verk bygger på en vardagsbetraktelse.
– Jag tror att det också är ett sätt att hantera verkligheten och att berättelser också är det liksom. Att förhålla sig, att hantera liksom.
Målet med bilderna är heller inte att väcka skratt hos andra. Det är inte en bok av skämt.
– Det har jag valt bort att ha som mål. Jag tror att jag tänker att det ska vara, det ska inte vara kul men det ska vara nåt. Typ skapa en stämning eller ge ny betydelse åt något.
Hon skrattar. Bilderna kommer förmodligen att väcka många olika tankar hos de som betraktar dem.
– Många kommer titta och tänka vad är det här för dumheter och det är ju också helt okej liksom. Men det är kul om någon tycker att det är trevligt att titta på de här bilderna. Om boken inte enbart väcker hat och frustration, men det är ju också bra om den väcker hat för då kan någon rikta sitt hat mot den här boken istället för mot någon annan!
När bilderna ställdes ut var en av de som besökte utställningen förvirrad efteråt. Hon hade förvirrat orden efter att ha läst Sara Granérs förvrängningar och undrade hur de sades egentligen.
– Då blev jag glad, det var kul.
Förra året vann Sara Graner Malmöpriset scen för sin dockteater med robotar. När hon jobbat med teatern har hon hela tiden haft serietänket med sig.
– Det kändes logiskt för mig som serietecknare att gå in i dockteater. Det var lätt att bygga scenografi och så då kunde jag sätta in karaktärerna där och sen komma på att nej de ska inte säga så de ska säga så också ändrade jag. Det är svårare när man tecknar, så det var väldigt skönt.
Att teatern gjordes med robotar var ett sätt att ge karaktärerna eget liv och frihet från människorna.
– Jag ville låta dockorna vara ifred i sitt universum. De skulle få vara själva liksom.
Av scen och teater kommer det bli mer. Det finns ett fortsatt samarbete kring robotdockorna och även om ingen ny pjäs är planerad så ser Sara Granér fram emot att fortsätta med scenkonst.
– Jag är intresserad av att fortsätta flytta ut figurerna från pappret.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
