Svenska Akademin får betala ett rejält skadestånd efter att de nyligen misslyckades med att stämma Nordfront och Nordiska motståndsrörelsen för brott mot klassikerskyddet med anledning av de sistnämndas publiceringar av Tegnér, Heidenstam och Rydberg, med flera.
Att stämma högerextrema för att de återpublicerar kanoniserad litteratur är inte enbart problematiskt av de juridiska skäl som använts för att avslå stämningen i första instansen. För var ska vi sätta ribban för det vi idag tycker är olämpligt att publicera från det förflutnas källor? Och vem ska bestämma vilka som ska kunna publicera vad? Blir texterna mindre fördomsfulla om Bonniers förlag publicerar dem än om högerextrema gör det?
Ta till exempel August Strindberg som var en av många som bidrog till att sexualisera kvinnor inom ramen för det rastänkande som rådde under andra halvan av 1800-talet. Strindbergs roman ”Tschandala” (även den återpublicerad av högerextrema) vecklar ut samtidens tolkning av evolution och degeneration. I romanen återger Strindberg stereotypifierande föreställningar om romer: kvinnorna stämplas som mindre utvecklade djuriska och instinktdrivna förförare och männen som medfött undermåliga och kriminella bedragare. (Strindberg kritiserade för övrigt Heidenstams monarkiska nationalism och vurm för Mussolinis Italien. Vad Strindberg tyckte om den 44-årige Heidenstams giftermål med 17-åriga Greta hittar jag inga uppgifter om.)
Många kan idag skratta åt att vid 1800-talets slut såg vetenskaper arbetarklassmännen som bärare av en evolutionärt utvecklad mindre hjärna och en muskulöst starkare kropp (om än mer mottaglig för sjukdomar) än de uppåtsträvande medelklassmännens. Vi kan lätt avfärda synen på att klimatet och naturen skiktat fram olika klasser och folkslag som passade bra till sina respektive arbetsuppgifter, boenden och livsöden. Vi kan skratta åt att utövare av homosexualitet sågs som en annan biologisk alternativt psykologisk art än utövare av heterosexualitet. Klassbiologismen har nu försvunnit och officiellt skrev Socialstyrelsen ut homosexualitet ur sjukdomsrullorna 1979. Staten kan fördöma Förintelsen men att Malmöpolisen registrerade romer inklusive barn som potentiellt kriminella så sent som 2013 påminner om att rastänkandet kvarstår även på myndighetsnivå. Och än idag trakasseras queera personer.
Könsbiologismen, den biologiska uppdelningen i två olika könsmotsatser som ansågs passa bra till sina respektive arbeten, boenden och livsöden, avfärdas inte heller lika brett som klassbiologismen. Istället skrattas det åt forskare som insisterar på att eventuella könsskillnader är kulturellt tolkade och att kön biologiskt sett svårligen kan indelas i två motpoler. Forskningen kan också hånas av både höger och vänster som allt från ”genusideologi” till ”feministiskt kontraproduktiv”.
Mycket av det skillnadsskapande som mejslades fram under 1800-talet i termer av medföddhet, evolution, biologi eller härstamning lever vidare i nya former. Människor i vår samtid har fortfarande olika förutsättningar för att yttre karaktäristika såsom hudfärg, härstamning (tänk namn!), kön, sexualitet och klass kopplas till inre egenskaper och hierarkiseras. Det faktumet skyms lätt om endast extremhögern pekas ut som de onda.
När Svenska Akademin vill förbjuda en särskild grupps publiceringar ser de inte sig själva eller majoritetssamhällets skillnadsskapande. Strindberg var lackmuspapper för sin tids rastänkande om romer. Bob Dylan – ett lackmuspapper för en annan generation – framförde liknande fördomar fast i romantiserande termer i låten ”One More Cup of Coffe” på plattan ”Desire”. Enligt hans egen uppgift är låten inspirerad av ett besök vid en romsk festival i Provence (om nu någon kan tvivla på vilka som besjungs). När Dylan fick Nobels litteraturpris var det just ”One More Cup of Coffe” som lyftes upp och framfördes i litterära program som Babel och Lundströms bokradio.
En mer framkomlig och angelägen strategi än publiceringsförbud är att diskutera den idévärld och de sammanhang i vilka verken en gång skapades och hur skillnadsskapande idéer om kön, klass, ras och sexualitet levt kvar och i vilka sammanhang. Och på vilka sätt de fortsatt att verka trots de inte längre är vetenskapligt sanktionerade.
Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
