Så skrev i början av 1600-talet ledamöterna i tredje ståndet i Frankrike i en skrivelse till adelns företrädare. I mina moderna öron låter orden väldigt anspråkslösa, nästan lite förnedrande. En samhällsklass ber en annan om ynnesten att få uppfattas som dess småbröder.
Så lät det inte i den franska 1600-talsadelns öron. De skrev ett svar som lästes upp vid generalständernas sammanträde 1614. Svaret riktade sig inte till tredje ståndet, utan till konungen: ”Jag skäms, Ers Majestät, för att ännu en gång uttala de ord som har sårat oss. Er stat liknas vid en familj bestående av tre bröder. Vilka eländiga förhållanden vi har råkat i om det som sägs är riktigt! Hur skulle alla tjänster som adeln bistått med sedan evinnerlig tid, alla de hedersbetygelser och värdigheter som har vidareförts genom arv och som adeln genom möda och trohet gjort sig förtjänt av, hur skulle allt detta kunna förlora sitt värde genom ett broderskap med folket, det mest intima av mänskliga sammanhang … Avkunna er dom, Ers Majestät. Ni kan i en rättfärdig deklaration förmå dem att göra sin plikt och erkänna oss för vad vi är, erkänna den distinktion som finns, och visa att de på intet sätt kan jämföra sig med oss”.
Tredje ståndet hade visserligen erkänt sig underlägsna, men i själva det erkännandet fanns ett jämförande som tedde sig alltför intimt i adelns ögon. De och adeln förhöll sig till varandra inte som yngre och äldre, underlägsna och överlägsna, utan de var ojämförbara storheter. Inget band erkändes.
Det är Emmanuel Joseph Sieyès, en av upphovsmännen till den första franska konstitutionen 1791, som bifogar detta enda historiska dokument till en pamflett han skrev 1788, Essai sur les privilèges. Det var just detta revolutionen skulle göra upp med: mänskligheten som skiktad. Ståndssamhället skulle dö, privilegier avskaffas och en värld av likar skulle uppstå.
Lång tid har gått sedan 1614 och världen är delvis en annan. Officiellt har vi nu verkligen blivit likar, alla människor sägs till och med ha samma värde. Jämlikhetskampen har onekligen varit framgångsrik.
Men den politiska frågan om vilka som ska ha det bättre än andra i samhället kvarstår. Och den kvarstår eftersom tanken på en absolut jämlikhet fortfarande är nästan otänkbar. Det är till exempel väldigt ovanligt att vara för lika lön för olika arbeten. Det är väldigt ovanligt att inte tycka att ”utbildning ska löna sig” och därmed mena att de som utbildar sig ska få högre lön. Och de som har högre lön har inte bara mer pengar, utan även bättre hälsa och längre liv. Som en bok av Göran Therborn heter ”Ojämlikhet dödar”.
Och svaret på frågan vilka som ska få ha det bättre än andra är fortfarande detsamma som det svar adeln gav: de förtjänta. Skillnaden ligger i vilka de förtjänta är. Om 1600-talets adel svarade ”Vi! På grund av arv!” svarar de flesta idag – både till höger och till vänster – ”de som av egen kraft har gjort sig förtjänta; de som arbetar hårt, meriterar sig, utbildar sig, tar risker”.
De förtjänta av idag skulle antagligen inte se det som en skymf om de icke-förtjänta påstod sig vara lillebröder till dem. Men att vi alla verkligen skulle vara syskon är det ju inte fråga om. Några måste ha mer av det vi skapar och några måste ha mindre. Att den tanken är så självklar provocerar mig.
När arbetsgivarorganisationen Almega i sitt remissvar till Likvärdighetsutredningen nyligen skrev ”En svår etisk fråga är om elever till föräldrar som bidragit till att finansiera välfärden ska tvingas stå tillbaka för elever till föräldrar som inte bidragit till att finansiera välfärden, eller som till och med är en kostnad för välfärden” blev tack och lov många arga. Att barn till förtjänta respektive icke-förtjänta föräldrar ska skiktas är vi i alla fall inte beredda att acceptera. Kanske för att arv inte längre är en legitim grund för ojämlikhet? Se där, ett steg – ett myrsteg – vi har tagit sedan 1600-talet.
Fotnot: Brevväxlingen från tredje ståndet till adeln är citerad från Pierre Rosanvallons ”Ett samhälle av jämlikar”, Tankekraft förlag 2017.
Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
