I ögonvrån: Filmutrustning och en person som fotograferar med en kompaktkamera vid bordet inne på Stockholmsrestaurangen Berns. Nikeisha Andersson själv sitter med en mygga fäst i collegetröjans halslinning. Ett dokumentärfilmsteam följer just nu varje steg som den 25-åriga regissören tar till ett än så länge hemlig projekt.
Lite finlir återstår, som att lägga till musik, men bortsett från det är Nikeisha Anderssons långfilmsdebut ”Para knas” är så gott som färdig.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Jag är svinnöjd med filmen, säger hon.
Förortsslanget ”para knas” betyder att inte ha tillräckligt med pengar, och det är också det som filmen kretsar kring. Tittarna får följa vännerna Sara och Amida när de snattar märkeskläder till utekvällarna på Stureplan.
De röker på. Sitter barnvakt åt småsyskon och har förtroliga snack inne på flickrummen. Bristen på pengar är ett återkommande samtalsämne, och får även saker att ställas till sin spets när en bufflig man med ett bevisat våldskapital kräver tillbaka en skuld från Amida.
Nikeisha Andersson berättar att girighet, ansvar och känslor var nyckelord när hon skrev manuset.
– Pengar styr världen, det är det primära. Det sekundära är känslor. Det är det enda gemensamma vi faktiskt har som människor. Vi ser olika ut, men känslor är något som ingen kan ändra på, säger hon.
En del av scenerna bygger på Nikeisha Anderssons egna erfarenheter. Som när Sara bryter ihop efter att ha fått ett medges ej-meddelande när hon drar kortet vid kassan inne i matbutiken.
Liksom scenen där en äldre sliskig och arbetslös man vill bjuda på drinkar och frågar vad tjejerna jobbar med, med ett stråk av högfärdighet i rösten.
– Peterkaraktären är en person jag stött på och som jag har döpt till Peter bara för att jag inte gillar människor som är så, säger Nikeisha Andersson.
Filmens fiktiva förort är uppbyggd av rörliga bilder från verkliga sådana som Husby, Tensta, Rinkeby och Bandhagen. Stureplansscenerna är filmade just där. Det är förort vs innerstad.
Amida som röker på och Peter som snortar kokain.
Nikeisha Andersson berättar att hon ”försökt ge många samhällsgrupper utrymme att uttrycka sig”. Enligt henne ska inte något konkret budskap tolkas in i de två verklighetsskildringarna, och man ska inte heller läsa in något fördömande.
– Man kan inte döma någon som väljer att bränna 10 000 kr inne på Stureplan, för den personen har kanske jobbat jättehårt för att kunna göra det och ha den känslan. Och man ska inte döma någon som sliter ihjäl sig för att få ihop 10 000, vi alla är egna individer och kämpar på olika sätt, menar hon.
Den värld av flärd och ekonomiskt oberoende som Amida och Sara strävar efter är på sätt och vis Nikeisha Anderssons egna verklighet.
Hon pendlar mellan Stockholm och LA, gör musikvideos åt artister som Sabina Ddumba, Elliphant och Zara Larsson. På CV:et finns även uppdragsgivare som UEFA Champions League, Xbox, Björn Borg och Warner Music.
Hon håller på att starta upp ett klädmärke med hiphopstjärnan Drakes pappa, har synts på röda mattan med Snoop Dogg och utsetts till Sveriges mest inspirerande person av Elle Magazine.
Det har gått fort, konstaterar Nikeisha Andersson. Sedan berättar hon att hon fortfarande är nervös inför varje nytt uppdrag, tidigare till den grad att hon alltid kräktes innan inspelningen satte igång.
– Jag tror att min kropp fortfarande anpassar sig till att ta avstamp från mitt förflutna, säger hon.
Nikeisha Andersson växte upp i Stockholmsförorten Älta med en ensamstående mamma som fick henne när hon var 17. Nikeisha Anderssons hudfärg stack ut på skolgården, vilket fick mobbarna att rikta sin uppmärksamhet mot henne.
– Det var en katastrof, säger hon.
– Vissa kids alltså, föräldrarna måste ha mer pli på dem och visa att man ska behandla andra med respekt.
Hon avbryter sig för att visa den bild som hon letat efter ett tag i mobilen.
– Här är jag och Spike Lee.
En stund tidigare har hon berättat att Hollywoodstjärnan bett om att få se ”Para knas” tre gånger. Men när Nikeisha Andersson har frågat efter den senaste versionen av filmen för att ge den till honom har produktionsbolaget insisterat på att sköta kontakten. Flera liknande saker har hänt, berättar Nikeisha Andersson, vilket gjort att hon känt sig lillagummad och överkörd.
– Det är det här maktspelet som går folk åt huvudet och jag köper inte det. Jag har aldrig tidigare blivit bemött så för att jag är yngre. Men i det här fallet känner jag att hela deras stil varit så ... Nä.
– Jag har hur många andra projekt som helst så det är inte värt att diskutera ens, säger hon.
Dagens kometkarriärsvardag med åtskilliga uppdragsgivare började med ett ständigt seriemaraton framför tv:n hemma i Älta. Nio år gammal gick Nikeisha Andersson in i en djup depression.
I verkligheten, där hennes moster precis blivit mördad och mobbarna inte lämnade henne i fred, fanns inte mycket att hämta. Trösten fanns istället hos Prue, Piper Phoebe och Page – häxsystrarna i den amerikanska tv-serien ”Förhäxad”.
Två år senare satt Nikeisha Andersson och gjorde musikvideos av sina favoritavsnitt ur ”Förhäxad” i Windows movie maker. Klippen fick stor spridning på Youtube, men några drömmar om att nå dit hon är i dag hade hon aldrig.
– Jag ville bara må bra när jag var liten. Jag hade inga förväntningar alls. Men om jag tittar tillbaka nu så har man ju ändå vetat – jag kan det här.
Nikeisha Andersson ägnade det som fanns kvar av barndomsåren till Youtubeklipp och att sluka allt som hade med filmindustrin att göra. Och så fyllde hon 16 år. Det året var Shakiras hit ”Waka waka” den officiella VM-låten. Artisten utmanade även människor världen över att göra så kallade flashmobs – det vill säga när en stor grupp människor samlas på ett ställe för att exempelvis dansa – och samla ihop pengar till välgörande ändamål i Afrika.
Tillsammans med en vän fick Nikeisha Andersson hundratals människor att dansa loss framför deras kamera på Sergels torg i Stockholm. Youtube-klippet fick 104 000 visningar.
Det var också här som Sony Music upptäckte Nikeisha Andersson och tog henne under sina vingar. Efter några år med musikbolagsjätten valde Nikeisha Andersson att starta eget. Nikeisha Andersson Film, NAF.
Den var på Grammisgalans förfest i Los Angeles som det plötsligt hände. Där, bara någon meter bort, stod Rose McGowan – Paige från ”Förhäxad”. Efter en timme tog Nikeisha Andersson mod till sig och gick fram till sin idol. En bit in i samtalet visar hon ”Förhäxad”-märket på sin ena arm.
– Jag bara ”Dude, jag har en fan-tatuering!”.
Samtalet ledde till att telefonnummer byttes, en vänskapsrelation utvecklades och i dag arbetar de med flera projekt tillsammans. Nikeisha Andersson lär också barndomshjälten att redigera film.
– Just nu sitter jag och lär henne klippa. Jag fick ett meddelande, ”How do I add the sound?”.
Häxsystern som hjälpte Nikeisha Andersson att ta sig igenom en svår tid är inte det enda inslaget från uppväxtåren som hon återsett i vuxen ålder. När Uefa bad Nikeisha Andersson att göra den officiella videon för Champions League var valet av inspelningsplats självklar.
– Eftersom jag blev så mobbad så filmade jag den på skolan. Bara för att så här ...
Nikeisha Andersson håller upp ett fuck you-finger istället för att avsluta meningen.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
