Något senare kunde Anton Walter Freud och hans far lämna Österrike för Storbritannien på ett par av de 20 utresevisa som Sigmund Freud fått efter internationella påtryckningar. Fyra av Sigmund Freuds systrar blev kvar; de mördades senare i Auschwitz.

Släktskapen med psykoanalysens skapare (som avled i september 1939) gynnade säkert Anton under den första tiden; snart kunde han återuppta sina studier. Men när kriget bröt ut ändrades stämningen. Rädslan för ”femte­kolonnare” – som det kallades efter officersupproret mot den lagliga regeringen i Spanien några år tidigare, våren 1940 skänkte Norge och världen begreppet ”quisling” – och ledde till att Anton tillsammans med sin far internerades på Isle om Man. 

Snart sattes han istället tillsammans med 2 000 andra tyska och österrikiska medborgare och statslösa på ett återvändande trupptransportfartyg till interneringslägren utanför Sydney i Australien. 

Först efter ett år kunde han återvända, inledningsvis för att tjänstgöra i vapenfria förband som bland annat lagade sönderbombade flygbaser. När möjligheten gavs anmälde han sig istället till det hemliga, och mycket internationella specialförbandet SOE och sattes i intensiv träning. Strax innan krigsslutet släpptes han ner i fallskärm på andra sidan fronten vid gränsen mellan Italien och Österrike för att om möjligt förhandla fram ett fredligt överlämnande av bland annat en flygplats. Han överlämnades sedan till amerikanska trupper och flögs tillbaka till London.

Sin främsta insats gjorde han något senare. I september 1945 anslöt han till den brittiska arméns avdelning för infångande av krigsförbrytare. Det var ett uppdrag han tog sig an med stor framgång och bland annat var han med när Auschwitz kommendant Rudolf Höss greps utanför Flensburg nära danska gränsen. Han var också med och avslöjade en kemistfirma i Hamburg, som levererat Zyklon B till de tyska utrotningslägren – fullt medvetna, det kunde han dokumentera, om vad medlet skulle användas till. Ägaren, Bruno Tesch, dömdes i mars 1946 till döden och avrättades. Genom en omfattande utredning kunde han också visa att läkaren Alfred Trzebinski utfört medicinska experiment på, och så småningom låtit mörda, 20 judiska barn som därför hämtats från Auschwitz och förvarats i en utrymd skola. Trzebinski hörde till dem som avrättades i samband med Neuengamme-processen i maj 1946.

Freud lämnade militären 1947 och levde resten av sitt liv i England som kemist. Han ska privat ha besökt Österrike två gånger till, men blev aldrig formellt inbjuden eller rehabiliterad. Det dröjde ända till 2009 innan Österrike upphävde domarna mot de soldater som deserterat från SS och Wehrmacht och ännu saknas en officiell österrikisk ursäkt som den Willy Brandt gav för Västtysk del i Polen 1973. 

Anton Walter Freud skrev en del och berättade också för intresserade om sina minnen av den berömde farfadern. Hans insatser för att klara upp krigsförbrytelser föll snart i glömska (men har nyligen uppmärksammats i en påkostad teveserie hos tyska Public service, ARD).

Det finns många som Anton Freud. Vi har flyktingar bland oss som lärt sig svenska, utbildat sig, arbetar i ett yrke och skaffar familjer. Men någonstans finns ändå minnet av de brott de utsatts för och flytt ifrån kvar. De får sällan som Anton Freud möjlighet att jaga förövarna som en del av en statligt finansierad organisation, och i uniform förhöra dem. Men de tillbringar timmar, dagar och månader framför Youtube på jakt efter filmklipp, de upprättar arkiv och ringer bekanta världen över för att höra sig för om vittnesmål. Ibland räcker det material de lämnar över till polisen också för att väcka åtal, numer även i Sverige. Det ska de ha tack för. •