– Varenda mansfilm handlar om att hämnas och ta till våld. Nu får även vi göra det, säger Lo Kauppi som spelar ledaren för Kvinnornas befrielsefront.

Samma dag som Befrielsefronten visas för pressen domineras medierna av avslöjandet att polisen mörkat att flera kvinnor utsattes för sexuella övergrepp på festivalen We are Sthlm. Den nyheten kom i kölvattnet av rapporterna om att grupper av män antastat och våldtagit kvinnor på nyårsnatten i Köln och i andra europeiska städer. Pjäsen kan alltså knappast bli mer aktuell, trots att den egentligen skulle ha haft premiär för två år sedan. Men som teaterchefen Petra Weckström sa inför visningen: ”Den hade säkert varit lika aktuell om vi hade spelat den för fem eller tio år sedan, och tyvärr kommer den nog vara aktuell om fem och tio år också.”

Börjar slå tillbaka

Pjäsen utspelar sig i Örebro, där en serievåldtäktsman härjar, precis som i verklighetens Örebro 2010. Polisens presstalesman, med betoning på man, står i tv och säger att kvinnor måste vidta försiktighetsåtgärder. ”Vi måste sätta säkerheten framför friheten”. Men det tycker inte den grupp kvinnor som demonstrerar på Stortorget. ”Jag är trött på att inte kunna ta den närmaste vägen hem genom parken. Jag är trött på att inte kunna jogga var jag vill. Det är männen som borde ha utegångsförbud. Nu tar vi makten tillbaka.”

Kvinnorna bestämmer sig för att slå tillbaka. Verkligen slå tillbaka. Och det är de kvinnorna pjäsens huvudperson Anna, journalisten som måste flytta tillbaka till hemstaden för ett vikariat på lokaltidningen, kommer i kontakt med.

”Jag leker med tanken”

Befrielsefronten är Maria Svelands dramatikerdebut. Genom att vända på perspektivet och låta kvinnor slå ned oskyldiga män vill Maria Sveland blottlägga strukturer i vårt samhälle som tillåter att mäns sexuella våld mot kvinnor kan fortsätta år efter år.

– Jag leker i fantasin med tanken på vad som skulle kunna hända om feminister tar till våld. Feminismen är den mest optimistiska frihetsrörelse jag känner till. Andra politiska frihetsrörelser har till sist kommit till en punkt där de har ansett att protester inte längre räcker för att få de mänskliga rättigheter de kräver. Då har det bildats falanger som har tagit till våld. Jag tycker egentligen att det är konstigt att feminismen aldrig har kommit till den punkten, säger Maria Sveland till ETC Örebro.

Och skådespelarna Lo Kauppi, som spelar befrielsefrontens ledare Valerie, och Anna Asp, som spelar journalisten Anna, tycker att det är befriande att få vända på perspektivet.

– Det är häftigt att få använda våld i fiktionen. Jag fattar varför mina manliga kollegor så gärna vill göra action. Varenda mansfilm handlar om att hämnas, att slå tillbaka. Det finns några få exempel på när kvinnor får göra samma sak i fiktionen, som Kill Bill och Thelma och Louise. Men de är inte så många, säger Lo Kauppi.

– Och det är härligt att äntligen få spela om de här frågorna, säger Anna Asp.

Har väckt starka reaktioner

Andra feministiska pjäser med våldsinslag, som Andrea Edwards Scummanifestet, har väckt starka reaktioner. Andrea Edwards hotades till och med till livet. Men vare sig regissören Sara Giese, eller skådespelarna tror att den här pjäsen kommer att vara lika provocerande.

– Precis som alla feministiska föreställningar som kommer den här säkert ses av framför allt kvinnor som är svältfödda på att få se sig själva gestaltas på scenen, säger Sara Giese.

Och Anna Asp säger att trots att ämnet är förskräckligt så är föreställningen både humoristisk och varm. Och fylld av körsång.

– Vi har skrattat mycket, säger hon.