– Just alkohol och drickande är ett sammanhang där jämställdhetsfrågor blir väldigt tydliga. Man får syn på värderingar och normer, både som de ser ut idag och över tid. Till exempel finns det mycket spritromantik för män – männen som går på krogen med sina gubbkompisar är ganska välskildrade, men för kvinnor finns ingen riktig motsvarighet, säger Damberg.

Att boken tar vid där motboken avskaffades är ingen slump, det handlar om ett tydligt skifte i tiden, menar hon.

– Dessförinnan var kvinnors möjligheter att dricka hårdare begränsade juridiskt sett. När motboken hade avskaffats fanns inte längre några legala skillnader mellan mäns och kvinnors drickande, men i värderingar och normer märktes fortfarande en stor skillnad. Än idag dricker kvinnor i Sverige ungefär hälften så mycket som män.

Blev du förvånad över någonting ni upptäckte när ni skrev boken?

– Både och. En sak som kändes väldigt omodern är att det bara var tio år sedan den svenska våldtäktslagstiftningen ändrades så att det blev möjligt att döma till våldtäkt även om den som utsatts var för berusad för att förvara sig. Hade man druckit för mycket diskvalificerades man.

–Tidigare i år visade det sig att en körkortsteoribok som används idag frågade om det var en förmildrande eller försvårande omständighet att en våldtagen kvinna var berusad.

Säger mycket om kvinnosyn

Jenny Damberg menar att synen på kvinnlig alkoholkonsumtion säger mycket om kvinnosynen i samhället. Mycket av materialet i boken kommer från media och popkultur.

Damberg pekar bland annat på den kvinnodominerade ”lådvinsfällan”, som det rapporterades friskt om i svenska tidningar i början av 2000-talet, som ett exempel på hur man ser på kvinnors drickande.

– Lådvinsfällan, eller lådvinsträsket, visar tydligt på synen att kvinnor egentligen inte vill dricka särskilt mycket och måste luras. Det syns inte lika tydligt hur mycket lådvin som går åt och så står det ofta hemma i köket, som mest är kvinnors rum. Dessutom är det billigt, vilket så klart passar för kvinnor som har mindre pengar än män. Det visar vem som har mest resurser. Mannens främsta roll hör hemma i offentligheten medan kvinnans är i hemmet, säger Jenny Damberg och fortsätter:

– Det finns ett skötsamhetsideal för kvinnor som även sträcker sig till att de i största möjliga utsträckning ska hålla ordning på sin man och sina barn. Tittar vi bara på de senaste veckornas debatt om fotbollshuliganism kan vi se att den bygger på att någon är hemma och matar barnen medan männen är ute och springer i tunnelbanan.

Jenny Damberg poängterar att mycket har förändrats sedan kvinnor fick samma juridiska rätt till alkohol som män.

– Möjligheten att sitta i en bar och ta ett glas på egen hand har kommit långt sedan 60-talet. Då kunde man bli nekad i baren och öppet misstänkliggjord eftersom de antog att en kvinna som ville dricka ensam var prostituerad.

Stark symbol

Boken Som hon drack tar också upp kopplingen mellan den så kallade rödvinsvänstern och jämställdheten, samt hur det gick till när rödvinsvänstern tilldelades ”sin” dryck.

– Kopplingen mellan gruppen och drycken är väl som allt mode, den blev någonting att förenas omkring och en del i ett identitetsskapande. Det bredare vindrickandet var ganska nytt, tidigare hade vin mest setts som någonting som var till för överklassen, men det breddades när Systembolaget drev kampanjen Operation vin, för att svenskarna skulle börja dricka mer vin än brännvin.

Rödvinet kändes nytt, modernt och billigt.

– Och vi kanske inte ska underskatta att det var rött. Dessutom producerades det utomlands. Men det var mer ett ackompanjemang än något annat. Det är inte det enda fallet där drycker har fått ett symbolvärde, det hände till exempel med drinken Cosmopolitan i samband med tv-serien Sex and the city – den blev en symbol för en ganska glättig men framgångsrik och självförsörjande yrkeskvinna.