Joel är knappast någon fascist. Så länge han kan minnas har han älskat politisk rap, typ Mos Def och Talib Kweli. Han har en flickvän från Thailand och av sin hippiemorsa har han lärt sig att man ska vara snäll mot de utsatta. Egentligen ogillar han inte ens invandrare. Ändå är det något som lockar honom med SD. Kanske har det med hans outsiderposition att göra. Kanske handlar det om hans hat mot allt som är ”PK”. För en dag börjar Joel trakassera en feministisk bloggare på nätet. Det blir första steget mot något större. Nästa dag engagerar han sig i skunkgruppen ”Det heter faktiskt negerboll!” och vips börjar han använda begrepp som ”kulturberikare” och ”bidragslyx”. Innan någon vet ordet av är Joel en viktig aktör i ”den invandringskritiska rörelsen”.

Så börjar Henrik Bromanders roman Vän av ordning. Det är både en humoristisk och smärtsamt träffande bild av en samtida typ. Vän av ordning är en bok om en SD-bloggare och en näthatare och andra delen i en planerad trilogi om manlighet. Det är en mörk berättelse om islamofobins utbredning och SD:s inträde i riksdagen. I föregångaren, Riv alla tempel, skrev Henrik Bromander om en kroppsbyggare och skildrade den anabolstinna subkulturens uppgång och fall. I Vän av ordning är det en betydligt mera salongsfähig maskulinitet som gestaltas. Joel är en bildad typ som kan hålla låda om allt från islam under medeltiden till 1970-talets oljekris.

Efter ett tag börjar det gå riktigt bra för Joel. Parallellt med sina studier på en programmeringsutbildning har han startat en blogg. Joel har upptäckt att det bara är ett fåtal texter som cirkulerar bland nättrollen och för en driven skribent finns det en lucka att fylla. I korta passager citeras inläggen som skulle kunna vara tagna från sajter som Politiskt inkorrekt eller Avpixlat. Det märks att Henrik Bromander gjort en grundlig research inför boken.

Det går inte att berätta så mycket mera om själva intrigen i Vän av ordning utan att avslöja alla spännande vändningar. Emellanåt har den en thrilleraktig kvalitet som får mig att tänka att om Henrik Bromander skulle skriva en kriminalroman skulle han sopa mattan med hela den svenska deckarkåren. Men så mycket kan sägas att Joel tillslut hamnar på EU:s gränsbevakningsenhet Frontex (vilket avslöjas tidigt i romanen genom en framåtblick). Där får han följa med den kroatiska kustbevakningen; stå med sin mobilkamera och fota förtvivlade syrier som hissas upp ur durken på små fiskebåtar. Som läsare tycker jag att vändningen känns väl osannolik. Det Henrik Bromander visar med en rejäl dos övertydlighet är hur rasismen på nätet har en institutionell motsvarighet på EU-nivå.

Men detta är också den enda invändning jag har mot boken. I övrigt tycker jag att Vän av ordning är en lysande roman som ger en kolsvart bild av Sverige. Henrik Bromander är något av en outsider i litteratursverige och kanske är det därför han lyckas pejla in samtiden med en sådan precision, lite från sidan. I Vän av ordning visas en subkulturell version av de mansideal som råder i samhället i stort. För vad är hatet mot invandrarna och feministerna om inte en uppförstorad bild av det allmänt accepterade svaghetsföraktet i samhället? På samma sätt som den anabolstinna kroppsbyggarkulturen är en grotesk variant av det kroppsideal som riktas mot små pojkar genom actionfigurer och tv-program. För Henrik Bromander är manligheten ett gift som alla män bär inom sig i olika doser. Detta gör honom till en av samtidens mest intressanta samhällskritiker just nu. Jag anbefaller härmed varenda feminist i landet att ta del av hans toxiska blandning av genus och klass.