Vilken är historiens bästa litterära sexskildring?
– Hans-Eric Hellberg och Elvira Birgitta Holm: Förbjudet. Inledningen till en serie om den ängsliga, veliga tonårssexualiteten med alla dess katastrofer. Före sin tid i skildringen av till exempel homosexualitet och jämställdhet.
Vilken är historiens sämsta litterära sexskildring?
– Markis de Sade: Justine. Sex som ideologi draget till sin monotona, nästan komiska spets.
Nina Lekander, litteraturkritiker på Expressen
Vilken är historiens bästa litterära sexskildring?
– Bibelns Höga visan ligger bra till. En del passager hos Virginia Woolf, främst i Orlando. Vissa grejer hos Simone de Beauvoir, när hon hade träffat Nelson Algren. Och Jeanette Winterson, till exempel i Skrivet på kroppen. Just nu roas jag stort av Martina Montelius döroliga knullskildringar från ett ålderdomshem i senaste numret av Granta som handlar om sex.
Vilken är historiens sämsta litterära sexskildring?
– Jag hade aldrig trott att de här Fifty shades-böckerna skulle vara så jävla usla. Tröttnade redan från början, före the juicy bits, på de sjukt pappdockelika protagonisterna. Parat med en anglosaxisk prydhet av sällan skådat slag.
Rasmus Landström, litteraturkritiker på ETC
Vilken är historiens bästa litterära sexskildring?
– Spill av Sigrid Combüchen, framför scenen där huvudpersonen Hedda förför sin brors kompis. Combüchen hade innan, under en ganska stor del av romanen, byggt upp en massa spänningar i Heddas liv som hon förlöste på ett väldigt snyggt sätt i den här (väldigt detaljerade) sexscenen. Dessutom minns jag den som fruktansvärt bra skriven. Elegant och jättesnuskig på samma gång.
Vilken är historiens sämsta litterära sexskildring?
– Det är rätt intressant att jag inte kommer på en enda dålig sexskildring. Kritiker brukar ju alltid säga att de läst så fruktansvärt få bra sexskildringar. Jag kanske har dålig smak, eller bara läser högkvalitativt snusk.
Jenny Högström, litteraturkritiker på Aftonbladet och Sydsvenskan
Vilken är historiens bästa litterära sexskildring?
– Det fina med sexskildringar är att de funkar på så olika nivåer. Å ena sidan (och i bästa fall) på kroppen, den dumma dumma kroppen. Å den andra (och ännu mycket bättre) på fantasin. Och så slutligen konstnärligt, då. En av mina favoriter är hämtad ur Georges Batailles Ögats historia från 1927, en sorts antisexskildring kanske, men enligt mig sexigare än det mesta: Marcelle, den outsägligt blyga tonårsflickan som under en orgie i sex och alkohol istället för att delta kliver in i det normandiska klädskåpet, förvirrad och utom sig av åtrå, och låter sitt vatten.
Vilken är historiens sämsta litterära sexskildring?
– Eftersom jag är gravt ointresserad av dålig litteratur har jag ingen sämsta sexskildring att komma med. Jag har helt enkelt förträngt alla som jag eventuellt har läst. Men om jag inte helt missminner mig så fick sexskildringarna i Jan Guillous Tjuvarnas marknad inte ens kroppen att vakna. Och det är ju hur man än vänder på saken tragiskt på riktigt.
