– Jag var inte förberedd på att jag skulle frysa så här mycket. Därför tog jag inte med mig några vinterplagg. Jag har i alla fall underställ och flera tröjor på mig, det blir nästan tio lager ändå, säger han med händerna djupt inkörda i jackfickorna, och förklarar att han ”mår helt okej”: ”Svag i kroppen, mentalt med i matchen.”

Albin Björk talar lågt och metodiskt utan att någonsin ändra tonläge. Han sitter stilla, gestikulerar aldrig, rör sig knappt. Blinkar inte ens. Man måste spara så mycket energi som möjligt för att klara sig på endast vatten, mineraler och vitaminer. Vid hungerstrejkandets början vägde han 84 kilo. Nu är han nere på 77 kilo med sina 195 centimeter.

– Min kropp reagerar konstigt. De första tre dagarna kände jag lågmäld hunger som inte var påträngande. Den fjärde dagen släcktes det. Istället blir kroppen allt svagare. Jag klär på mig mer och mer eftersom jag bränner mer och mer fet och blir allt kallare. Speciellt när jag sitter här 12 timmar per dag.

Andra hungerstrejken

Det här är 27-åringens andra vända i Stockholm som hungrig aktivist vid maktens hemvist. Första gången Albin satte sig utanför riksdagen var på det symboliska datumet den 20 augusti – årsdagen av att Greta Thunberg började protestera genom att inte gå till skolan. Då avbröt han fastan efter lite mer än en vecka för att delta i en civil olydnads-aktion tillsammans med Extinction rebellion, ett gräsrotsnätverk av klimataktivister.

Om ett par dagar avbryter han igen, efter totalt två veckor utan föda, och lämnar över stafettstrejkandet till en Extinction rebellion-kamrat, för att åka hem till Malmö där han ska ta emot lägenhetsnycklar till ett kollektiv i uppstartsfas. Efter det är Albin villig att komma upp till Stockholm igen och fortsätta tills han blir tvångsinlagd på sjukhus med dropp. Rädd? Absolut. Men:

– Om det är vad som krävs för att få regeringen att utlysa ett klimatnödläge, då gör jag det. Snacket om att Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsstat måste backas upp med handling. Klimatfrågan ignoreras och det får den inte göra. Jag är villig att ta risken att sänka min egen hälsa för att ändra på det. I det långa loppet kan jag få skadliga problem för resten av mitt liv.

”Jag offrar mig själv”

Hittills har utdelningen i form av medial uppmärksamhet och politikersnack varit svag. Miljöpartiet och Vänsterpartiet har kikat förbi och tuggat. En sosse – ”jag kommer inte ihåg namnet” – passerade igår och sa några ord. Dagens ETC har skrivit två artiklar sedan augusti. I övrigt tystnad.

Det finns flera anledningar till det, tror Albin Björk. En skäggig tvåmeterskarl med vild skogsmulleuppsyn är helt klart sämre pr än en högstadietjej med flätor, för den toppolitiker som jagar snabba fotomöjligheter. En annan anledning är att man helst inte vill belysa klimatpolitikens kräftgång mer än nödvändigt. Och ett tredje skäl är själva protestmetoden. Hungerstrejk är en kontroversiell metod som historiskt sett oftast använts som sista utväg av förtryckta eller fängslade människor.

– Jag vet att jag är en privilegierad människa i Sverige som kan äta när jag vill. Trots det svälter jag för att signalera hur allvarligt allt är. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra annars. Alternativet är att göra inget alls eller använda metoder som hittills inte gett något. Jag offrar mig själv för att se om det leder någon vart.

Vill få Löfven att lyssna

Det Albin vill få till genom sitt agerande är att statsminister Stefan Löfven sätter sig ner och lyssnar på vad Extinction rebellion har att säga. Som de ser det måste regeringen utlysa ett rödglödgat klimatnödläge som första steg. När man väl slagit fast att det är akut kris så kan man agera efter det. För Albins del ser han att Sverige har bäst förutsättningar i värld­en att bli ett klimatneutralt land. Idag har Sverige satt 2045 som deadline för att strypa växthusgaserna till ett netto­nollutsläpp – alltså så låga utsläpp som möjligt, där det som trots allt kommer ut kompenseras på olika sätt. Extinction rebellion vill att vi ska nå nollan redan 2025, alltså om bara fem år.

– Det är möjligt. Vi har det ekonomiskt välställt. Och rent tekniskt går det. Det är den politiska viljan som saknas. Visst, Sveriges utsläpp är några promille internationellt sett. Om vi utlyser nödläge och ställer om redan nu skulle det skicka en tydlig signal att det är möjligt. I dagsläget försöker Sverige bara öka pressen på EU-nivå och globalt, utan att göra något på hemmaplan. Istället pratas det inrikes om att bygga ut fossilindustrin, vilket är befängt samtidigt som man snackar om att bli först med fossilfritt i världen.

Gretaeffekten högst verklig

Klimatet, och vad som måste göras för att rädda jorden från döden, är sedan ett par år tillbaka inte osynligt vare sig i politiken eller media. Gretaeffekten är högst verklig. Men för Albin räcker det inte. Han säger att hos medborgaren på gatan är okunskapen stor, det märks hos alla nyfikna som stannar till vid hungerstrejken på trappan. Forskarna har slagit fast att mänskligheten befinner sig i en akut krissituation och därför borde klimatfrågan höras i varje debatt och toppa alla nyhetssajter, varje dag, tycker Albin.

– Jag får mixade reaktioner från de som kommer fram. Vissa är stöttande och undrar hur de kan engagera sig. Andra är förnekare som förlöjligar. Inte mig då, utan frågan i sig.

Känns det aldrig töntigt att sitta här och hungerstrejka?

– Nej, jag är säker på mig själv och stark i övertygelsen att jag gör rätt. Så det är inga problem. Jag är bekväm i mig själv och där jag är i livet.

Familjen är orolig. När han säger att det här är för viktigt för att inte göra något, förstår de till viss del. Svårast har mormor att greppa att hennes barnbarn frivilligt vägrar mat offentligt.

– Människor har inte panik över klimatet ännu eftersom Sverige inte känner av effekterna tillräckligt hårt. När de stora skogsbränderna rasade sommaren 2018, då vaknade många upp. Och det är det jag är rädd för – att människor inte kommer att reagera på riktigt innan mathyllorna gapar tomma. Då är det för sent. Därför är det extra symboliskt med en hungerstrejk: jag svälter hellre nu än senare.    

Albin Björks egen väg mot att bli klimataktivist inleddes för tre år sedan då han på resande fot i Australien blev vegan. Senare, då han hörde talas om Greta Thunbergs skolstrejk, tänkte han att hon överdrev, en tokig ung tjej är lätt att avfärda. Hur illa kan det egentligen vara? Så började han läsa själv och insåg allvaret. En rapport från IPCC, FN:s klimatpanel, fick honom att landa i att det är på väg åt helvete. Rejält.

Nu har han lagt sina läkarstudier på is under obestämd tid för att hänge sig åt kampen i Extinction rebellion. Det långsiktiga målet är att fullfölja utbildningen, kanske till psykiatriker.

– Ja, jo, visst. Jag skulle göra mycket för mänskligheten som färdig läkare, också. Fast klimatet är så brinnande och tiden rinner ut. Jag räddar mer liv på det här sättet.

Albin har försökt få kontakt med Greta Thunberg sedan han började hungerstrejka, men mail och telefonsamtal har gått obesvarade.

Fastnat i prat om livsstil

I början av september sa FN-chefen Antonio Guterres att mänskligheten är ”doomed”, dömd, om inte alla länder förenas i att hitta en lösning på de extrema klimatomställningarna: ”Det är ett existentiellt hot för vår planet och för våra liv.”

– Det är väldigt hårt. Han sa att alla har ett ansvar, särskilt makthavare. Jag anser att det är vi i den vanliga befolkningen som måste skapa det trycket på makthavarna, för de kommer inte göra det av sig själva. I perioder känner jag ilska mot alla som satt oss i den här situationen, som gör att jag är tvungen hungerstrejka. Jag vill leva mitt eget liv egentligen utan att tvingas förändra samhället. Man har lastat över allt på yngre generationer, att fixa ett ansvar man borde tagit själva.

Frågan om mänsklighetens överlevnad har enligt Albin fastnat i prat om livsstil: solceller på villan, skatt på plastpåsar, elbilar, källsortering, köpa begagnade kläder, köttfria måndagar. Debatten rör sig sällan från tänket om individens privata utsläpp och i slutändan landar notan helt på den enskilde människan: är du en tillräckligt perfekt person för att rädda oss alla?

– Det faller helt inom kapitalismen. Den vill ha oss till de ultimata konsumenterna istället för engagerade samhällsmedborgare. Där har vi fastnat eftersom att det inte finns tillräckligt med aktivism och påtryckningar på politikerna, resonerar Albin, och tar sitt eget liv som exempel: hur mycket vegan han än är, och hur lite han än flyger, så kvittar det på det stora hela.

– Även om jag bor i ett torp mitt ute i ingenstans och odlar mina egna grönsaker och är helt självförsörjande så kommer ekorrhjulet att fortsätta snurra. Och leda oss mot en undergång. Visst kan man göra individuella utsläppssänkningar, det ena utesluter inte det andra, och det är enkelt. Men vi måste skifta fokus och bli mer samhällsmedborgare.

”Vi har haft klimatkonferenser i tre decennier och ännu har inte ett skit hänt”, säger den hungerstrejkande aktivisten krasst och rakt, utan att brusa upp.

– Oljeindustrin visste för 30 år sedan att de höll på att förstöra allt liv på jorden. De valde att fortsätta och försöka dölja det. Och de har lyckats jättebra att så tvivel och skapa skepticism, vilket lett till förseningar i alla förhandlingar.

Går det att ställa om samhället under kapitalismen?

– Jag tror inte det. Ett kapitalistiskt system är inte kompatibelt med en hållbar överlevnad. Exponentiell tillväxt, alltså en oavbruten ökning av vinst, är inte möjligt på en begränsad planet. Vi lever redan över våra tillgångar. Med exponentiellt tillväxt blir det bara värre och värre. Kapitalismen bygger på ökad konsumtion och det går tvärt emot vad vi måste göra.

Vill skaffa barn – men vågar inte

I februari i år så släppte Världshälsoorganisationen, WHO, och Unicef en dyster rapport som slog fast att världens alla unga saknar en bra framtid. ”Varje barn världen över står inför existentiella hot orsakade av klimatförändringar och kommersiell stress”, skrev man i ett pressmeddelande. ”Inget land i världen lyckats med att för barn och tonåringar kombinera hög utveckling med hållbarhet. Alla hotas av sådant som klimatförändringar och miljöförstöring”, sa Stefan Swartling Peterson, hälsochef på FN:s barnfond Unicef, till DN.

Den här nyheten har inte gått Albin Björk förbi.

– Jag har bestämt mig för att avstå från att skaffa egna barn, trots att jag vill. Jag vågar inte. Det går inte att rättfärdiga innan jag säkrat en tillvaro åt dem. Efter WHO:s rapport, hur kan man föda fler barn till den här världen? Det är också därför jag gör det här, säger han, och kurar ihop sig än mer i kylan, på sin elfte dag av självsvält. 

PRENUMERERA PÅ NYHETSMAGASINET ETC

Den här artikeln kommer från Nyhetsmagasinet ETC
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.