Under den klassiska kolonialtiden och framför allt under högimperialismen när européerna och de europeiska bosättarättlingarna över haven tillsammans styrde över i praktiken nästan hela mänskligheten har europeisk och västerländsk kultur genomsyrat världen.
Den europeiska konstmusiken och scenkonsten, den västerländska litteraturen och konsten och senare även filmen gick hand i hand med de europeiska kolonialimperierna under 1800-talet och fram till dess att de successivt avvecklades under efterkrigstiden. De olika postkoloniala statsbildningarna förvaltade därefter detta europeiska kulturarv även efter självständigheten och i samband med det sena 1900-talets globalisering sköljde en ny västerländsk kulturvåg över världen i form av framför allt amerikansk populärkultur.
Det första icke-västerländska landet som lyckades utmana den västerländska kulturella hegemonin var Japan, vars särpräglade populärkultur attraherade en del barn och ungdomar i västvärlden redan på 1970- och 80-talen. Den japanska kulturindustrin fick draghjälp av den japanska staten som medvetet satsade på att skapa en ny och positiv bild av Japan som gick bortom den västerländska litteraturens och filmens framställningar av den grymma och våldsamma japanen. På 00-talet kom detta japanska populärkulturfenomen att benämnas som ”Cool Japan”, som i sin tur utgör den japanska versionen av det som den amerikanske statsvetaren Joseph Nye benämner som ”soft power” eller mjuk makt.
Enligt Nye handlar mjuk makt, som kontrasteras mot hård makt i form av militär och ekonomisk makt, just om att använda kultur som ett medel för att skapa en önskad bild av ett visst land och samtidigt sprida samma lands kulturella ideal och värderingar ut i världen. Ett exempel på det är hur globaliseringen av amerikansk populärkultur har gjort att i stort sett hela världen numera är väl bekant med vad USA och amerikanskheten står för och eftersträvar.
På 1990- och 00-talen började även sydkoreansk populärkultur att spridas till andra länder och till en början till andra asiatiska länder som Kina där koreanska så kallade K-pop-artister fick många fans. Den sydkoreanska staten kom snart att anamma det japanska exemplet sporrad av att vilja överflygla den forna imperiemakten mot bakgrund av att hela Koreahalvön var en japansk koloni under 1900-talets första hälft. Sydkorea har därför satsat på att både sprida K-pop och koreansk film liksom koreanska tv-serier ut i världen ända sedan 00-talet på ett helhjärtat och närmast fanatiskt sätt.
Sydkoreas populärkulturella segertåg världen över går allmänt under benämningen Hallyu på koreanska, som ska utläsas som ”den koreanska vågen”. Det går idag inte att säga något annat än att hallyu har lyckats besegra Cool Japan – inte minst i den utomvästerländska världen, såsom i större delen av Asien och i stora delar av Mellanöstern, Latinamerika och Afrika liksom även i Östeuropa där koreansk populärkultur numera är långt mer närvarande än japansk populärkultur.
Den sydkoreanska staten har nämligen inte bara lagt stora summor på att främja populärkulturen utan har också satsat på att exportera sydkoreanska konstnärer och klassiska musiker och inte minst just på författare
Det faktum att Svenska Akademien tilldelade Han Kang Nobelpriset i litteratur är naturligtvis i första hand en frukt av ett stort författarskap för Han Kang förtjänar utan tvivel priset i sin egen rätt. Utöver det faktumet går det samtidigt också att se utmärkelsen som själva kulmen på hallyu.
Den sydkoreanska staten har nämligen inte bara lagt stora summor på att främja populärkulturen utan har också satsat på att exportera sydkoreanska konstnärer och klassiska musiker och inte minst just på författare då ett Nobelpris i litteratur länge har varit slutmålet för landet, mot bakgrund av att de båda grannländerna Kina och Japan har erhållit två pris vardera genom åren.
Därutöver går det också att se årets tilldelning av Nobelpriset i litteratur som ett tecken i tiden på något annat.
Den senaste globaliseringen, som tog fart på allvar efter Kalla krigets slut i med internets genombrott och digitaliseringen på 90-talet, betydde till en början att västerländsk och främst amerikansk populärkultur kom att nå världens alla hörn och så till den grad att den franske ekonomen Serge Latouche talade om västerlandiseringen av övriga världen i stället för att använda termen ”globalisering”.
Hallyu eller den koreanska vågen handlar dock om en globalisering från motsatt håll, från den icke-västerländska världen till övriga världen inklusive till västvärlden. Han Kang Nobelpris i litteratur kan därför inte bara betraktas som kulmen på den koreanska vågen utan möjligen också som början på något nytt som inte längre går att hejda mot bakgrund av hur världen utvecklar sig just nu, nämligen början till slutet på den västerländska kulturella hegemonin.
