– Men när jag skrev en ny text till ”Lyckolandet” var det första gången jag tog upp Sverigedemokraterna på det sättet. Tidigare har jag mest raljerat över dem. Det här kom överraskande för många, hade det varit Ison och Fille hade folk inte reagerat lika mycket.

– Att det dessutom kom i ett underhållningsprogram verkar ha provocerat en del, folk tycker inte att de behöva utsättas för detta mitt på lördagskvällen, men då tänker jag på de flyktingar som riskerar sina liv på samma kväll i en farofylld färd på havet.

– Det är jättekonstigt att man inte ska få ta upp allvarliga saker när det ska kallas underhållning; titta på Hasse&Tage, inga jämförelser i övrigt, titta på Mikael Wiehe och Björn Afzelius, och titta på Karl Gerhard. Naturligtvis kan underhållning vara meningsfull och ändå just underhållande.

Niklas Strömstedt är mest känd för att skiva snälla texter, mycket kärlek, och som han själv påpekar ofarliga texter:

– Jag censurerade mig själv och hade en inställning att vara till lags. Det kanske ska ta 36 år innan man blir protestsångare. Jag tror inte att jag är bra på att skriva politiska texter, det är svårt om man inte vill skriva folk på näsan. Men det kanske, å andra sidan, beror på att jag egentligen inte försökt tidigare.

Niklas Strömstedt har själv drivit med den bild som framför allt tidigare fanns av honom. I intervjuer har han sagt att han betraktas som killen som blir lämnad av sina tjejer och sedan skriver ballader om det. 

– Det är sant såvida att man skriver bättre när man är olycklig än när man är lycklig. Om jag skulle välja ut tio favoritlåtar så skulle alla handla om elände. Det är svårt att skriva om lycka, vilken är din favoritlåt om lycka? ”Here comes the sun”?

Niklas Strömstedt är uppvuxen i ett mycket kulturellt hem. Pappa Bo var kulturredaktör på Expressen innan han blev legendarisk chefredaktör i många, många år på samma tidning och hans mamma Margareta är en framgångsrik författare. Bägge kom från frikyrkliga hem, vilket också präglade deras humanism:

– Pappa skulle applåderat ”Lyckolandet” och ställningstagandet mot rasism och främlingsfientlighet och mamma stödjer mig. Detta är ju egentligen inte heller en ”vänsterfråga”, man måste inte vara socialist för att hata rasism, ta mot flyktingar och tro på alla människors lika värde, säger Niklas Strömstedt.

Niklas Strömstedt är djupt engagerad i mottagandet av flyktingar.

– Jag tror att vi måste ta mot alla flyktingar som är förföljda och har asylskäl. De bilder vi ser från Grekland och Makedonien är fruktansvärda, fullständigt vidriga, avskyvärda. Det handlar inte om hur många vi kan ta hand om i Sverige utan det handlar om att vi måste ta in de som behöver vår hjälp.

– Det är dessutom så att vi alla tjänar på att lära av varandra. Det finns mängder av människor i Sverige som frivilligt och självklart arbetar med vad vi kallar integration. Jag försöker dra mitt strå till stacken, men det blir fel om jag i intervjuer berättar vad jag gör, det känns som om jag slår mig själv för bröstet och det vill jag inte. Men det här är ömsesidigt, vi får alla ut mycket av de nyanlända.

"Man vet inte hur länge man har chansen"

När Niklas Strömstedt föddes 1958 hade han en stor cancersvulst på halsen och hans möjligheter till överlevnad var mycket begränsade. Det fanns bara tre fall av hans sjukdom beskrivna i den medicinska litteraturen och ingen hade överlevt. 

– Det var inte förrän jag fyllde tre som det stod klart att jag skulle överleva. Det måste ha varit en fruktansvärd tid för mina föräldrar.

Niklas Strömstedt växte upp i Hagsätra och hade en ganska tuff tid där.

– Jag var stökig. Men när vi flyttade in till Tanto vände det. Jag gick från att ha rökt hasch, sniffat och varit något av en värsting till att bli elevrådsordförande på ett år. Men genom att vi flyttade fick jag också en chans att byta identitet, att börja om utan förväntningar.

– I familjen tog jag då rollen som den ordentliga och då såg min syster Lotten, som är fyra år yngre, att rollen som värsting var ledig. Då kom några jättejobbiga år då syrran hade det fruktansvärt svårt och det skakade familjen.

Margareta Strömstedt har skrivit om det, bland annat i starka Klagosång över en försvunnen dotter och genom Bo Strömstedts personliga engagemang drev Expressen, då Sveriges i särklass största tidning, mycket omfattande och hårda kampanjer mot det man såg som en slapp inställning till narkotika och förespråkade en hård linje.

– Jag tror att man måste ha saker på nära håll för att verkligen engagera sig. Men Lotten mår bra idag och det är det viktigaste, säger Niklas Strömstedt.

För ett tag sedan gick Niklas Strömstedt på två begravningar i samma kyrka samma dag.

– Hur ofta kan det hända? Den ena var en äldre kvinna jag kände och den andra var en kompis. Han hade fått en cancerdiagnos i december och dog den första februari. Det gick oerhört snabbt och det fick mig att tänka. Jag insåg hur fort allt kan gå och att man ska inte spara saker, man vet inte hur länge man har chansen. Det låter kanske konstigt men jag gick hem till min fru Jenny och sa att nu dricker vi våra bästa viner. Jag har varit en som sparar och det är svårt att plötsligt bryta mönster, men vad ska vi vänta på?

Det har skrivits mycket om Niklas Strömstedt privatliv, inte minst därför att han haft förhållanden med kvinnor som också varit kända. Det blev stor uppståndelse när det tog slut med hans dåvarande fru Efva Attling som flyttade ihop med Eva Dahlgren och det blev inte mindre uppmärksamhet när han själv flyttade ihop med programledaren Agneta Sjödin. Det skrevs spaltmeter, framför allt i skvallerpressen.

Det leder fram till den fråga som han själv är tröttast på av alla: Har du slutat hälla öl på skvallerjournalister?

– Det där tycker jag är utagerat. OK, jag hällde en öl på skvallerjournalisten Hans Shimoda och på Calle Schulman, men det har jag klarat ut med dem och: OK, jag har slutat hälla öl på folk.

Men det sista är kanske inte riktigt sant. I ett tweet skrev Niklas Strömstedt för ett tag sedan att Sverigedemokraten Kent Ekeroth borde få en öl hälld över sig, men frågan är om han verkligen var värd ölet och om Niklas Strömstedt själv ska behöva göra det.

Nu är det en ny tid sedan han gift sig med programledaren Jenny Strömstedt från TV4.

– Jag har det jättebra med nu. Vi har otroligt kul tillsammans. Jenny och jag träffades i ett läge i livet när vi bägge var bättre begagnade. Vi hade båda gått igenom en hel del.

– För första gången vågar jag släppa in någon i mitt liv, också i mitt skapande, jag bollar saker och är beredd att ta kritik även om det är jobbigt. Jag kan bli sur först för att sedan se att hon har rätt. Man måste släppa taget och våga bli beroende av en annan människa. Man måste just våga, man kan inte gå omkring och vara rädd för att bli lämnad.

Vill skriva bok

Professionellt finns det mycket som lockar. Nu har, under stor press, milstolpen att göra en krogshow passerats:

– Det var jobbigt, jag kände att jag tog en jätterisk och var orolig på allvar. Jag hade faktiskt ingen aning om det skulle funka. Hade det blivit ett fiasko och den hade floppat så hade jag hamnat i en grop och tappat en massa självförtroende.

– Men nu gick det ju bra och det bestämmer en hel del om den närmsta framtiden. I höst blir det Göteborg med showen och nästa vår ska vi ta ut den på turné,

Men Niklas Strömstedt har två stora projekt kvar som han skulle vilja ge sig i kast med. Det ena är att han vill skriva mer musik och helst en musikal:

– Det skulle vara jävligt roligt att skriva en musikal från start. Hitta en gammal historia och göra en musikal av det. Min starka sida är melodierna och harmonierna så det passar bra. Jag försökte skriva Rolling Stones-låtar när jag var 20-21 men gud vad dåligt det gick. Min grund var mer pop än blues, Beatles var de stora för mig. Sedan kom David Bowie och Elton John.

Det andra projektet handlar om att skriva en bok.

– Jag har ju alltid skrivit och tycker mycket om det. Jag skrev krönikor i Veckorevyn och 1977-78 sökte jag jobb på Aftonbladet – jag kunde ju inte söka på Expressen eftersom pappa var chefredaktör där. På senare år har det mest blivit sångtexter men nu vill jag skriva en bok. Där kan man beskriva en helhet och man slipper rimma. Formen för låttexter är av naturliga skäl begränsad; vers, refräng, vers, refräng, stick. Till min blivande bok har jag en historia som jag skulle vilja utveckla, jag vill inte berätta vad men tanken finns. Det blir en berätelse, jag har ingen lust att skriva en självbiografi eller något sådant, åtminstone inte ännu.

Niklas Strömstedt är mycket imponerad av de nya tjejerna på den svenska musikscenen.

– Det är så kul att det kommer så många nya sångerskor. Sabina Ddumba är skitbra, Seynabo Sey är hur bra som helst, men också Little Jinder, First Aid Kit och Miriam Bryant. Det är på tiden, det har varit så många unga män med gitarr och nu har blivit gamla män med gitarr. Det är dags för tjejerna.

Men själv skulle Niklas Strömstedt också gärna spela med Ulf Lundell igen, något han gjorde för ungefär 37 år sedan:

– Jag älskar att spela Ulf Lundell-låtar på piano och keyboards, det är så kul att kunna koncentrera sig på att spela och inte sjunga. Lyssna på Lundellbunkern som podd förresten, fantastiskt roligt. Sverige behöver Ulf Lundell, han skulle blanda sig i mer.

Också för Niklas Strömstedts barn är musiken viktig. Sönerna Simon och Adam som han har tillsammans med Efva Attling sysslar med låtskrivande; Simon i Stockholm och Adam i Sidney, där han också är grafisk designer. Dottern Maja, tillsammans med Agneta Sjödin, går på musikgymnasium.

En det finns ytterligare en sak som är viktig för Niklas Strömstedt, det har tre bokstäver och stavas AIK.

– Det ser bra ut för oss i Allsvenskan, är övertygad om att vi kommer topp tre. Men jag vågar inte vara tvärsäker på guld.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.