I klimatkrisens diskussioner har röster höjts för att jordens befolkning ökar och inte kommer att kunna försörjas av jordens resurser. En liknande debatt pågick för drygt 200 år sedan och argumenten som levererades då är aktuella även nu. Ideologierna som backar upp dem likaså. När argumenten undersöks blir det tydligt att sexualitetens historia är sammanflätad med ekonomisk historia.
Frihandelns första stora förespråkare liberalen Adam – den-osynlige-handen – Smiths mest berömde elev var Thomas Robert Malthus (1766–1834). Malthus orsakade debatt i England med sin bok ”Essays on the Principle of Population” när den utkom anonymt 1797. Året innan hade den anonyme författaren prästvigts. Ytterligare några år därefter fick Malthus en professur i historia och politisk ekonomi vid College of East India Company (1805).
Den kristna prästen Malthus anställdes alltså av det Ostindiska kompaniet, vars huvuduppdrag var att berika sig på Indiens resurser och arbetskraft. Han föreställde sig att den indiska befolkningen ökade okontrollerat och med en fart som snart skulle leda till brist på resurser. Runtom i kolonierna såg han för sig samma skräckscenario: Det fanns inte tillräckligt med mat att försörja alla som föddes. Att kolonisatörerna skulle upphöra med exploateringen var inte på tapeten. I stället ansåg Malthus att sexualiteten var en problematisk mänsklig instinkt som måste kontrolleras genom avhållsamhet.
Malthus idéer uppstod i direkt polemik mot författaren och samhällskritikern William Godwins (1756–1836) frihetliga ”An Enquiry Concerning Political Justice” som utkommit fyra år innan Malthus anonyma verk. Godwin är idag kanske mer känd för att ha levt i ett samvetsäktenskap med feministen Mary Wollstonecraft – som dog i barnsängsfeber när parets dotter Mary Shelley (författaren till ”Frankensteins monster”) föddes. Men på sin tid var Godwin (och Wollstonecraft) en del i den kulturalistiska rörelse som vuxit sig stark i den brittiska samhällsdebatten parallellt med den franska borgerliga revolutionen 1789.
Den kulturalistiska rörelsen menade att sociala åtgärder kunde förändra människors levnadsvillkor. Här var det inte brist på föda som utgjorde problemet utan resursernas fördelning.
Godwins syn på sexuell drift skilde sig också från Malthus. Godwin menade nämligen att när människan – han gjorde inga skillnader mellan kvinnor och män – fick möjlighet att utveckla tänkandets njutning, liksom läsandets och samtalets och andra intellektuella njutningar, skulle könsdriften försvagas. Prästvigde Malthus höll inte med. Fortplantningsinstinkten var starkare än så och kunde endast tyglas av återhållsamhet. Kanske skulle även Malthus fallit i glömska om inte en ”nymalthusianism” vuxit fram i Europa under andra halvan av 1800-talet. Denna viktorianska rörelse menade att sexuell drift var så pockande att om den en gång kickats igång måste få ett utlopp – annars blev människan sjuk. Därmed ansågs återhållsamhet vara skadlig och därför skulle befolkningsökningen hållas tillbaka med hjälp av preventivmedel. Det kontroversiella med nymalthusianismen var pläderingen för preventivmedel som lösningen på en mängd sociala och ekonomiska problem. En mängd unga radikala liberaler och socialister sprang på den bollen medan delar av 1800-talets kvinnorörelse skulle följa i spåret efter Godwin, Wollstonecraft och kulturalisterna och hävda att könsdriften skulle mattas när de andliga och intellektuella krafterna fick större plats. De senare flyttade föreställningar om vad sexualitet handlar om, från naturen till kulturen.
För att återvända till vår samtids fråga om befolkningstillväxt och jordens klimatrelaterade minskade resurser ser dagens demografer att befolkningstillväxten planar ut och att den numera beror på att det finns fler människor över 65 än barn under 5 år. Lösningen nu som tidigare står att finna i en jämlik fördelningspolitik. Och liksom att viktorianernas syn på kroppsliga drifter förpassats till historiens kuriosakabinett behöver föreställningen om evig tillväxt som något nödvändigt gå samma väg.
