Hur använder du ditt jag i ditt skrivande?

– Ganska lite. Jag försöker kommer komma bort från mitt jag. Ta mig bort härifrån, haha. I min bok ”Samlade verk” finns två huvudpersoner: Dels Rakel, som är psykologstudent och som var jämnårig med mig och delade många av mina erfarenheter. Dels Martin som är hennes pappa. Och jag tyckte inte att det var så kul att skriva om henne. Däremot var det en väldig befrielse att vara i Martins värld, och då kunde jag på något paradoxalt vis smuggla in mig själv i honom, trots att han är en helt påhittad person och på många sätt inte alls delar det som är ”jag”.

Daniel Sjölin, författare och programledare

Hur självcentrerad är du i dina böcker? 

– Jag hade inte hållit på med litteratur om det inte vore för att jag tror att det finns något annat i mig; andra krafter, andra viljor, andra processer än de jag är medveten om. Jag tycker att litteraturen faller platt ganska ofta för att många författare skriver böcker som är lika briljanta som de själva är. Jag trivs bäst med att läsa böcker där det finns en strid eller inre konflikt mellan det som skrivs och varför det skrivs, och vem det är som skriver.  

Hur använder du ditt jag i ditt skrivande?

– Min senaste bok ”Underskottet” höll jag på med i många år. När jag gick igenom en livskris så såg jag att ja, jag må ha hittat på ett framtida påhittat landskap, men texten står ju och skriker massor av saker till mig. Vem kommer på att skriva om att någon är död, väcks till liv av sin egen mamma och blir jagad av en konstig person? Det är ett psyke i kris. På så sätt måste jag nog säga att jag har varit självupptagen, i bemärkelsen att det är någonting i mig som har velat komma ut, och som har som romanen som förevändning att komma ut.

Malte Persson, författare, poet och kulturskribent

Hur självcentrerad är du i dina böcker?

– Jag är säkert ganska självupptagen. Men det som är roligt med att skriva är snarare att jag kommer bort från mig själv och slipper mitt jag. 

Hur använder du ditt jag i ditt skrivande?

– Jag har inte använt mitt jag så jättemycket i mitt skrivande, men ibland gör jag det som en medveten kontrast till att jag inte brukar göra det. Min senaste diktsamling var en torr fackaktig sak som handlade om jordbruk och sjöfart och sånt ... Jag försöker skriva nya saker hela tiden, som inte liknar de gamla. Men folk säger ändå att de ser att det är jag som har skrivit, så på något sätt måste ju jag finnas där ändå. När jag skriver krönikor använder jag mig själv mer, och konstruerar mig som en fiktiv version av mig själv.