BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Det har blivit oräkneliga kommentarer om samtiden under de senaste åren. Pronomenet hen, smakkombinationerna på mineralvatten, tiggerifrågan, Sverigedemokraterna, Svenska kyrkan.
– Den första satirteckningen jag gjorde var efter att Moderaterna påstått att det var de som kämpat för allmän rösträtt och slagits mot Apartheid, så jag gjorde en serie teckningar där Moderaterna bland annat hävdade att det var de som gjorde Thomas Ravellis räddning under VM.
Skissar på mobilapp
Skissandet sker snabbt på en av mobilens gratisappar, oftast när barnen har somnat eller innan Kent Wisti åker till jobbet som präst vid Limhamns församling. Så här i efterhand har han fått höra att han ville bli präst redan i tre-fyraårsåldern. Det enda som Kent Wisti själv minns är att det alltid var han som fick begrava de döda fåglar som han och grannbarnen hittade. Och på mellanstadiet besökte en karismatisk pingstpastor Kent Wistis skola i Älmhult.
– Det blev som en stor frälsningsupplevelse för mig och jag ville gå med i Pingstkyrkan, men mina föräldrar satte mig istället i Svenska kyrkans barnkör.
Till skillnad från sin nyfrälsta son var föräldrarna inte kyrkligt engagerade. Kent Wistis kristna tro orsakade aldrig några konflikter, de kom på körens uppvisningar och sedan var det inte så mycket mer med det. Mamman jobbade som undersköterska, och som tidigare gravstensgravör var pappan inte främmande för kyrkomiljön. Senare sadlade han om till bildkonstnär, och den yngsta av de två sönerna kom att gå i hans fotspår. Kent Wisti berättar att det aldrig handlade om att börja teckna, utan snarare om att inte sluta.
– Jag tänker att alla barn skapar på något sätt. De ritar, bygger figurer och så där. Tyvärr slutar de flesta när de är 12–13 år. Jag slutade aldrig, utan håller i stort sätt på med samma grejer och uppfinningar som jag gjorde när jag var fem-sex år. Jag har inte vett att sluta.
Parallellt med det konstnärliga skapandet växte Kent Wistis tro och politiska engagemang. Han gick med i SSU när han kommit upp i tonåren och sneglade åt den socialdemokratiska Broderskapsrörelsen. När det så var dags att söka in till högskolan föll valet på religionsvetenskap i Göteborg och Lund. Barndomsdrömmen om att bli präst skulle besannas, och de kommande åren tillägnades teologiska studier, dop av dockor, att hälla jord på tomma kistor och annat som skulle förbereda honom för yrkeslivet. En bild av vilken typ av präst han ville bli började växa fram.
– Det handlade om att kunna kontextualisera det glada budskapet som finns i bibeln om befrielse. Att synliggöra och tydliggöra det, säger han.
Kent Wistis stämma hördes nyligen i P1:s Morgonandakten. Predikan handlade om relationer och Höga visan från Gamla testamentet.
"Vi ber om Jesus sinnelag, om varsamhet när vi möter varandra. Amen."
Människan som relationsvarelse är ständigt återkommande i Kent Wistis andakter, och så också i hans konstnärliga tolkning av Höga visan. Utställningen Kyss har skapats i text och bild i samarbete med poeten Maria Küchen.
Höga visan har tolkats på många sätt, bland annat som kärleken mellan Jesus och kyrkan och guds kärlek till Israel. Kent Wisti tror att svaret är mer direkt än så och har skissat sexscener som skiftar i gråblått och flammande eldgult.
På min bädd om natten söker jag den jag har kär.
– Höga visan är faktiskt en hel bok om erotik. Den nämns när man pratar om kärlek och gemenskap, men sällan som erotik, säger han.
Könlösa bilder
Bilderna är könlösa. Kent Wisti själv såg en kvinna och en man när skisserna tog form, andra har sagt till honom att det är två män eller två kvinnor, beroende på betraktarens egna sexualitet. Kent Wisti menar att det avspeglar bibeltexten.
– Den patriarkala könsmaktsordningen finns inte i Höga visan. För det första är könsgränserna väldigt flytande och är det någon som tar sexuella initiativ så är det kvinnan. Den gängse uppfattningen är att det handlar om heterosexuell kärlek, men det finns forskare som har antytt att det skulle kunna vara en kvinnlig författare och att det handlar om lesbisk kärlek. Det är inget vedertaget, men bara att möjligheten finns där tycker jag är lite fin, säger han.
Idén till Kyss föddes efter att Aftonbladet bett honom att skriva en debattartikel om de sexuella aktiviteterna i dokusåpor som Paradise Hotel. Det ville inte Kent Wisti, istället blev det ett inlägg om sexualitet, kärleksrelationer och kyrkan.
– Det finns en roll där som jag tycker att kyrkan borde spela som man inte har gjort. Kyrkan har länge stått för någon form av sexualmoralism och när man inte längre gjorde det så gav man inte heller någon motbild. Istället var det de kommersiella krafterna som tog över kyrkans roll, med porrindustri och allting som på sitt sätt är ett sexualförtryck, säger han.
Kent Wisti menar att kyrkans roll som sexualmoralisk polis är störst i de länder med tydliga patriarkala strukturer, och att det då alltid är den kvinnliga sexualiteten som drar det kortaste strået. Han tycker samtidigt att det fortfarande finns mycket kvar att göra i Sverige, även om han anser att kyrkan blivit bättre på att spegla det övriga samhället.
– Vi har kommit långt, men det är också långt kvar tills vi är framme.
Vad anser du att kyrkan har kvar att jobba med?
– Språket, man använder ett maktspråk. Dels har man gamla, teologiska, formuleringar. Man pratar om Herre, allsmäktighet och understryker det här med Fader. Det är en väldigt manlig gudsbild i språket, men alla tänker sig nog en annan gudomlighet. Och kyrkorummen utgör också ett maktspråk med väldigheten, gulden och allt det här. Många lockas av det och jag tycker inte att vi ska kasta bort det, men vi behöver medvetengöra vad det är vi uttrycker, säger han.
Kent Wisti berättar vidare att ett enkelt första steg är att ge gud ett nytt pronomen.
– Ett sätt är att prata om gud som hen i större uppfattning. Jag tycker att hen är ett fantastiskt ord. Det fördjupar gudsbilden.
Den karaktär som Kent Wisti ofta tar till när han ska kommentera den kyrkliga debatten är Fader Dan. Han kan säga saker som: "I morgon är temat i kyrkoåret Döm inte. Människor som dömer andra – fy fan!".
– Han är ganska lätt att tycka om, fast han är bitvis lite farligt dum i huvudet. Jag tror att alla känner igen typen, oavsett om man jobbar inom kyrkan eller inte. Jag tänker att han är en sådan där gubbe som gärna berättar hur saker är utan att ha någon koll på det.
Kent Wisti har lämnat partipolitiken bakom sig och gick aldrig med i Broderskapsrörelsen, men ett starkt samhällsengagemang genomsyrar hans konstnärskap. Utöver satirteckningarna målar han även, och i de bilderna framträder ofta flyktingkrisen.
– Vi kanske var tvungna att sätta det tillfälliga stoppet, det har jag ingen aning om för jag har inte hela bilden klar. Men jag tycker att det är jätteviktigt att man hela tiden har en grupp som bromsar upp och pumpar in värdegrunds- och människosynsfrågor. När man börjar göra de här politiska omvärderingarna så är det ett sluttande plan och det är lätt att bara hänga med när vi börjar skjuta på gränserna.
Han tycker att det i övrigt är svårt att lyfta fram någon fråga som engagerar honom extra mycket.
– Alla frågor hänger ihop med någon annan. IS islamistiska fundamentalism är ett allvarligt hot, men den är direkt avhängig extremhögerns framväxt i väst. Ska man koka ner det till en soppa så tror jag att det enskilt största hotet för mänskligheten i dag är människor utan humor. Det är ett bra lackmusttest på makthavare. De makthavare som kan skratta åt sig själva är demokrater och värda respekt, men de makthavare som är livrädda för att bli skrattade åt är livsfarliga. Det står helt utanför religionstillhörighet och nationalitet. Det handlar om förmåga till självdistans.
Kent Wisti gillar inte bilden av honom som rebell, då han menar att det i sin tur säger att Svenska Kyrkan är konservativ och dogmatisk. Han tycker att man behöver bli bättre på att kommunicera att en förändring har skett, och menar att de egentliga rebellerna är prästerna som är emot politiseringen av kyrkan. Kent Wisti berättar att det ofta förutsätts att det finns ett motstånd till hans samhällssatir, som inte heller kyrkan går fri ifrån, och att Kyss skulle vara ifrågasatt.
– Det stämmer helt enkelt inte. Att jag skulle vara en ifrågasatt och udda fågel i kyrkan är mycket mediedramaturgi. Jag är egentligen ganska mesigt mainstream men media får problem i sitt kartotek med arketyper om det inte finns en konflikt.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
