Då var Alderholmen Gävles hamn. En knutpunkt för stenkol och brädgård som skulle lastas från skepp till järnväg och tvärtom. Och en port mot omvärlden som förblev stängd för de flesta som kånkade på varorna.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
I dag ligger den nybyggda stadsdelen Gävle strand på Alderholmen och fler lägenheter byggs för varje år. Husen längs med kajen har blivit några av Gävles populäraste, medan Gevalias industriella koloss står kvar som en tidlös ö i bostadsområdet.
"När jag började skriva var det ett helt annat läge"
Utöver kaffedoften hänger regnet i luften. Efter en kort promenad längs vattnet från författaren Anna Jörgensdotters nya skrivarlya slår vi oss ned på ett fik i den nya stadsdelen. Ingemar är en av huvudpersonerna i hennes kommande roman ”Solidärer”. Även om Alderholmen må ha förändrats till oigenkännlighet sedan Ingemars tid, ser Anna Jörgensdotter hur fascismen återigen kan verka i ljuset och kasta sin skugga över demokratin.
– När jag började skriva boken 2011 var det ett helt annat läge i Europa, fascismen var inte alls så utbredd och stark som den är nu. Det var lätt att se kopplingar mellan den då framsmygande fascismen och till exempel partiet De nationella som jag läste mycket om och som var ganska stora i Gävle på 1930-talet, säger hon.
Under de sex åren som har gått sedan dess har Anna Jörgensdotter gett ut romanen ”Drömmen om Ester” om konstnären Ester Hening, som under stora delar av sitt liv låg inne på sjukhus med diagnosen schizofreni. Det gjorde att ”Solidärer” blev liggande ett tag.
– Sedan när jag tog upp arbetet igen hade världen förändrats. Då var det inte längre en framsmygande fascism, utan då var den redan här överallt, och det hade gått så jäkla fort, säger hon.
Inledde kuppen i Marocko
Generalen Fransisco Franco inledde sin militärkupp i Spanska Marocko 1936. Sedan tog han sina trupper över Medelhavet med målet att ta makten från den demokratiskt valda vänsterregeringen i Madrid. Motståndet var större än väntat och snart var det ett fullskaligt inbördeskrig. Medan Fransisco Franco fick stöd från Benito Mussolini och Adolf Hitler, var det bara Stalin som stödde republikanerna som från början bestod av socialister, anarkister och kommunister.
Rädda för det politiskt röda bestämde sig de andra europeiska länderna för icke-intervention i valet mellan demokrati och fascism, och många länder, däribland Sverige, kriminaliserade de volontärer som åkte för att strida mot Fransisco Franco. Det bidrog till att Fransisco Franco vann, och 1939 inleddes den militärdiktatur som skulle vara i 39 år fram till 1975.
Ingemar är fiktiv men det fanns fem personer som reste från Gävle för att strida i Spanien, berättar Anna Jörgensdotter. För henne har grävandet i historien varit ett sätt att hantera världen som den ser ut i dag. Det har varit ett ”skrivande i desperation över sakernas tillstånd”.
– Jag kunde hämta mycket kraft från min berättelse som till stor del handlar om de här killarna som reste från Sverige för att bekämpa fascisterna. Jag var väldigt fascinerad av att de tog det beslutet. För det här var vanliga arbetarkillar. Från andra länder var det intellektuella som reste, konstnärer och författare och så, men från Sverige var det bara arbetare. Att du känner dig undertryck men på något sätt reser sig mot den känslan och känner att: ”Det finns något jag kan göra”. Den rörelsen tyckte jag var intressant att fördjupa mig i, säger Anna Jörgensdotter.
Ingemars resa till Spanien är en av historierna i Solidärer. Den andra handlar om gravida Klara som blir kvar i Gävle och kämpar för att få fortsätta jobba på makaronifabriken trots att hon snart kommer att ha en bebis att ta hand om. Hennes historia hemmavid har tidigare varit i stort sett oskriven, jämfört med striderna i Spanien som har skildrats av exempelvis Bang, George Orwell och Ernest Hemingway.
– För mig var den historian nästan viktigast att skriva fram. För hon är en väldigt engagerad person, men hon hittar inte riktigt utlopp för det. Det är svårt överhuvudtaget för henne att få det hon behöver och kunna leva som människa så att hon känner sig levande. Och det är väl också någonting jag återkommer till, de här kvinnorna som slåss mot en tid och en struktur. Så hennes steg är kanske mycket, mycket mindre än Ingemars, men ändå på något sätt större utifrån där hon är. Det är lättare att vara modig när man har jättemycket utrymme att vara modig, säger Anna Jörgensdotter.
Anna Jörgensdotter är uppvuxen i Sandviken. Hon flyttade därifrån direkt efter gymnasiet, men kom sedan tillbaka och bosatte sig i Kungsgården när hon träffade sin dåvarande make. 2011 skulle han plugga i Barcelona och de flyttade dit några månader, och det var då tanken på ”Solidärer” tog form.
– Dels för att jag började läsa om de svenska frivilliga, och dels för att det var omöjligt att befinna sig i Barcelona så länge utan att komma i kontakt med inbördeskriget på olika sätt. Det var både närvarande och frånvarande på samma gång, och det var en väldigt speciell stämning av det. Det är inte något man så gärna pratar om, men samtidigt märker man av det hela tiden och det finns många minnesmonument och platser, säger hon.
Sedan dess har det blivit flera resor till Spanien. Under somrarna 2015 och 2016 reste hon runt till de platser hon skriver om, och hon menar att det finns en påtaglig skillnad mellan de norra och södra delarna av landet.
– Första sommaren åkte jag mest runt i Katalonien och Aragonien, och där känner jag att det fanns väldigt mycket bevarat och att människor ville hjälpa till och berätta, men förra sommaren reste jag runt mer i södra Spanien som under inbördeskriget var mer nationalistiskt och Francoland och där var det annorlunda, och det tyckte jag var intressant. Där var det en tystnad på ett helt annat sätt, samtidigt som det fanns Francoviner på turistaffärer.
Har letat i arkiv
Här hemma har Anna Jörgensdotter letat i arkiv och plöjt tidningar. Hon snöade in på Francovänliga Svenska Dagbladet för att det var så ”sjuka grejer” som skrevs där om det ”röda skräckväldet” i Barcelona, och hon har lusläst Gävles socialdemokratiska lokaltidning Arbetarbladet som varje dag rapporterade om fronten i Spanien.
– Det är intressant att se hur kriget dominerade nyheterna. Utrikesnyheterna var det stora i lokaltidningen, vilket är en enormt stor skillnad mot hur det är i dag. Människor blev engagerade i kriget för man kunde följa det. Folk diskuterade det här på arbetsplatserna och ställde frågor kring vad kan vi göra, hur ska vi stoppa fascismen? Och människor var ju rädda, anti-fascisterna, socialisterna och arbetarna var rädda att fascismen skulle komma hit och att det skulle bli en diktatur i Sverige, och att anarkister och socialister och kommunister skulle radas upp och arkebuseras. Det var en levande verklig bild i människors huvuden, säger Anna Jörgensdotter.
Anna Jörgensdotter menar att även om det känns avlägset att det skulle bli något sådant i dag, är det svårt att veta vad som blir resultatet av en växande högerpopulism. I Gävle har Sverigedemokraterna en vågmästarroll.
Partiet har bidragit till att först fälla en rödgrön budget vilket gjorde att staden fick ett borgerligt styre för första gången på nästan 100 år, och i somras röstade de även ned Alliansens budget, vilket gör att ett kommunalpolitiskt kaos sannolikt väntar till hösten eller nästa år. De växande bruna krafterna i Sverige och Europa är skrämmande, säger Anna Jörgensdotter.
– Det händer någonting när det kryper högerut och normaliseras på det här sättet, och då är det också svårt att se faran i det på samma sätt som om något bara skulle välta omkull. Folk hinner anpassa sig hela tiden efter en ny ordning och då smyger det in på systemet och i en själv på ett sätt som jag tycker är fruktansvärt otäckt, säger hon.
Anna Jörgensdotter har länge varit engagerad i asylkommittén i Gävle, och det är där den viktigaste striden står i dag, tycker hon.
– Det är sådana övergrepp som sker hela tiden och som är nästan omöjliga att ta in för det är så mycket och våldsamt. Människor som deporteras och skickas tillbaks till Afghanistan, hur vi behandlar människor som befinner sig i störst utsatthet? Man har ett sånt fruktansvärt förhållningssätt och bara skjuter bort det och det ger en sådan klang i hela samhället. Jag tänker på mina barn, det här ser ju barnen: ”Jaha, de blir behandlade såhär, hur trygg känner jag mig då?” Det går ju in i oss alla, säger hon.
Joe Hill en förebild
Vi lämnar fiket och promenerar till Gamla Gävle och till huset där Joe Hill en gång växte upp. I dag ägs huset av syndikalisterna. Anna Jörgensdotter är med och driver Joe Hill-gården som hyllar minnet av protestsångaren från Gävle som blev odödlig när han avrättades efter att ha anklagats för mord och dömts i en politisk rättegång i USA.
Joe Hill är en förebild för Ingemar i ”Solidärer” även om han egentligen inte var så känd i Gävle på 1930-talet. Det dröjde innan han återupptäcktes i sin hemstad.
– Han blev inte känd i Gävle förrän på 1950-talet då man började få information om vad som hade hänt. Men Ingemar råkar känna till honom och han kopplar ihop sig själv med honom. Jag tror också att han är en anledning till att Ingemar överhuvudtaget bestämmer sig för att resa. För att han hela tiden har honom i sitt huvud och ser paralleller mellan deras olika strider. För det finns paralleller: att man slåss mot en felaktig våldsam samhällsstruktur eller mot överheten och kapitalismen.
I deras strider finns också drömmen om ett annat samhälle. I Katalonien var det fackföreningarna tillsammans med anarkisterna som styrde under stora delar av inbördeskriget, med kollektiva jordbruk och arbetarledda fabriker. Det är något som Anna Jörgensdotter också lyfter fram. Hon tycker att Katalonien och Aragonien kan vara en inspiration till ett samtal kring vilket samhälle vi vill leva i, och hur vi mår under de strukturer vi har i dag. Kapitalismen kan göra våld på människor, säger hon, och hindra dem från att leva på det sätt de vill.
– Så för mig har det rent personligt varit en räddning att skriva den här boken under de här åren, just för att jag har fått umgåtts så mycket med mina egna funderingar kring det här, och kunnat plantera det i andra karaktärer än mig själv, säger Anna Jörgensdotter.
Joe Hill blickar ut från fönstret på gården. Liksom 1930-talets Katalonien kan hans öde vara en inspiration för samtal, som kan leda till nya sätt att tänka oss framtiden.
– Jag säger absolut inte att det skulle ha varit ett bättre samhälle då på något sätt, men det går hela tiden att spegla sig i det utan att förvänta sig några svar.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.