BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Kontrasten blir stor. Det är ett sätt att låta oss förstå hur det känns, vi som har haft fred så länge i vår del av världen. Filmen ställer frågan; om det som hänt i många andra länder skulle hända i Sverige, hur skulle du reagera? Min förhoppning är att man ska kunna identifiera sig mer i hur det är att tvingas överge det som man har byggt upp och fly, säger Stefan Jarl.
Att Stefan Jarl, som främst förknippas med Modstrilogin och sina andra dokumentärer om samhälls- och miljöfrågor, skulle göra en spelfilm om en statskupp kan bland annat härledas till flyktingkatastrofen och hans engagemang i mottagandet. En syrisk sjubarnsfamilj fick bostad i en av de tomma husen i byn och blev granne med Stefan Jarl. De visade bilder på släktingar, byggnader, trädgårdar och husdjur – allt det som inbördeskrigets bomber nu utplånat. Stefan Jarl, som följt nyhetsbevakningen av flera krig och engagerat sig i samhällsdebatten, blev starkt påverkad.
– Det är klart att man blir chockerad när man får det så konkret inför sig, säger han.
Stefan Jarls första inblick i de beväpnande konflikternas brutalitet kom 1954. Bara tolv år gammal satt han klistrad intill radion och hörde nyhetsuppläsaren berätta om USA:s provsprängningar av atombomber vid Marshallöarna.
– Det var en fruktansvärd påminnelse om att kommande krig kommer att bli ännu värre än andra världskriget, som vi just hade lämnat. Man är försvarslös som tolvåring. Man förstår inte världen och får höra på radion att de provsprängt en bomb som var 1 200 gånger större än den som fälldes över Hiroshima. Och Hiroshima utplånades fullständigt.
Är det den känslan du vill förmedla i ”Innan vintern kommer”?
– Ja, den känslan ligger djupast bakom filmen skulle jag säga. Människan är ohygglig i det perspektivet, arbetet för att skapa nya krig är tusentals gånger intensivare än arbetet för fred i världen.
”Innan vintern kommer” är Stefan Jarls avslutande del i den trilogi spelfilmer som han påbörjade redan på 90-talet. 1990 kom ”Goda människor” och sju år senare hade ”Jag är din krigare” premiär. Alla med barn i huvudrollerna.
– Första filmen handlar om en grabb som inte vill bli en del av samhället, nummer två om en grabb som tvingas acceptera att han är en del av samhället och nummer tre, den här, handlar om vad samhället kan innebära när man väl är där som individ. Man kommer inte undan, man är en del av kollektivet, man måste kämpa för sin rätt, sammanfattar han.
Stefan Jarls egen barndom utspelade sig i Skara, där föräldrarnas drev ett bageri.
– Deras stora livsdröm var att vi tre bröder, skulle få ta studenten, det som de själva aldrig fått göra. Jag har en bakgrund i att komma underifrån, från en familj som hela tiden ville upp.
Du tar ofta upp klassperspektivet i dina filmer.
– Klassperspektivet är otroligt viktigt att försöka skildra gång på gång på gång. Och i det nu alltmer framträdande könsperspektivet är det viktigt att inte glömma bort klassperspektivet. Det är två lika viktiga frågor, menar jag.
Stefan Jarl gjorde den bildningsresa som föräldrarna kämpat för, men när han bara var i 17-årsåldern gick pappan bort och mamman blev ensamstående med tre barn. Där någonstans gjorde Arne Sucksdorff entré. Stefan Jarl blev springpojke hos den store dokumentärfilmaren och började så småningom fylla det tomrum som uppstått.
– Det var en oerhörd utbildning, långt värdefullare än den filmskola som jag sedan kom in på. Jag behöll kontakten med Arne fram till hans död. Jag gjorde honom till en ställföreträdande pappa. Han blev en förebild, idol och guru. Han kämpade och gav aldrig upp.
På Filminstitutets nya filmskola i Stockholm lärde Stefan Jarl känna Jan Lindqvist. 1968 kom deras stora genombrott, ”Dom kallar oss mods”. Och nu blev det Stefans Jarls tur att bli en fadersgestalt. Modstriologins huvudpersoner, Kenta och Stoffe, kom från trasiga hem och saknade liksom Stefan Jarl pappor. I samband med att ”Dom kallar oss Mods” spelades in bodde de två tonårskillarna hos Stefan Jarl i Stockholm i drygt ett år.
Stoffe Svensson gick bort i en överdos redan 1978, men Stefan Jarls relation med Kenta Gustafsson fortsatte växa sig allt starkare ända tills cancern avslutar allt en vårdag 2003.
”Han är den enda människa jag har kunnat vara den jag vill vara tillsammans med”, berättade Stefan Jarl om Kenta Gustafsson i en intervju med DN år 2016.
– Det är ingen tillfällighet att Kenta tillbringade många av sina sista år hos oss här på landet. Vi vårdade honom fram till sista dygnet här hemma. Han låg och försvann på vår soffa. Jag har fortfarande inte kommit över Kenta, jag saknar honom enormt.
Att hålla kontakten med dem som står framför kameran har alltid varit viktigt för Stefan Jarl, och så också i de spelfilmer som han nu gjort. Han beskriver skådespelarna som ”sina hjältar”.
– De ställer sig framför kameran och delar med sig av sig själva – det är en fantastisk grej. Även om en film är färdig så är inte förhållandet avslutat med dem som man jobbar med. det är viktigt att ha sin familj brukar jag säga, att man jobbar med samma människor både framför och bakom kameran.
Stefan Jarl har gjort oräkneliga dokumentärer som genomsyrats av hans sociala engagemang under det halvsekel han varit verksam. Flera av dem lyfter också fram olika miljöfrågor, som ”Underkastelsen” från 2010 där Stefan Jarl belyser kemikaliernas påverkan. FN:s miljöprogram Unep har kallat den för ”en av århundradets viktigaste filmer”.
En annan dokumentär som han hoppades skulle bli ett inslag i debatten var ”Godheten”, som släpptes mitt under valrörelsen 2014. Trots att den saknade partipolitiska inslag stoppade SVT den tänkta sändningen. Filmen, som skildrade kapitalismens konsekvenser i form av bland annat ökade klyftor, ansågs inte vara förenlig med public services krav på balans och opartiskhet. ”Den här filmen är starkt systemkritisk utifrån en ensidig beskrivning och tendens, vilket gör att vi väljer att sända den vid senare tillfälle”, sa SVT:s kommunikationsdirektör Sabina Rasiwala, i ett uttalande. Stefan Jarl var då starkt kritisk till beslutet, och är så än i dag.
– Jag tycker att det är ynkligt helt enkelt, att yttrandefriheten sitter så trångt. Men nu har de ändå varit medproducenter på min nya film ”Innan vintern kommer”, och det ser jag som en ursäkt.
Det har gått fyra år sedan ”Godheten” kom. Hur tycker du att samhället har utvecklats sedan dess?
– Socialdemokraterna har försökt ta itu med den politik alliansen bedrev. Det är jag glad för. Inriktningen att bygga landet för alla, försvara välfärdssamhället och den svenska modellen har ändå varit trösterikt. Men nu när det går bra för Sverige hade man kunnat göra mycket mer. Det alltmer ojämlika samhället har drivit fram en ny underklass. Kriminaliteten, som ett sätt att leva, härjar fritt. Ett samhälle som accepterar 40 lik på gatan borde känna skam.
– Det är en fasansfull situation i förorterna. Det är sorgligt. Det kommer att ta oerhört lång tid att vända på den oljetankern. Sveket mot folk i förorterna är enormt. I ”Godheten” kritiserade jag skarpt ojämlikheten som vuxit fram i samhället. ”Inequality kills” (ojämlikhet dödar, reds. anm.) heter dessutom en av mina kortfilmer. Ojämlikheten ligger bakom situationen som vi har i Sverige i dag. Det behövs krafttag för att ändra på det.
”Innan vintern kommer” kommer också under ett valår. Vill du att den ska väcka debatt?
– Jag har alltid arbetat med förhoppningen att konst kan påverka. Det är själva utgångspunkten i hela mitt arbete. Konst kan förändra verkligheten. Jag är naiv nog att tro det och har trott det i hela mitt liv, säger Stefan Jarl.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
