Dyrbara robotar offras för att slå ut noder i Ukrainas gigantiska järnvägsnät.
När man tänker på krig, är det bilder av stridsvagnar, jaktflyg och beväpnade soldater som först dyker upp. Sällan tänker man på godståg. Trots detta är järnvägen en avgörande faktor i krig. Ett "wunderwaffen" som har påverkat utgången av krig i nästan 200 år. Under det amerikanska inbördeskriget kunde unionens trupper förflyttas och underhållas med en aldrig tidigare skådad hastighet. Nästan inget större slag utspelade sig längre bort än ett par mil från en järnvägsräls.
Inför fransk-tyska kriget var båda sidornas järnvägar ett hett diskussionsämne, och anklagelser haglade om att motståndaren byggt sina banor för att möjliggöra invasionskrig. Den tyska generalstabschefen Moltke studerade det amerikanska inbördeskriget för att lära sig maximera utnyttjandet av järnvägen.
Fraktar enorma mängder
I varje krig sedan dess har järnvägen varit viktig. Inget annat transportmedel kan så snabbt frakta så stora mängder materiel som tåget. Vi vet att Ryssland fraktar enorma mängder ammunition. Tidigt i kriget uppgav Ukrainas överbefälhavare att de räknade med att Ryssland använde mellan 40 000 och 60 000 granater per dag. Lågt räknat handlar det om 1 200 ton granater per dag. Även om mängden har minskat, rör det sig fortfarande om kolossala mängder som fraktas, ibland ända från Nordkorea – en resa på över 1 000 mil. Förutom granater tvingas Ryssland transportera artilleripjäser, manskap och fordon. För den typen av leveranser finns inget alternativ till järnvägen.
Samtidigt i Sverige stoppar högern höghastighetsbanan, och istället för att rusta upp den redan existerande järnvägen, överförs pengar från järnvägsunderhållet till utbyggnad och skötsel av motorvägar. Detta är en linje som öppet förespråkas av Svenskt Näringslivs tankesmedja Timbro. I en rapport från 2022 beskriver de hur Sverige måste sluta vara "tågfixerat" och istället satsa på motorvägar. Den svenska järnvägen har varit underfinansierad och eftersatt i 40 år. Nu läggs till exempel tåglinjen mellan Göteborg och Umeå ner, och fler nedläggningar väntas.
Flygplan har ingen chans
Politikernas lösning på problemet följer samma röda tråd som i samhällets andra sfärer. Tjänster bedöms som olönsamma, vilket leder till avreglering och entreprenad. I den statliga granskningen ”Framtidens järnvägsunderhåll” fastslås att konkurrensutsättningen inte har lett till effektivisering eller utveckling av järnvägen. Istället verkar skattepengar ha förflyttats från statskassan till privata fickor. Problemet är inte bara ekonomiskt; det innebär också att utrustning och kompetens har flyttats från staten till privata aktörer. Högerns föreslagna upprustning innebär i första hand en överföring av skattemedel från det offentliga till det privata. I andra hand handlar det om deras falska argument att statens budget behöver vara i balans. Långsiktiga investeringar måste finansieras på andra sätt.
Kina har satsat stort på järnväg i allmänhet och höghastighetståg i synnerhet. De betraktar det inte endast som en satsning på civil infrastruktur utan ser också hur snabbare tåg möjliggör förflyttning av stora mängder trupp över långa avstånd. Vagnar med lätt beväpnat infanteri kan transporteras över landet i en skala som flygplan aldrig skulle klara av.
Genom att ha mobiliseringsförråd på strategiskt viktiga platser möjliggörs ett flexibelt och snabbt försvar. Sverige är ett stort land till ytan. Hur snabbt försvarsmakten kan svara på eventuella hot påverkas av den tillgängliga infrastrukturen. Detta utöver de rent civila och klimatmässiga fördelarna med höghastighetståg. Att satsa på försvaret genom civil infrastruktur är klokt av flera skäl. Infrastruktur och sjukvård är positivt oavsett om kriget kommer eller inte. För det är samma sjuksköterskor och lokförare som bär oss varje dag som också ska ta hand om krigets logistik. Detta är inget den nya regeringen tycks ha några lösningar på.
Alliansen ställer krav
I och med Nato-anslutningen ställer alliansen krav på Sverige för att landet ska kunna uppfylla sin roll som medlem. Ett av dessa krav gäller, ironiskt nog, järnväg. Månaderslånga stopp på Malmbanan i fredstid ger en tydlig bild av vad Sveriges allierade kan förvänta sig i händelse av krig. Trots vetskapen om detta har inga insatser gjorts. Det saknas miljardbelopp varje år för att stoppa förfallet.
Det vi vet är att den nya regeringen kommer att satsa på anpassning till Nato och utbyggnad av försvarsmakten. Nya vapensystem kommer att införskaffas – raketartilleri och sjömålsrobotar. Dyra men ur försvarssynpunkt viktiga system att anskaffa. Även dessa system måste förflyttas och förses med materiel för att kunna vara effektiva. Utan en fungerande järnväg är detta strategiskt omöjligt.
Oavsett om krisen orsakas av klimatkatastrofen, kapitalets kris eller krig, spelar infrastrukturen en viktig roll.
Totalförsvarets forskningsinstitut fastslår i sin rapport ”A railhead too far –The strategic role of railroads during Russia’s invasion of Ukraine” att Rysslands initiala misslyckande med att erövra det ukrainska järnvägsnätet var en central anledning till att de inte uppnådde sina krigsmål. Samtidigt är Sverige ett av de länder i Europa som satsar minst på sin järnväg.
Parallellt med kriget i Ukraina går världen in i en tid av kriser. Sveriges nya regering bör göra vad den kan för att förbereda oss för dessa. Oavsett om krisen orsakas av klimatkatastrofen, kapitalets kris eller krig, spelar infrastrukturen en viktig roll. Tyvärr tyder allt på att regeringen är mer intresserad av att stoppa pengar i fickorna på sina vänner i flygbranschen än att stärka samhällsviktiga funktioner.
