Den ryska statliga kärnenergi- och kärnvapenjätten Rosatom, som ansvarar för bygget av kärnkraftverket i finska Pyhäjoki, har de senaste tio åren deklarerat storslagna ambitioner att växa, både i Ryssland och internationellt.
Exportidén bygger på att erbjuda färdiga paketlösningar till reapris enligt den egna modellen Build-Own-Operate (BOO). I förra veckan tog Rosatom hem sin hittills största trofé när den finska riksdagen gav bolaget tillstånd att bygga ett kärnkraftverk utanför Pyhäjoki. Affären är ännu viktigare för Rosatom sedan EU och USA införde sanktioner mot Ryssland efter annekteringen av Krim, och Storbritannien i fjol lade planerna på samarbete med Rosatom på is.
– Om bygget verkligen blir av så kan Rosatom få ett värdefullt pr-projekt i Västeuropa, säger Jehki Härkönen, projektansvarig för kärnkraft på miljöorganisationen Greenpeace, Finland.
Tillståndsgivningen föregicks av häftiga debatter och ledde till att De gröna lämnade den finska regeringen i höstas.
– Vi kan inte som parti vara med om att bygga upp ett system som är beroende av president Putins energimonopol, sa Markus Drake, fullmäktigeledamot för De gröna då.
Energisanktionerna mot Ryssland inbegriper inte kärnenergi, men EU-parlamentet har efterlyst gemensam front bland medlemsländerna att inte samarbeta med Ryssland om kärnkraft.
– Troligen har en del central- och östeuropeiska länder opponerat sig mot varje konflikt med Rosatom eftersom de är beroende av dem för sin energiförsörjning. Det ryktas att även den finska regeringen motsatte sig sanktioner mot Rosatom, säger Jehki Härkönen.
Rosatom är direkt underställt den högsta politiska ledningen i Ryssland och ansvarar för all kärnteknologi, både den fredliga och den militära.
Kärnkraftsexporten är en viktig del av rysk utrikespolitik, menar energiexperten Vladimir Chuprov vid Greenpeace i Ryssland.
– Målet är inte ekonomiskt. Rosatom vill expandera över världen för att stärka sina geopolitiska intressen utomlands och för att stödja rysk högteknologi, säger han.
Kärnkraftsamarbeten skapar långsiktiga beroendeförhållanden och ger Ryssland inflytande över bland annat infrastruktur och energiförsörjning i samarbetsländerna och i förlängningen även över säkerhetspolitiken.
– Det ger möjligheter till utpressning eller lobbying även i frågor som inte rör kärnkraft. Exempelvis kan priset på kärnbränsle användas som påtryckningsmedel, säger Vladimir Chuprov.
Att sprida rysk kärnkraftsteknik är så viktigt för Moskva att staten står för merparten av kostnaden genom extremt förmånliga lån som inga andra leverantörer kan matcha.
– Lånen är kännbara i den ryska ekonomin. Lån till ett par reaktorer uppgår till tio miljarder dollar (nästan 90 miljarder kronor), säger Vladimir Chuprov.
Trots internationella fördömanden i kölvattnet av Krim-krisen kan Rosatom komma att öka sitt inflytande i bland annat Finland, Ungern och Turkiet. Även i Egypten, Sydafrika samt i några länder i Sydostasien och Mellanöstern planeras eller förhandlas nya reaktorer.
Svårare ro hem avtal
Rosatom har samtidigt drabbats av flera bakslag med avbrutna projekt, bland annat i Tjeckien, Bulgarien och Storbritannien. Politiska skäl, skenande kostnader och konkurrensen från förnybara energikällor har gjort det allt svårare för Rosatom att ro iland kärnkraftsavtal.
Anklagelser om korruption, omfattande miljöförstöring och regelmässiga byggförseningar gör det inte lättare. Rosatoms trumfkort är deras fördelaktiga finansieringsalternativ.
– Kärnkraftverket utanför Pyhäjoki är en kommersiell investering och handlar inte om politik, sa en talesman för konsortiet Fennovoima, som äger projektet där Rosatom är enskilt störste ägaren med 34 procent av aktieinnehavet, till den amerikanska militära nyhetstjänsten Stars and stripes.
– Det är klart att det finns politiska ambitioner bakom Rosatoms investeringar, precis som det gjorde bakom USA:s kärnexportprogram under det kalla kriget, säger Jehki Härkönen.
