Tidigare i veckan kom nyheten att Google har tecknat ett avtal med den amerikanska startupen Kairos Power för att få el från små kärnkraftsreaktorer, så kallade SMR:er. Syftet är att säkra bolagets tillgång på el för den elslukande fortsatta utvecklingen av artificiell intelligens.
– Vi tror att energi från kärnkraft har en avgörande roll att spela för att stödja vår rena tillväxt och hjälpa till att leverera framsteg inom AI, säger Michael Terrell, chef för energi och klimat på Google.
Även e-handelsjätten Amazon har i dagarna gått ut med att bolaget tecknar avtal om kärnkraftsprojekt. I ett försök att möta ett växande energibehov ska Amazon nu vara med och utveckla små modulära reaktorer, skriver bolaget i ett pressmeddelande. Enligt CNBC handlar det om en satsning på 500 miljoner dollar, över fem miljarder kronor, i tre projekt som berör ett flertal delstater i USA.
”Överoptimistiskt”
När det gäller Googles satsning har inga detaljer om hur mycket avtalet – som innebär att Kairos ska utveckla en serie småskaliga reaktorer för Googles räkning – är värt. Den första reaktorn ska, enligt de båda företagen, vara färdig att tas i drift senast 2030. Ytterligare reaktorer väntas tas i drift till och med 2035, och generera en sammanlagd effekt om 500 megawatt.
Björn Sandén, professor i innovation och hållbarhet på Chalmers, tror dock att tidsplanen är överoptimistiskt.
– Men det ligger väl i sakens natur, att många teknikentreprenörer överdriver hur snabbt saker och ting ska komma på plats och på så vis lovar mer än man kan hålla. Man gör det för att få in kapital, säger han till Dagens ETC.
Björn Sandén uttrycker också en mer generell förvåning över att flera privata techjättar nu ger sig in i kärnkraftsbranschen.
– Det är överraskande, inte minst med tanke på kostnadsstrukturen. Kostnaden för SMR:er bedöms vara högre än för större reaktorer, och det är bara om det byggts väldigt många som kostnaderna beräknas minska något, säger han.
Många olösta problem
I en ännu opublicerad rapport räknar Björn Sandén med att det skulle behöva byggas omkring 10 000 SMR:er av samma typ för att de ska kunna konkurrera med sol och vind.
– Och då är det ett ganska optimistiskt antagande. Men det kan ju vara så att de här företagen har så mycket kapital att man vill diversifiera sina portföljer, och tycker sig ha råd att satsa på även mer osannolika kandidater.
En annan fråga som aktualiseras om allt fler privata företag börjar satsa på kärnkraft är vad som händer med reaktorerna om bolagen läggs ner eller går i konkurs. Vem har till exempel det långsiktiga ansvaret för säkerhet och kärnavfall?
– Det är mycket av detta som är svårbegripligt och det finns många problem som ännu inte har börjat diskuteras, till exempel om vilken säkerhet som krävs runt reaktorerna och vem som ska ta asvar på sikt. Det är tusen och åter tusen frågor som kommer att blomma upp, säger Björn Sandén.
