BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Förra året fick han Children’s Climate Prize, ett pris som delas ut av Telge Energi, och han tillbringade då flera dagar i Stockholm och Södertälje. Jag träffade honom i november 2016 på ett hotell i centrala Södertälje.
Ett år senare ringer jag upp honom när han befinner sig i Prag efter några dagar i Tyskland och Sverige. Han träffade årets vinnare av Children’s Climate Prize, Edgar Edmund, och uppträdde också i samband med prisutdelningen. Xiuhtezcatl Martinez beskriver målande hur han promenerar runt i Prag och förklarar att han befinner sig där för att hans farfar sedan många år samarbetar med folk i den tjeckiska huvudstaden för att på olika sätt berätta om mashikafolkets kultur, inte minst deras danser. Allkonstnären Xiuhtezcatl ska ge en konsert, träffa vänner till familjen och föreläsa. ”A little bit of everything”, som han säger det.
Hemma i Boulder, Colorado, har han och hans vänner tillsammans med miljöorganisationer och olika föreningar fått bort bekämpningsmedel från stadens parker, de har stridit för avgifter på plastpåsar och de har kämpat mot fracking, företag som spränger fram sprickor i berggrunden för att utvinna olja och gas ur skiffer.
Han som har titeln youth director för Earth Guardians (hans mamma är executive director) var avslappnad när vi möttes och lyckades med konststycket att uttrycka sig vuxet och initierat, samtidigt som han ändå kändes som en person som har koll på vad som gäller precis just nu.
Efter Prag ska han mellanlanda i Stockholm innan han åker vidare till USA. Men det dröjer ytterligare tre veckor innan han kommer hem till Boulder, Colorado. Först ska han tala i New York, Atlanta, Los Angeles och San Francisco. Sa jag att han bara är 17 år?
– De senaste åren har varit fantastiska. Jag har lärt mig mycket, inte minst om olika kulturer, genom alla de människor jag har mött, genom att mitt kontaktnät bara växer. Jag går inte längre i någon vanlig skola, jag pluggar online istället.
Xiuhtezcatl har varit aktiv i Earth Guardians sedan han var sex år. Organisationen finns sedan ett år tillbaka även i Sverige och de konstaterar på sin Facebooksida att deras mål är ”att uppmärksamma miljöfrågan bland ungdomar så att fler blir medvetna om allt kring den och vad man själv har för påverkan. Vi tror på att alla, och speciellt ungdomar, kan skapa förändring om man jobbar tillsammans”. På den sidan är det också väldigt tydligt att Xiuhtezcatl Martinez är idolen, stjärnan, ledaren och riktmärket, allt i ett, även för den svenska delen av organisationen. Och överst på organisationens internationella hemsida syns när jag skriver det här, en reklambanner för den bok som Xiuhtezcatl Martinez har skrivit, ”We rise”.
Han har talat inför FN:s generalförsamling på engelska, spanska och nahuatl (det mexikanska indianspråk som hans pappa vuxit upp med). Han driver sedan flera år tillbaka, tillsammans med 20 andra ungdomar, ett ärende mot den amerikanska staten och mot det politiska etablissemanget i alla de 50 delstaterna. Politikerna står till svars för att de inte har gjort tillräckligt för att förhindra klimatförändringarna och för att deras stöd till den fossila bränslen-industrin har äventyrat ungdomarnas konstitutionella rättigheter till liv, frihet och marken de bor på. Som det ser ut just nu ska ärendet tas upp av en federal domstol i Oregon i början av 2018.
Men den flackande livsstilen där arbetet kräver att miljökämpen Xiuhtezcatl Martinez ständigt är på resande fot, den innebär också att han hela tiden är tvungen att kompromissa. Att flyga är inte bra för miljön men han klimatkompenserar för alla sina resor och varje gång han kommer hem till Boulder, Colorado, deltar han i olika projekt som är ett sätt för honom att betala tillbaka, som att plantera träd.
– Som jag ser det är det jag gör nödvändigt. Jag har ett budskap och en stor anledning till att jag känner mig lyssnad på, det är att jag har haft möjlighet att resa. På så sätt kan jag påverka andra människor och på så sätt kan jag inspirera dem att själva engagera sig i miljön.
Det Xiuhtezcatl Martinez gör är en balansgång på flera sätt än när det gäller hans flygningar över hela världen. Han säger visserligen gång på gång att han försöker vara så ”autentisk” som möjligt, så mycket sig själv som det bara går. Han är minsann inte den nya Martin Luther King eller den nya Gandhi. Någon frälsare är det inte tal om.
– Jag är bara en ung passionerad man med en röst som jag vill att världen ska höra.
Balansgången jag syftar på är den mellan att han inte vill framstå som oumbärlig och den att det är tydligt att han ser det som sitt kall att sprida organisationens budskap.
– Vad som händer längre fram i livet, det vet jag inte. Men jag vill fokusera på min musik, på min aktivism, på mitt ledarskap och min energi används nog bättre som ledare i frontlinjen än om jag skulle studera på universitetet. Förresten känns hela skolsystemet, särskilt det i USA, omodernt. Kraven i samhället handlar så mycket om att unga människor förväntas gå samma väg som deras föräldrar. Man ska skaffa sig en utbildning, skaffa sig ett jobb. Men jag vill leva, jag vill resa, jag vill göra musik. Jag vill bryta mig loss från den traditionella bilden av hur människor förväntas tjänas pengar. Jag vill också att bilden av framgång förändras.
Ledarskap för Xiuhtezcatl Martinez är inte att säga till andra människor hur de ska leva sina liv. Han poängterar om och om igen att hans livsstil eller livsval inte är bättre än någon annans, men han vill berätta sin historia, sitt folks historia och om sina tankar om hur världen ser ut och hur den skulle kunna se ut. Han vill, som han säger, skapa plattformar och projekt för unga människor där de kan bli lyssnade på.
– Det jag vill uppnå är att komma till en punkt då jag kan ta ett steg tillbaka och verkligen stötta andra unga ledare, det är ledarskap för mig.
Han menar att den traditionella aktivismen inte är nog, han efterlyser en slags revolution av bilden av aktivism. Att arbeta för förändring är något fantastiskt, menar Xiuhtezcatl Martinez, men för att göra skillnad på sikt krävs det mer än vanlig aktivism.
– Jag pratar om att förändra hela vårt politiska system, om att förändra det ekonomiska systemet, om att förändra hur vi gör affärer och hur vi talar om hållbarhet. Nya arbeten, nya sorters arbeten måste skapas, nya drivmedel. Sättet vi lever på nu, det kommer inte hålla. Så det behövs aktivister på så många fronter, när det gäller ursprungsbefolkningars rättigheter, när det kommer till jämlikhet och jämställdhet. Vi behöver få alla involverade. Journalister, mammor, pappor, läkare, jurister, yogalärare, alla måste engagera sig.
Men så länge, innan den nya synen på aktivism spridit sig över världen, duger det gott med gammal hederlig aktivism. Som protesterna hösten 2016 mot oljeledningsprojektet Dakota Access pipeline, tänkt dras genom bland annat Standing Rock-reservatet i North Dakota i USA. Ursprungsbefolkningen fick stöd av krigsveteraner och miljöaktivister, men också ursprungsbefolkningar från hela världen, i kampen mot ledningen som av miljöorganisationer ses som ett stort hot mot bland annat dricksvattnet i området. Protesterna hjälpte inte. Den 24 januari 2017 utfärdade Donald Trump en presidentorder som innebar att arbetet med ledningen kan fortsätta som planerat utan att ändra på dragningen över reservatet i Standing Rock.
En månad senare, den 23 februari avslog en federal domstol ursprungsbefolkningens begäran att stoppa oljeledningen i väntan på en miljökonsekvensbeskrivning. Samma dag tömde beväpnad polis lägret och då arresterades 40 aktivister.
Xiuhtezcatl Martinez var där i september 2016. I videor från hans uppträdande i Standing Rock-reservatet syns plakat med texten ”Water is sacred”. Där blir hans rap till spoken poetry och eldig politik, allt på en och samma gång.
– Det våld som utövades mot människor som bara ville skydda sitt vatten, det besvarades med motstånd byggt på kärlek och böner. På många sätt var det en väldigt vacker händelse. I Standing Rock gick vi alla samman, inte bara mot oljeledningen utan också mot förtrycket av ursprungsbefolkningar. Vi tog ställning för våra rättigheter, mot förtrycket. Vi kommer att komma ihåg Standing Rock varje gång det används våld mot ursprungsbefolkningar runt om i världen. Händelserna där betydde mycket för oss alla.
I början av 2018 kommer hans debutskiva, Break free. Hiphopen, musiken, är hans största passion. Han menar att den får människor att lyssna på ett annat sätt på det han har att säga. Genom rappen kan han nå ut till en ännu större publik än om han bara hade föreläst. Tankarna i hans låttexter och de han framför i sin bok, ”We rise”, allt hör ihop. Han vill, på ett positivt sätt, uppmana alla som lyssnar att göra något och att göra något nu.
Men hur håller 17-åringen Xiuhtezcatl Martinez fötterna på jorden när förfrågningarna haglar över honom, när han får skriva en bok med sina tankar om världen, när han får ge ut sin musik, får uppträda inför stor publik både som artist och som talare/föreläsare/aktivist?
– Att göra musik hjälper mig att navigera och reflektera. Och ja, du vet, min familj hjälper mig också, inte minst genom att hålla kontakten på alla mina resor. Jag försöker äta bra, träna mycket. Jag håller på med tai chi och meditation. Men allra bäst för mig är nog att jag varje dag får träffa unga människor som har så mycket kraft och energi. Äh, jag tar inte mig själv på så stort allvar som det kanske kan låta. Jag hänger med folk, gör musik oavsett var jag är.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
