Youtube har kallats för 2000-talets främsta radikaliserare, i den meningen att plattformen visat sig fungera som ett verktyg för högerextrem rekrytering. Sajtens algoritmer leder tittaren mot allt extremare material. Senast i höstas kom två studier, en kvantitativ från forskningsnätverket Vox-pol, som visade att Youtube är alternativhögerns favoritmedium och en kvalitativ studie, från journalist- och forskarkollektivet Bellingcat, där högerextrema individer berättade att Youtube varit en viktig informationskälla som bidragit till deras rekrytering. I detta sociala medielandskap utgör Natalie Wynn, och hennes kanal Contrapoints, en motkraft.
Natalie Wynn beskriver sin kanal som ”seriösa svar på trolliga frågor”, som exempelvis: ”Hatar vänstern yttrandefrihet?”. Det är intelligent, roligt och övertygande. Med hjälp av peruker, förklädnader, memes och mörk onlinehumor, debatterar och nyanserar hon frågor längs de politiska konfliktlinjerna på sociala medier. Hon har i sina videor tagit sig an Jordan Peterson, incel-rörelsen, alternativhögerns hundvisslor, problemen med kapitalismen, skönhet, transpolitik och hypermaskulinitet. Ofta i dialogform där hon debatterar sig själv utifrån olika karaktärer som förkroppsligar skilda politiska ståndpunkter. Hon startade sin kanal 2016 och har i dag över 600 000 följare och kan försörja sig på kanalen.
– Idén att prata politik på Youtube på ett underhållande sätt kom när jag började inse att det fanns så många radikala högerkanaler på Youtube, som jag fick rekommenderade till mig av Youtubes algoritmer, säger Natalie Wynn till ETC.
Hur skulle du beskriva Youtubes politiska landskap när du började?
– När jag började var det höger och det verkade bli mer och mer höger hela tiden. Det fanns ett brett utbud av innehåll som länkades till varandra och ledde en mot allt extremare innehåll. Du kanske börjar med en video som driver med feminister på Tumblr, eller något annat relativt lättviktigt, därefter får du rekommendationer på videor om hur kvinnor förstör samhället, feminister är ett hot, Black lives matter-rörelsen är rasism mot vita och så vidare.
Natalie Wynn beskriver hur klimatet började förändras efter #gamergate, 2014, som hon sammanfattar som att manliga gamers blev väldigt arga på feminismen.
– Högerradikala profiler red på den vågen, Milo Yiannopoulos, med flera. De fick momentum i detta demografiska segment av arga unga män. Det dök upp en ny typ av videor på Youtube, och det blev en backlash mot så kallade ”social justice warriors”. Under 2016-2017 dök upp mycket rent nynazistiskt material, som handlade om hur feminismen förstör Västvärlden, hur antirasistiska organisationer var rasistiska och den typen av innehåll. Det fanns mängder av det, men inte särskilt mycket som sa emot det. Det fanns inte vänsterinnehåll och feministiskt innehåll på Youtube i samma utsträckning.
– Det oroade mig att klimatet på youtube var så populistiskt och inflammatoriskt. Och idéerna framställdes som farliga och radikala, ”vad mainstream-världen inte vill att du ska veta” och så vidare. Det här vann mark på Youtube och utmanades inte på allvar. Där såg jag en öppning som jag skulle kunna fylla och skapa innehåll som utmanade det.
När hon startade sin Youtube-kanal befann hon sig på många sätt i en unik situation för en sociala medier-personlighet. Natalie Wynns publik bestod nästan uteslutande av hennes motståndare. Man brukar prata om filterbubblor eller ekokammare, när sociala medier skräddarsyr det flöde du ser utifrån vad du interagerat med tidigare, vilket gör att du ser mindre av material som utmanar dina uppfattningar än vad du ser material som förstärker dem. Men när Natalie Wynn blev Contrapoints klev hon in i motståndarnas ekokammare.
– Man kan säga att jag parasiterade på dem jag kritiserade. Jag fick tittare ur deras publik. Jag lyckades hamna i samma pool av ”föreslagna videos” som dem.
Hur lyckades du med det?
– Om du postar ett svar till en annan Youtuber så kan du fångas upp av samma algoritm. Det är också något de själva kanske gör ett svar på. Människor på youtube är så narcisistiska, om du säger deras namn så får du deras uppmärksamhet. Att prata om andra youtubers, det är ett sätt många nya youtubers börjar. Namnet i sig drar till sig publik, även om de attackerar dig till en början, så bygger du upp en publik, och på sikt börjar några att faktiskt lyssna.
– Jag började med att ta några av deras talepunkter och erbjuda ett motargument i ett språk som var tillgängligt för dem. Och med det menar jag internetspråk. Memes, skämt, trollningar och den typen av grejer.
Hur var responsen i början?
– Mestadels negativt. Jag lärde mig tidigt hur jag skulle rama in saker för att få människor att lyssna. Ett sätt var att försöka uppmärksamma andra människors utgångspunkter, varför har de dessa känslor? Varför verkar dessa, oftast män, ha dessa känslor av att de tystas av den politiska korrektheten?
– Nu är det väldigt annorlunda. Nu har jag en jättepublik som faktiskt gillar mig
Det senaste året har det tagit fart. Kanalen har nu över 600 000 följare, och hennes filmer om incels och Jordan Petersen har över 1,9 miljoner respektive 2,5 miljoner visningar.
– Många avfärdade till en början högervridningen i sociala medier med att ”de menar inte allvar”, ”de vill bara provocera” och så vidare. Och det var ibland sant, men det var tydligt att vissa menade allvar. Och sedan fick vi de här terrorattackerna, som den i Christchurch som visade att vissa av de här människorna verkligen menar allvar. Jag utgår från att människor faktiskt säger vad de menar. Det blev en anledning för mig att börja besvara deras argument och ta dem på allvar.
Det är lätt att gå vilse i kritik av alternativhögern på internet. Det är så många lager av ironi och hån att den som kritiserar dem ofta ser fånig eller överkänslig ut. Hur talar man egentligen till trollen?
– Hånet och ironin är en fasad som används. Fasaden av att inte bry sig, av nihilism, att allt är ett skämt och att man är en loser, men man bryr sig inte. Jag skapade en karaktär som var lite likadan, karaktären var en sorts crossdressande alkoholist som var på botten, det var en persona som inte var särskilt hotande, som aldrig kunde placeras i en position av auktoritet. Det var mycket mörk humor, som internets invånare tycker om.
Hur skiljer sig politisk debatt på Youtube från den i mainstream-media?
– I konventionell media och politik är fokus på styrande politiker, eller politiska kandidater och kampanjer. På sociala medier får annat utanför boxen-tänkande plats. Därför ser man också betydligt mera extrema positioner där.
– Vi har inte haft människor som har kallat sig för socialister på flera årtionden då vår politiska mitt har varit så långt åt höger, så länge. Men jag tror att, delvis tack vare internet, är socialism en grej igen. Folk använder ordet och är inte rädda för det längre. Folk vill faktiskt prata om traditionella vänsterämnen igen, som fördelningen av ekonomiska tillgångar.
Samtidigt är Youtube-diskussionerna centrerade kring ”det kulturella kriget”.
– Sjukvård är inte ett lika hett ämne som politisk korrekthet.
Inom traditionell media sätts gränserna för vad som kan sägas av redaktörer, utgivare, tryckfrihetslagar och pressetik. På sociala medier finns, på gott och ont, inte samma hinder.
– Den aspekten av sociala medier är på vissa sätt fantastisk, och på vissa sätt farlig. Vem som helst kan säga vad som helst och få en publik. Youtube är en fantastisk hjälp för transpersoner, vi är inte så många, så vi är isolerade från varandra geografisk, men online finns ett stort community. Att se andra människor som är som du är jätteviktigt. Men samtidigt, om du hyser rasistiska åsikter, kan du också skapa stora internationella gemenskaper med andra som hyser rasistiska åsikter
Många menar att nätjättarna behöver ta ett större ansvar för extremt innehåll som publiceras på deras plattformar, vad tänker du om det?
– Om man tittar på personer som Richard Spencer , som har våldsamma rasistiska idéer, helt öppet. Visst vore det bättre för det offentliga samtalet om vi bara slapp hans uttalanden. Men censur av vissa typer av uttryck är sällan verkningsfullt. Folk anpassar sig och börjar tala i hundvisslor. Folk lär sig att säga samma saker fast med ofarliga uttryck.
– Jag har blandade känslor inför att de sociala medie-bolagen ska moderera innehållet. Alex Jones till exempel, som togs bort från Itunes och andra. Är plattformarna bättre utan honom? Helt klart. Men samtidigt, det som oroar mig, får rörelsen bakom honom en ”martyr”. Och varför tror vi att Google och Facebook kommer att fatta bra beslut om vem som ska tas bort och inte?
– Det måste finnas människor som formulerar ett alternativt projekt, presenterat på ett sätt som fungerar. Nu har människor börjat göra det.
I videon om incel-världen använder hon sina erfarenheter som transkvinna för att relatera till de män som dragits till incel-ideologin.
– Incel-communityt är uppenbart skadligt. Vi har sett ett antal incel-relaterade mord. Men om vi för en stund ser bortom allt detta hemska, det fruktansvärda kvinnohatet, så finns i kärnan något väldigt relaterbart. Den här oerhörda känslan av självhat, känslan av att vara så otroligt otillräcklig. Jag kunde verkligen relatera till det. Men incel kombinerar självhatet med en känsla av berättigande, att de förtjänar sex med vackra kvinnor. Och att de inte får det är en fruktansvärd orättvisa. Det är den misogyna kärnan i incel-rörelsen.
Natalie Wynn beskriver incel-forumen som en form av digital självskada och jämför med destruktiva forum för transkvinnor som hon själv hängde i under en tid, där transkvinnor bekräfta varandras negativa tankar om att de aldrig skulle kunna passera som kvinnor, precis som incels bekräftar för varandra att de aldrig kommer att kunna få en flickvän.
– Jag kunde relatera till känslan av att söka social bekräftelse av sina negativa känslor om sig själv. Det kan jämföras med pro anorexia-forum, där du kan få bekräftelse på att du behöver gå ner i vikt, oavsett hur mager du är. Incel-forumen är fullkomligt frånkopplade verkligheten när det kommer till hur de anser att en man ska se ut för att ha en chans hos kvinnor.
Vilka reaktioner har du fått från incel-världen på den videon?
– En hel del. Folk som är djupt insyltade kan man inte riktigt nå, många i incelforum var upprörda. Men jag har fått höra från enskilda individer att de blivit hjälpta av videon, människor som varit i början av den nedåtgående spiralen och som kunnat ta sig ur den innan det var för sent.
Natalie Wynn menar att vänstern måste bli bättre på att tilltala folk på ett känslomässigt plan, man vinner inte diskussioner endast med fakta. Vi lever dessutom i en estetisk tid, menar hon. I videon ”The aesthetic” argumenterar hon för att det finns epoker präglade av förnuft och epoker präglade av spektakel. Det samtida USA, med sin reality-stjärna till president, och det samtida internet, med sin uppmärksamhetsekonomi, är inte det antika Aten – det är Rom.
– På Youtube vinner spektaklet. Den som lyckas dra till sig mest uppmärksamhet är också den som hörs. Det är en helt annan hierarki. Den traditionella mediehierarkin bygger på kvalifikationer och kontakter, medan de nya hierarkierna i sociala medier bara handlar om uppmärksamhet. Du behöver inte var kvalificerad, du behöver inte veta vad du pratar om, du behöver bara fånga människors uppmärksamhet och hålla kvar den. Det är en stor skillnad.
I en tidig video säger hon: ”Problemet är det här mediet. De här vildarna kräver en cirkus, och jag tänker ge dem en. Men bakom kulisserna är det enda jag faktiskt vill ha ett samtal.”
Dina videor är väldigt stämningsfulla, galna och snygga, det händer mycket. Vilka är dina estetiska influenser?
– Allt möjligt. Bland annat konstfilmer, dragqueens och ASMR-konstnärer på Youtube.
Vad hämtar du från ASMR-skaparna?
– De lägger sådan energi på att få videorna att både låta fantastiskt och se fantastiska ut. Många Youtube-vloggar är väldigt tråkiga att titta på, det är en människa som sitter framför en vägg eller typ i en bil och pratar. Men ASMR har vackra färger, jag har alltid älskat att titta på dem. Jag vill att mina videor ska påminna om ASMR, att de ska vara njutningsfulla och snygga att titta på.
Du kritiserar och driver även med vänstern. Vad är din erfarenhet av vänstersammanhang?
– Som student kom jag i kontakt med vänsteraktivism och vänsterteori. På många sätt är vänstersammanhang svåra att vara i. Det kan också finnas moralism, som för många är avskräckande. Det kan också bli för akademiskt, man anstränger sig inte för att prata och skriva på ett sätt som tilltalar människor från olika bakgrunder. Jag parodierar vänstern en hel del, det kanske inte är så hjälpsamt, men jag har haft så många frustrationer kring detta att det behöver få utlopp.
Hur var ditt eget politiska uppvaknande?
– Jag har alltid varit progressiv i vissa frågor sedan grundskolan. Sedan har det fylls på med livserfarenhet, insikter i hur kvinnor behandlas till skillnad från män, att bo i Baltimore och se ojämlikheten och orättvisan med mina egna ögon. Vissa människor tittar förstås på samma orättvisor och kommer fram till att vita människor är överlägsna, men jag gjorde en annan tolkning, säger hon och skrattar.
Vet du om det du gör funkar på människor som kanske börjat se sig omkring i alternativhögerns vatten?
– Jag kan inte spekulera i effekten. Men att kanalen blivit så stor, tillsammans med andra progressiva kanaler, talar för att en förbättring av diskursen på Youtube kanske ändå är möjlig. l
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
