BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Det var den sista siffran, nollan, som fick Ulrica Stigberg och Maria Ahlin att skriva boken Visuell drog, med hopp om att kunna kickstarta ett samtal om barn, unga och nätpornografi.
Ulrica Stigberg fick genom sitt arbete på Fryshuset frågan om hon kunde leda ett seminarium med ungdomar om pornografi.
– Jag tänkte först att nej, jag kan ingenting om den här frågan. Men sedan när jag förstod vad många ungdomar exponeras för och konsumerar så förstod jag att vi behöver prata om detta. Jag kunde ingenting om det fastän jag jobbar med ungdomar. Det blev startskottet till ett samtal med ungdomar om pornografi. Och alla ville prata om det här. Det fanns ett otroligt stort behov av att diskutera detta.
Maria Ahlin närmade sig frågan via den ungdomsorganisation mot människohandel som hon grundade som 17-åring, Freethem.
– Vi kan konstatera att människohandel för sexuella ändamål ter sig som prostitution. Vad spär på prostitutionen? Jo, efterfrågan. Men vad spär på efterfrågan? När vi började gå igenom den forskning som fanns så såg vi att pornografin många gånger bidrog till att öka efterfrågan på prostitution. Det kunde vi inte ignorera. När vi började diskutera detta i föreläsningar och med ungdomar, märkte vi vilket stort intresse det finns för den här frågan, berättar Maria Ahlin.
De träffades av en slump på en fest och efter en kvart hade de tagit i hand på att de skulle skriva en bok om barn, unga och nätpornografi. Utöver intervjuer med forskare och sakkunniga, var utgångspunkten ungdomars egna berättelser.
– Vi ställde två stycken frågor; När mötte du porr för första gången? och Vad hände sen? Och alla pratade oavbrutet under minst en timme, säger Ulrika Stigberg.
I boken berättar ungdomar om sin relation till pornografi, ungdomar som känner att de har ett problemfritt förhållande till sin konsumtion, ungdomar som känner att de blivit beroende eller har haft en partner som varit beroende. De allra flesta kom första gången i kontakt med pornografi i skolan.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Pornografin finns där så lättillgänglig. Barn och unga kan ha sett väldigt mycket innan vuxna ens förstår att de har tillgång till pornografi säger Ulrica Stigberg. Maria Ahlin fortsätter:
– Det är ett glapp. När vi föreläser för föräldrar, lärare och yrkesverksamma ser vi att deras bild av vad pornografi är i dag sällan stämmer överens med hur den många gånger ser ut och ungdomarnas bild av vilken pornografi de möter och konsumerar. Många vuxna har kvar bildan av 60-70-talets Playboyporr och tror att det är så det ser ut fortfarande. Man har inte alltid hängt med i utvecklingen.
Ni definierar mainstreamporren som heterosexuell hårdpornografi, är det så det ser ut?
– Det har hänt mycket sedan internet kom. Nu använder man inte ens begreppen hård- eller mjukporr längre, det är passé. Hårdporren har blivit mainstream, därför säger man i dag bara mainstreamporr. I början av 90-talet blev en producent väldigt känd för att producera det som man då kallade för hårdporr. På den tiden tyckte andra producenter i LA att det han producerade var väldigt extremt. Mycket fysisk aggression, slag, stryptag, skendränkningar. Han var outsidern. Bara på några år blev hans pornografi mainstream.
– Kvinnorna som oftast är mottagare av aggressionen responderar ofta positivt eller neutralt. Om jag skulle ge dig en örfil nu, så skulle jag inte få belöning enligt social inlärningsteori, jag skulle få en ledset eller argt ansikte som visade att det jag gjorde inte var bra. Det är så vi socialiseras, straff och belöning. I porren är det ofta tvärtom. Man får belöning där det borde vara ”straff”. Det kan nog de flesta vuxna hantera, men frågan är hur en åttaåring ska kunna sätta in det i ett sammanhang. Sedan är det också viktigt att ha med sig att även många unga kan hantera det här, och se vad som är realistiskt och inte, men så finns de som inte kan det. Och de tankarna måste vi kunna hålla i huvudet samtidigt, säger Maria Ahlin.
– Har man lite mer kunskap så är det lättare att ta diskussionen med sina ungdomar. För det här är något barn och ungdomar vill prata om. Tror man att det är 70-talets gladporr de har i telefonen då har man inte samma ingång i samtalet. Det är viktigt att vuxenvärlden får kunskap, säger Ulrica Stigberg.
På vilket sätt menar ni att pornografi är en hälsofråga?
– Närmar man sig frågan utifrån ett hälsoperspektiv, så kan man förhoppningsvis prata om nätpornografi utan att det blir moral, skam och skuldbeläggande inblandat. Det blir ett mer kliniskt förhållningssätt där vi kan fokusera på vad som händer med den unga hjärnan och ungas attityder, sexualitet och relationer, säger Maria Ahlin.
– Det var en aha-upplevelse för mig att höra om de som uppger att de utvecklat ett pornografiberoende och inte kommer ur det på egen hand. Det är väl bara att sluta att titta, kanske många tänker, men så fick jag höra om den här kampen, om hur otroligt svårt det kan vara att sluta, berättar Ulrica Stigberg.
Kan man bli beroende i samma mening som med till exempel alkohol?
– Det vi vet om hjärnans belöningssystem är hur extremt belönande det är att konsumera sex, sex är något väldigt positivt. Men har man en ung hjärna som regelbundet exponeras för något av det mest belönande vi kan ägna oss åt, så vet vi att hjärnan reagerar starkt på detta. När vi ser andra människor ha sex, något som gör att man kan bli väldigt tänd och dessutom onanerar till det, så har vi en julgransbelysning i hjärnan. Hjärnan översköljs med dopamin. Det som kan hända då är att våra receptorer svarar med att bli lite avtrubbade. Precis som det kan bli med alkohol eller kokain. Synapserna bygger om sig i riktning mot det som ger mest belöning. Det är då man har hamnat i ett beroende och kanske börjar försumma annat. Vi har pratat med killar som sitter framför datorn tills det blir ljust, som inte klarar skolan. När receptorerna trubbas av känner man heller inte samma kick som i början. Många berättar att de då behöver mer, antingen mer frekvent eller mer extremt material, berättar Maria Ahlin och påminner om att det återigen är viktigt att hålla flera bollar i luften, att många kan hantera sin konsumtion utesluter inte att vi måste prata om de som inte kan det.
Nu fokuserar vi på barnen
Både Maria Ahlin och Ulrica Stigberg anser att tidigare porrdebatter fastnat i låsta positioner och att man trots olika uppfattningar måste kunna ta diskussionen om barn och unga.
– Man kan jämföra med alkohol, säger Ulrika Stigberg. Hon fortsätter:
– Någon kanske är helnykterist och någon annan gillar att ta en whiskey på fredagseftermiddagen för att fira att det är helg, men vi kan ändå förenas om att whiskey inte hör hemma i skolan. Vi är eniga om att barn inte ska dricka alkohol och det finns en anledning till det. Precis som vi accepterar att vuxna dricker alkohol så vi har i samhället restriktioner för barnen för att värna deras hälsa. När man pratar om pornografi hamnar man ofta i det att kom inte här och rör min frihet. Men då lämnar vi barnen i sticket för att de vuxna tycker att det är svårt att prata pornografi. Det vi i vår bok vill göra är att fokusera på barn och unga. Vuxenvärlden får lägga sina egna åsikter åt sidan och fundera kring vad det är våra barn växer upp med och hur det kan prägla dem.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Elias såg pornografi första gången som nioåring på en av skolans datorer:
"En sida av mig är väldigt liberal och tänker att vi inte kan förbjuda detta. Samtidigt finns en annan del av mig som säger att om majoriteten tycker att det är olämpligt så måste vi ändå kunna reglera det. Jag tycker inte att det ska vara förbjudet att kolla på porr. Du kan inte förbjuda en tonåring att kolla på porr, det tror jag är fel väg att gå. (...) Istället behöver vi ta upp vad det är som faktiskt sker i de här filmerna."
Elin, kom i kontakt med pornografi i skolan i femte klass:
"Jag förstod inte riktigt vad det var jag tittade på. På den tiden hade jag inte någon uppfattning om vad sex var. Samtidigt förstod jag att sex var något helt annat än det jag såg i porren. Jag minns hur killarna skrattade åt tjejen, vilket i sin tur fick mig att inse att okej, jag kan bli skrattad åt. Om jag gör fel eller om jag ser ut sådär så blir jag skrattad åt. Det kändes både hotfullt och obekvämt."
Tyra, kom i kontakt med pornografi i skolan, som tolvåring.
"Ibland gör de saker i porrfilm som inte är skönt, men så finns en förväntan att man ska tycka att det är skönt. Det är till exempel väldigt mycket våld i porrfilmer. Att man slår tjejen i ansiktet eller håller henne hårt i ansiktet. Jag minns hur jag kunde säga till mina tjejkompisar när jag var yngre: "Varför håller han så hårt i mitt ansikte när vi har sex? Det tycker inte jag är skönt. Jag vill inte att han ska göra det." Ofta är det fler killar, ibland så många som tio, och bara en tjej. Jag menar inte att jag tycker om porr som utspelar sig på en strand med fågelljud i bakgrunden. Det kan vara jättespännande och upphetsande att titta på en film inspelad i en källare med en massa BDSM-inslag. Men det viktiga är att det känns som att skådespelarna är där av rätt anledning. Samtidigt är det tusentals som tänder på att det inte är schysst. Vissa extrema filmer finns ju av en anledning. Det finns en marknad. Jag skulle aldrig kalla våldtäkt för sex, men uppenbarligen finns det folk som tänder på att se på när någon har sex med någon som inte vill. ( ... )
Jag tycker det finns mycket bra grejer med porr men jag tycker att porrindustrin behöver vara bredare för att det ska vara bra. Jag tror man kan lära sig nya grejer från porr och att det kan vara en krydda i sexlivet."
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
