Väggarna är vita och lysrören kastar ett kallt sken över korridorerna i det gamla lasarettet i Filipstad som Bert Karlsson och hans företag har gjort om till asylboende. Luften i källaren är tung att andas och det hänger lösa sladdar från taket. Egentligen ska ingen bo här nere – åtminstone enligt Migrationsverkets regler. Men just nu är boendet, som enligt avtalet inhyser 160 flyktingar, fullt och i källaren bor 12 personer.
– De sa att det bara var tillfälligt. Men nu har vi varit här i 20 dagar, säger en man från Syrien.
Rummet har bara två små fönster uppe vid taket och det finns inga möbler förutom våningssängarna och ett hopfällbart bord. Männen som bor här har burit in en parkbänk för att ha något att sitta på.
I källarrummet tillbringar de i stort sett hela dagarna. Efter att den restaurang som först skulle leverera mat till de boende fått så mycket kritik att avtalet sades upp, kommer maten nu i plastlådor från Mariestad. Morgon, middag och kväll. De boende får gå över till en annan byggnad, hämta sin låda, värma den i någon av de mikrovågsugnar som finns på förläggningen och sedan äta den på sitt rum. Överallt på förläggningen står nu travar med platslådor eftersom soptunnorna är överfulla. Vissa tomma, andra fortfarande med mat.
– Vi vill så gärna ha något att göra. Vi frågade om vi kunde hjälpa till i köket, men föreståndarna sa nej, säger mannen i källarrummet.
Duschar är oanvändbara
På källarvåningen finns nu bara en fungerande toalett. De andra två är trasiga. Och har varit så länge. På våningarna ovanför finns duschrummen men även här står flera duschar oanvändbara efter att ha gått sönder. Vid en av toaletterna kommer en man rullande på en städvagn. Han är en av de boende här och varje dag hjälper han till att städa.
– Föreståndarna sa att jag skulle få 500 kronor i månaden. De pengarna fick jag aldrig. Men jag städar ändå. Det är bättre att ha något att göra än att bara sitta, säger han.
Inte heller hissen fungerar och i ett av köken står en spis med spräckt häll och brända plattor. Men det som upprör de flesta på boendet just nu är att internet inte fungerar i flera av rummen.
– Snälla, skriv om det, säger flera av männen i den grupp som samlats kring boendets enda tv. Internet är vår enda möjlighet att ha kontakt med våra familjer. Nu har det inte fungerat på en månad.
I dag bor det bara män på förläggningen i Filipstad, men Sara är en av de kvinnor som bodde här tidigare.
– Man är som ett djur i bur, som i ett fängelse. Men vilket är vårt brott? säger en kvinna som har bott på förläggningen i flera månader.
Nu har hon fått uppehållstillstånd och letar efter lägenhet. Hon är glad över att aldrig behöva återvända till asylboendet.
– Oavsett hur stark du är hamnar du till sist i frustration och depression på grund av situationen och sysslolösheten, säger hon.
Men har hon för höga krav då? Det här är ju trots allt ett tillfälligt boende i väntan på beslut från Migrationsverket.
– Jag kräver inte en möblerad lägenhet med städerska. Men jag vet att det finns förläggningar som ordnar fester för de som kommer, som arrangerar fotbollsturneringar eller svenskundervisning. Som fyller dagarna med någonting, säger hon.
När Dagens ETC ringer upp Bert Karlsson är han oförstående till kritiken och förnekar först att källaren används för boende.
– Nej, nej, nej. Vi har inga källare. Allt är godkänt. Ni journalister borde åka ut själva och besöka anläggningarna så ni fick se hur det är.
Men vi har besökt Filipstad och sett att personer bor i källaren.
– Det är godkänt i så fall. Vi har precis gjort i ordning källaren. Hela huset är godkänt.
– Det är inte ett hotell. Åk till Uppsala eller Strängnäs istället, där är våra boenden som hotell.
Men att ett boende är bra gör väl inte att det är mer okej att det är dåligt på ett annat?
– Jag håller med. Det här stället är bra. Det är lika bra som sjukhuset bredvid.
Fotnot: Sara heter egentligen något annat.
Läs även: Så blir Bert Karlsson rik på flyktinganläggningar
I morgon: Så gick det till när flyktingmottagandet privatiserades.
