Eritreaner har känt sig ständigt svikna av västvärlden. 1952, när FN beslutade att federera Eritrea med Etiopien istället för att en folkomröstning om saken som eritreanerna krävde. 1961, när Haile Selassie ostört fick rulla in med tanks och kolonisera Eritrea, och även nu, när omvärlden tillåter Etiopien ockupera delar av Eritrea. För Sveriges del blev Etiopien första biståndsland och vår baby på Afrikas Horn. Svensk vänster har i stort sett inte heller stött Eritrea. Sverige som nation var bland de allra sista att erkänna landet 1991.

– Det har aldrig funnits någon handel, affärsverksamhet eller utbyte med landet att tala om. Det lilla bistånd som fanns försvann när Dawit fängslades, säger journalisten Donald Boström.

Eritreas frigörelse skedde parallellt med störtande av president Mengistus diktatur i Etiopien. I en samordnad aktion maj 1991, befriade den eritreanska befrielserörelsen EFLP Eritrea, samtidigt som den etiopiska befrielsearmén TFLP, intog Addis Abbeba och tillsatte en ny ledning för Etiopien. Efter trettio års våldsamt krig var de båda länderna vänner, vars ledare hyllades som nya Nelson Mandelas. Det dröjde dock inte länge innan ett antal faktorer kastade grus i fredsmaskineriet mellan länderna. Den utlösande faktorn för det nya kriget i maj 1998 var att Etiopien vägrade återlämna den lilla eritreanska staden Badme, och 1997 började trycka nya kartor där eritreanskt territorium på ett antal ställen hade införlivats i Etiopien.

Vägrade uppfylla åtaganden

I den tvisten gav FN:s gränskommission Eritrea i huvudsak rätt, men Etiopien som skrivit under avtalet att erkänna gränsen, vägrade ändå i efterhand att uppfylla sina åtaganden och fortsätter fortfarande att ockupera vissa delar av eritreanskt territorium.

– Idag råder varken krig eller fred mellan länderna, följaktligen tvingas en stor del av Eritreas befolkning stå som soldater beredda längs den 80 kilometer långa gränsen mot Etiopien, säger han.

Cirka 30–40 procent av den svaga ekonomin måste avsättas till försvarsutgifter. Det är ett land som visserligen beskrivs ha haft 17 procents tillväxt på senare tid, men en tillväxt från ingenting blir alltid procentuellt hög.

Det finns guld i Eritrea, som ett antal utländska bolag är med och utvinner, och utanför kusten finns högkvalitativ olja, men Eritrea har själva inte ekonomi för att starta utvinning av oljan, och försök till avtal med USA och Tyskland angående oljan har gått i stöpet.

Inhemsk korruption

Eritrea har en kompromisslös attityd mot all form av nykolonialism. Landets ledning är inte korrumperat av utländska företag. Korruptionen är inhemsk och ett resultat av militärstyret. Det har inte alltid varit så. På nittiotalet gick landet igenom en demokratiseringsprocess, en demokratisk konstitution skrevs, pressfrihet började utvecklas, Dawit Isaak var medarbetare och så småningom en delägare i tidningen Setit som var en oberoende röst bland andra.

Med kriget mot Etiopien 1998 upphörde all demokratisering, konstitutionen lades åt sidan, tidningar stängdes och det utlysta valet ställdes in.

– Bara någon månad före fängslandet hade Isaak själv beskrivit situationen som journalistiskt okej för en svensk radiojournalist, man kunde arbeta relativt fritt, säger Donald Boström.

Sedan fängslades han och andra journalister utan rättegång eller anklagelse. Kanske ett offer i en intern maktkamp där ledningen börjat se all opposition och all kritik som förräderi.

Imorgon: Fler kommenterar Dawit Isaak-fallet. Leif Öbrink, ordförande för Dawit-kampanjen m. fl.
 

Del 1 | ”Sverige måste byta spår om Dawit Isaak ska bli fri”

Del 2 | Sverige och Eritrea – en komplicerad historia

Del 3 | Donald Boström har följt Eritrea i 27 år