BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Smällarna tog så illa att Frida Wallberg fick en mycket allvarlig hjärnblödning och var nära att dö, liggande på ringgolvet.
Galan var amatörmässigt arrangerad, det tog tid för läkaren att undersöka henne och Frida Wallbergs sekonder klarade inte av sina uppgifter, beskriver hon. När det dessutom var svårt att få in en bår i ringen hängde hennes liv på en mycket skör tråd.
Frida Wallberg låg sedan i koma i två dagar innan hon kunde börja komma tillbaka till livet.
– Jag är ännu inte återställd, det här kommer att ta lång tid och helt bra blir jag nog aldrig, säger hon till ETC.
Men livet har gått vidare och bara några dagar innan intervjun födde Frida Wallberg sin andra dotter.
– Det är helt fantastiskt, jag trodde inte att jag skulle kunna klara av det – och jag skulle inte heller klara det ensam, men nu har jag Emil så nu går det.
Emil är Frida Wallbergs stora kärlek. De träffades sommaren 2015 och blev ett par.
– Emil är den ende som jag någonsin vågat lita på, säger Frida Wallberg.
Den största delen av hennes bok om sitt liv, Alltid lite till handlar om svek. Frida Wallberg växte upp tillsammans med sin mamma, pappa, storebror Markus och sedermera lillasyster Jessica på en gård utanför det lilla samhället Grebo, inte långt från Åtvidaberg i Östergötland.
Slog aldrig så det gjorde ont
Det var en hård vardag med mycket tufft fysiskt arbete i ett hem som till största del saknade kärlek. Frida Wallbergs pappa drev sina barn hårt.
"Hängde jag och Markus inte med i pappas tempo blev han förbannad. Det var samma sak oavsett vad vi jobbade med. Gjorde vi inte på pappas sätt delade han ut en lavett i bakhuvudet eller så satte han en spade i sidan på oss så att vi åkte omkull."
Men Frida Wallberg hittar i sin bok vad hon tycker var förmildrande omständigheter.
"Pappa slog oss aldrig så det gjorde ont, han mer markerade."
När hon var liten hade Frida Wallberg problem med sängvätning. Varje natt det hände försökte hon tillsammans med sin bror frenetiskt dölja att hon kissade på sig.
"Markus och jag delade rum och han hade en handduk under sin säng som han hjälpte mig att torka upp med. Tyst och snabbt måste det gå, så att inte mamma och pappa hörde att vi var vakna. Lika snabbt smugglade vi undan handduken igen, så att inte mamma eller pappa skulle se vad som hänt och bli arga."
Men Frida Wallberg menar i sin bok att hennes mamma inte hade ett enkelt liv.
"Mamma slet där hemma – ensam med tre barn, ett heltidsjobb och en gård full av djur. När vi inte gjorde som hon ville hotade hon oss: ’Vänta bara till pappa kommer hem’."
När Frida Wallberg tänker på sin barndom i dag är hon förlåtande, hon menar att hon var väldigt aktiv och provocerande och att det måste finnas regler som ska följas i alla hem. Men hon kommer också ihåg händelser som fick henne att tänka efter.
– Vi fick aldrig beröm eller blev visade kärlek hemma. Jag kommer ihåg när jag sov över hos en kompis och på morgonen kom hennes mamma in med frukost till sängen och gav henne en kram. Något sådant skedde aldrig i min familj, jag trodde att det var som hos oss hos nästan alla.
Kunde lika mycket som grabbarna
Frida Wallbergs uppväxt betydde mycket när hon sökte sig till boxningen.
– Jag var väldigt aktiv och fysisk, har alltid tävlat och jämfört mig med grabbar. Jag skulle visa dem att jag kunde klara av lika mycket som dem. Lagsport var inget för mig, jag menade att allt berodde på mig själv.
Våld och styrka fanns alltid närvarande i hennes hem, dels i förhållande till föräldrarna och dels i relationen till sin bror.
– Jag har alltid haft svårt att prata och mycket svårt att lita på folk. Sveken har varit många.
Det var en bekant som introducerade Frida Wallberg till boxningen.
– Då var jag väldigt ung och tyckte väldigt mycket om honom. Han hjälpte mig och var alltid snäll mot mig. Men sedan försökte han att utnyttja mig och jag såg att det fanns en del av äckelgubbe i honom. Då tappade jag förtroendet för honom. Men jag pratade aldrig med någon utan höll mig undan och behöll det inom mig.
– Jag kom fram till att jag bara kunde lita på mig själv – inte på någon annan.
Men det var inte lätt att komma ini boxningsvärlden som var extremt macho.
– Jag utsattes för hemska saker. Alla ska ju vara lika men i den här världen ville de trycka ner mig. De klarade inte av att jag som tjej tog plats och var så bra i boxning som jag var.
Och Frida Wallberg får ytterligare bevisa på att hon inte kunde lita på någon. Det fanns ett undantag och det var hennes första tränare Tobbe, men när Frida Wallberg utvecklades behövde hon gå vidare till större klubbar och då kom nya tränare in.
"Du gillar hårda tag"
Frida Wallberg beskriver också hur hon blev utsatt för kränkande behandling från sin boxningstränare samt sin fystränare, som hon bjudits hem till för behandling. Så här skriver hon i sin bok:
”Jag tittade lite frågande på honom, både för att han bodde på en så liten yta och att där inte fanns någon massagebänk. Han är inte mer än en decimeter längre än jag men otroligt vältränad och med en stor del av den muskulösa kroppen täckt av tatueringar, vilket gör att människor som möter honom för första gången tycker att han ser farlig ut. Med en befallande armrörelse pekade han på sängen, så jag tog av mig på överkroppen och lade mig på magen i sängen som stod inklämd i det trånga rummet. Med knäna på varsin sida av mina lår satte han sig över mig och började knåda min rygg. Plötsligt greppade han tag om mitt bakhuvud och tryckte ned det i kudden. Där blev jag kvar. Hjärnan skrek i panik efter luft när han med ett ryck drog mig uppåt och bakåt med ett hårt grepp om min hästsvans. ( ... )
– Fan det här gillar du va?
Jag sa åt honom att lägga av, men det fick honom bara att gå igång ännu mer.
– Du gillar hårda tag, sa han och ryckte upp mig i håret.”
Frida Wallberg lyckades ta sig loss och avslutade "övergreppet" varpå fystränaren påpekade att han skulle ha sina 300 kr för behandlingen. När hon lämnade huset såg hon att fystränarens kompis, han som hyrde ut rummet, var hemma och insåg att det kan ha varit hans närvaro som räddade henne.
När Frida Wallberg under ledning av sin boxningstränare skulle sparra inför en match mot Olivia Gerula hade hennes boxningstränare arrangerat träning och sparring med en svensk mästare som var 20 kilo tyngre.
Det stod tidigt klart för Frida Wallberg att det inte bara var en vanlig sparring, hennes motståndare slog hårt och attackerade obönhörligt. Boxningstränaren ska ha skrikit:
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
"Jävla hora. Vad fan. Du lyssnar ju inte på någonting! Du kan inte ett skit! Vad har du gjort på mina träningar?"
Så här beskriver Frida Wallberg "träningen" i sin bok:
"I tredje ronden blev det krig. De kanske tio personer som tittade på hetsade mer och mer.
( ... )
Jag vägrade vika ner mig ... De sista ronderna drevs jag av två tankar: ‹Jag ska fan inte visa mig svag för alla er› men kanske framför allt jakten på min egen gräns: ‹Klarar jag det här?›
Jag var helt borta efteråt. Blåklockan över ögat pulserade, läppen var så uppsvälld att den stod ut flera centimeter, näsan var dubbelt så stor."
Frida Wallberg vann senare klart över Olivia Gerula och behöll sitt världsmästarbälte – trots sin stab.
Och inte blev det bättre med backningen. In kom en ny pojkvän som manager. Sjukdom och migränattacker försvårade träningen och det fanns ingen för Frida Wallberg att luta sig mot. När den ödesdigra matchen kom hade hon ingen med erfarenhet och som hon hade förtroende för i sin ringhörna.
Ropade tillbaka matchläkaren
Vad som egentligen hände under matchen där Frida Wallberg höll på att förlora sitt liv vet hon ännu inte riktigt. Efter att ha inlett starkt och känt sig trygg i en klar ledning beskriver hon det så här i boken:
"Jag vet inte när jag förlorade medvetandet. Jag vet inte var i matchen min minnesförlust suddar ut allt. Jag vet bara att jag är borta långt innan jag går i golvet i åttonde ronden."
När matchdomaren brutit matchen utbryter kaos. Matchläkaren står kvar på andra sidan repen och tycker att Frida Wallberg ser okej ut och bara är ledsen över att ha förlorat matchen. Hennes egen ringhörna gör ingenting.
De enda som reagerade var hennes motståndare Diana Prazak och hennes manager. De fick fram hennes stol så att Frida Wallberg kan sätta sig ner, tar ut tandskyddet, ropar tillbaka matchläkaren och ser till att ambulansen kommer fram.
Det visar sig dessutom att båren, som inte var av den vanliga typen, var för hög för att kunna lyftas in i ringen och ringbyggaren tvingades komma för att släppa på repen för att det ska lyckas. En sjuksköterska lämnade sin plats på läkaren när hon märkte att matchläkaren inte agerade och såg till så att Frida Wallberg fick på sig syrgasmasken.
Helt oförklarligt, berättar Frida Wallberg i boken, visar det sig att Diana Prazaks manager Lucia Rijker tidigare varit boxare men hoppat av för att bli skådespelare i Hollywood. Hon hade haft rollen som den boxare som halvt slår ihjäl och för livet skadar huvudpersonen Maggie i Clint Eastwoods film Million dollar baby. Nu fick hon uppleva en liknande berättelse som manager.
Efter koma och akutoperationen fungerade vården på sjukhuset dåligt. Frida Wallberg kände sig motarbetad av ett par av sina sjuksköterskor som, enligt vad Frida Wallberg förstod, var boxningsmotståndare och ansåg att hon fick skylla sig själv – och att hon dessutom inte borde ha rätt till fri sjukvård.
Sedan kom den av sorg slagna familjen och hennes pojkvän på besök. De var alla så oroliga för hennes. I boken skriver Frida Wallberg:
"Varje gång de kom på besök ansträngde jag mig för att visa att jag blivit lite bättre. Det blev nästan att jag tröstade dem som hälsade på mig. Sedan var jag helt slut när de hade gått."
Efter ett tag kände sig Frida Wallberg helt uppgiven och tappade livslusten. Det var bara hennes dotter Nellie som gav henne kraft att vilja leva.
"Jag är naturligtvis extra trött"
En lång och mödosam rehabilitering började. Den var mycket svår och det blev inte bättre av att hennes ekonomi rasat ihop. De 300 000 kr netto hon skulle få för matchen betalades inte ut. Ännu i dag är hennes hälsa vacklande.
– Hjärntröttheten finns fortfarande där jag klarar inte av att göra allt för mycket. Talet blir långsammare, jag tappar minnet och allt blir suddigt. Vissa dagar kan jag bara ligga ner, klarar ingenting. Stress gör mig dålig och jag måste planera allt minutiöst.
Men i början av året blev Frida Wallberg gravid. Det var med stor tvekan hon konstaterade det.
– Jag trodde inte att jag skulle klara av det, men tack vara Emil kände jag att det skulle fungera. Han och hans föräldrar finns som ett stöd hela tiden.
Nu efter förlossningen går Frida Wallberg in i ett nytt liv.
– Jag är naturligtvis extra trött, sover av naturliga skäl inte mycket och det är mycket jobb. Men jag är lycklig.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
