Nu är kärnkraftsdebatten het igen. Och varningarna för kärnkraftens konsekvenser är återigen ödesmättade. Men nu står pengarna i centrum.
– I förlängningen är det ett hot mot hela Sveriges ekonomi, säger Janine Alm Ericson, Miljöpartiets ekonomisk-politiska talesperson.
Det hon talar om är förslaget från regeringens utredare Mats Dillén på hur ny kärnkraft ska betalas. Den kommer vara grunden för det förslag regeringen så småningom lägger på riksdagens bord, har finansmarknadsminister Niklas Wykman (M) deklarerat.
Staten ska låna ut 300 miljarder
Så här kan det sammanfattas: Minst fyra fullskaliga reaktorer ska komma på plats, varav två till 2035. 400 miljarder räknar utredningen med att kalaset kommer kosta. Av dessa ska staten stå för 300 miljarder i lån till bolagen.
När reaktorerna är klara ska bolagen betala av sina lån till staten är tanken. Men att bygga kärnreaktorer tar tid. Under vart och ett av de första elva åren beräknas statsfinanserna belastas med tiotals miljarder kronor. Det gäller om projekten avlöper som de ska – det vill säga om de undviker att bli 40 procent försenade och nära 70 procent dyrare som historisk har varit facit för det typiska reaktorbygget i Europa och USA.
Under projektets sjunde år belastas statskassan med nästan sextio miljarder kronor, förutsatt att det inte fördyras. Det kan jämföras med de runt 25 miljarder årligen som ska frigöras genom att målet om överskott i de offentliga finanserna omvandlas till ett balansmål.
Ådahl: Regeringen har lovat
Inga småsummor alltså. Därmed är det ingen liten fråga ifall lånen till reaktorerna ska rymmas inom balansmålet eller inte. Enligt Martin Ådahl, Centerpartiets ekonomisk-politiska talesperson, är man överens med regeringen om att det ska rymmas. Hans bild är att Tidöpartierna utlovade det när överenskommelsen slöts om balansmålet.
– Svaret från regeringspartierna var: ”Vi går med på att allt ska med.” Vi ställde mycket noggranna följdfrågor om vad ”allt” är. Och svaret var ”allt”, säger Martin Ådahl.
Ska staten ta hela risken för lån på hundratals miljarder, måste det räknas in, anser han.
”Vi klarar att prioritera”
Men finansminister Elisabeth Svantesson (M) ger inget rakt besked. Hon hänvisar till att regeringen diskuterar med EU:s statistikmyndighet Eurostat om hur investeringarna i de nya reaktorerna ska klassas‚ som offentliga eller privata. Ifall de klassas som privata är det upp till svenska staten om ifall de lån man ställer upp med ska rymmas inom balansmålet.
– Exakt hur det kommer att redovisas får vi återkomma till, säger Elisabeth Svantesson till Dagens ETC.
Vänsterpartiet har varnat för att pengarna till kärnkraften kommer kräva nedskärningar i välfärden eller skattehöjningar. Det avfärdar finansministern, oavsett om lånen till reaktorerna ska rymmas inom ramen för balansmålet eller inte. Hon pekar på de stora satsningar som regeringen skapat utrymme för när det gäller försvar och rättsväsende.
– Vi har visat att vi klarar att prioritera bland statens utgifter, sa hon på en pressträff när hon tog emot den parlamentariska kommitténs förslag om ett balansmål.
Dessutom ger regeringens skattesänkningar framtida ekonomisk tillväxt, enligt finansministern. Varje procent i ökad tillväxt innebär 30 miljarder i budgetutrymme.
– Därför lägger vi en budget för att få fart på ekonomin nu, men också på lång sikt.
”Stopp för andra investeringar”
Men Miljöpartiets Janine Alm Ericson menar alltså att kärnkraftssatsningarna hotar svensk ekonomi. Byggkostnaderna är en sak. Men ännu värre tycker hon att den andra delen i utredningens förslag är – det pris på 80 öre per kilowattimme som elbolagen ska garanteras när de säljer elen från från de nya reaktorerna. Sannolikt kommer marknadspriset vara betydligt lägre än så och då ska staten stå för mellanskillnaden.
När finansutskottet i förra veckan arrangerade en hearing om finansieringen av kärnkraft varnade en av de inbjudna experterna, Mia Bodin, för att dessa kraftiga subventioner av kärnkraftsel krossar förutsättningarna för förnybart.
Bodin, som är analyschef på Bodecker Partners och ger råd åt investerare, befarar att investeringar i sol och vind kommer te sig ointressanta. Även under de minst tio år som återstår innan nya reaktorer i bästa fall kan stå klara. Därmed läggs krokben för såväl svensk industri som klimatomställning. Det är en varning regeringen måste lyssna på, anser Janine Alm Ericson.
– Det blir helt stopp för andra investeringar, säger hon.
Men varningarna stannar inte där. Prisgarantin till elbolagen ska finansieras med en skatt på all konsumtion av el, även förnybar. Men låga elpriser är en grundpelare för svensk industri, påpekar Centerpartiets ekonomisk-politiska talesperson Martin Ådahl. När dyr, subventionerad kärnkraftsel pressar upp priset kan det ta död på elintensiva ”gröna” industriprojekt i form av batterier och fossilfritt stål. Men också traditionella industrier kan packa ihop och dra någon annanstans. Och då kan en stor del av elbehovet vara borta när reaktorerna väl är på plats.
– Då får vi kärnkraft, men vi får ingen industri, säger Martin Ådahl.
Reaktorbyggen kan stoppas
Kärnkraftsförespråkare invänder att alternativet till kärnkraft är att lagra energi för de tillfällen när solen inte skiner och vinden inte blåser. Tekniker som idag är i sin linda och därmed kostsamma de också. Men utvecklingen går framåt. Att då låsa in sig i ett system byggt på subventionerad kärnkraftsel 40 år framåt är allt annat än riskfritt, anser Martin Ådahl.
– Vind och sol har blivit så billigt idag och dessutom blir möjligheterna att lagra energi större.
Det gör att inte ens de stora subventionerna är en garant för att kärnkraftprojekten är ekonomiskt försvarbara hela vägen fram till driftstart, enligt Martin Ådahl. Energiprofessor Tomas Kåberger bjöd på just den brandfacklan under finansutskottets hearing: Vill det sig riktigt illa påbörjas reaktorbyggen som inte avslutas – och skattebetalarna lämnas kvar med en mångmiljardnota.
Kärnkraftsbyggen har avbrutits förr. I VC Summer i South Carolina hade närmare 100 miljarder plöjts ner i två reaktorer innan bygget stoppades 2017. Den och andra risker måste tas på allvar, enligt Martin Ådahl. Vid ett maktskifte i valet 2026 stoppas regeringens planer, slår han fast.
– Vi tänker inte låta ett system som bygger på supersubventioner passera.
