– Man måste fråga sig om Handelshögskolan verkligen är ett universitet, säger Mikael Holmqvist till ETC.

– Om Handelshögskolan hade varit en yrkeshögskola, utan att kalla sig för ett universitet, då hade jag inte haft några synpunkter på detta. Man får gärna ha en praktiknära utbildning, som skapar direkt anställningsbara studenter, närmast lojala med den industri de ska verka i. Men mitt problem, om man ska uttrycka sig så, är att om man använder sig av beteckningen universitet, och åtnjuter den aura, prestige och aktning som universitet har i samhället, då bör man leva upp till de idealen som ett universitet ska stå för. Och de är två. Det ena är oberoende och det andra är öppenhet och transparens.

Som privat universitet är Handelshögskolan inte bunden av högskoleförordningen som reglerar de statliga universiteten och högskolorna. Det innebär bland annat att det inte lyder under samma krav på insyn och transparens, bland annat när det gäller rekrytering av personal. Skolan är heller inte bunden av intagningsreglerna i högskoleförordningen, som bland annat kräver att en tredjedel av intaget ska komma från högskoleprovet. På Handels är kvoten som antas via högskoleprovet bara fem procent.

– Det påverkar naturligtvis vilka som har möjlighet att komma in. Handelshögskolan har andra typer av resurser än statliga universitet. Så man har råd med egna ganska dyra antagningskvoter, som bygger på intervjuer. Det är inte unikt, det finns på läkarprogrammet också. Men det finns inte vad jag känner till på andra ekonomutbildningar. Det är dyrt att göra intervjuer. Men då kan man också på andra sätt styra inflödet. Kvoterna är riktade mot vissa beteenden. Man premierar aktivitet, engagemang, mångsyssleri. Vilket också är det som arbetsgivarna i slutändan vill ha, snarare än någon sorts intellektuellt problematiserande boklig bildning, analytiska förmågor i kunskapsmässig bemärkelse.

I boken beskriver Holmqvist hur näringslivets direkta eller indirekta inblandning i undervisningen fungerar som en enda lång rekryterings- och daningsprocess.

– Näringslivet och en viss sfär inom näringslivet är så påtagligt närvarande på Handels. Kåren är väldigt viktig för att förstå hur man utvecklas till en ”handelsperson”. Man skolas in i en viss världsbild och en viss ekonomiskpolitisk ideologi. Där är företagen närvarande från dag ett. Och det är företag som har råd att betala, för det är väldigt dyrt. Man får betala för varje evenemang man är med i. Då kan inte Ljusdals kommun vara med. Då är det investmentbanker, Merril Lynch, Boston Consulting Group, som har möjlighet att betala kåren de här höga avgifterna för att få tillgång till studenterna. Dessa företag är med vid studentevenemang och är med och formar studenterna efter sin världsbild och sina perspektiv. Det blir en ytterligare form av dold socialisering. Man pratar ibland om den dolda läroplanen. Alltså det som händer utanför seminariesalarna.

Handelshögskolan grundades 1909 på initiativ av familjen Wallenberg. Syftet tycks, snarare än att skapa kunskap, ha varit att höja det kommersiella borgerskapets anseende.

– Det kan man säga är grunden till att skolan överhuvudtaget bildades. Dels att skapa personer som är väl anpassade till uppgiften som industrin har och det andra är den här rent statushöjande effekten. Universitet och akademi har en viss aura, som Pierre Bordieu tar upp, ett symboliskt kapital. Och näringslivet har lidit av att det inte räcker med att bara vara rik. Man blev inte aktad förr genom att bara vara rik. Idag kanske det räcker. Men historiskt sett så var man ringaktad. Rikedom var inte tillräckligt för att få status i samhället. Då tankade man in det här kapitalet från akademin. När jag gick igenom de här arkiven kunde jag läsa hur bröderna Wallenberg skrev att folk inte hälsade på dem på restauranger. När de dog hade de fått serafimer­ordern. Det är en resa som de har gjort i hög grad genom att skänka pengar till akademiska och andra ändamål.

Samtidigt som bilden av skolan är att här går ”the best of the best”, gräddan av eliten, så vittnar flera studenter i Holmqvists bok om att studierna inte är särskilt intellektuellt utmanande. Handels är som en fortsättning på gymnasiet, säger någon. En intelligent men ointellektuell miljö, säger någon annan.

– Studenterna verkar överlag tycka att studierna inte är särskilt krävande. En del pluggar dubbelt på KTH och KI, så uppenbarligen finns utrymme för det. Det verkar inte som att de får den intellektuella utmaning som de faktiskt förtjänar på Handelshögskolan. Det är andra förmågor som premieras.

– Man har ett program idag som heter Retail management, som ses som en modell för framtiden för Handelshögskolan. Det är ett väldigt praktikorienterat, företagsnära program som har väldigt lite att göra med klassisk akademisk universitetsutbildning som syftar till kritiskt tänkande och självständig analys. Man arbetar i stället utifrån företagens konkreta behov och föreställningar.

– I näringslivet, i synnerhet finans- och konsultbranschen, är snarare ledorden lojalitet, teamkänsla, respekt för hierarkier. Det är en helt annan värld än fritt tänkande, fri forskning, fritt författarskap eller fri konst.

Mikael Holmqvist drar paralleller till den amerikanska antropologen Karen Hos studier av Wall street-företag. Hon lyfter fram hur rekryterare från investmentbanker uttrycker att det inte spelar någon roll vad studenterna har läst, eller vad de kan, så länge de kommer från elituniversitetet Princeton. Studenterna från Princeton förväntas ha en tro på marknaden och ett konkurrensinriktat ”mindset”, snarare än kunskaper om finansvärlden. Det skapar även en ömsesidigt förstärkande effekt mellan finansbranschen och elitskolorna: att de har de bästa av de bästa.

– Det viktiga för företagen är knappast vilka kurser du har tagit eller vilka betyg du har. Det är din associering till Handelshögskolan. Att anställa en grupp handelsstudenter bidrar med legitimitet till företaget. Det är en form av ömsesidig legitimering, där Handelshögskolan genom sin aura av akademi är en jätteviktig partner.

Utöver att producera en viss typ av studenter och en viss sorts status, hur stark är skolans roll som ideologiproducent?

– Man är ju en del av ett ideologiproducerande maskineri. Handelshögskolor i allmänhet kan ju sägas vara ansvarig för – positivt eller negativt beroende på hur man ser det – den nyliberala samhällsutveckling vi ser idag.  De är en del av den världsbilden. Många av de konkreta uttrycken, som exempelvis New public management, att sjukhus ska drivas som företag, patienter ska kallas för kunder och så vidare, det är ju i hög grad producerat bland handelshögskolorna. Det är deras idéer som sedan sipprat ut bland konsultbolag som har förpackat dem och sålt dem som någon form av nytt vetenskapligt förhållningssätt. I högsta grad är de här verksamheterna ideologiproducerande. Det är därför de är så viktiga att studera.

Du använder begreppet ”capitalism washing”.

– Ja, utifrån det här begreppet ”green washing”. Man har till exempel en kurs som heter Global Challenges, man har också något som heter Green finance, grön finans. En grupp studenter ifrågasatte nyligen detta i en artikel i DN och menade att det var ett spel för gallerierna. Att det inte har trängt in i utbildningen. Det är analogt till det jag säger. Det är en form av capitalism washing. Det grundläggande maskineriet tuggar på, på samma sätt som det alltid har gjort. Men så toppar man det med lite kurser i exempelvis miljötänkande. Det är lite som när Trump säger att de ska skapa grön kol. Vadå grön kol? Kol är ju kol. Man kan säga att Handelshögskolan som institution bidrar till att ge kapitalismen ett bättre rykte. Kapitalismens råa ansikte ges en vackrare skrud genom Handelshögskolan. Det framstår som inte så brutalt som det kanske i realiteten ibland kan vara.

Efter Panama-skandalen skrev Mikael Holmqvist en debattartikel i DN kultur om värderingarna som präglar handelshögskolor, med en flexibel inställning till lagar och regler och en tveksam moral.

– Det är ingen nyhet att handelshögskolor genom sina tidigare studenter, inte minst de som läst finans, figurerar i sådana här affärer, även internationellt. Vilken typ av utbildning bedrivs på de här skolorna? Studenterna som skrev i DN häromveckan skrev också att här lär vi oss hur vi ska undvika skatt, det är en del av utbildningspaketet. Då kan man naturligtvis fråga sig om det är moraliskt.

Det fanns ju tidigare ett centrum för företagsetik på Handels, men det försvann. Varför?

– Som jag har förstått det var det ett centrum som inte var populärt bland studenterna, man tyckte inte att kurser i etik var något intressant. Det dog sotdöden, brist på medel och uppmuntran. Idag har man inga kurser i etik, vilket man kanske tycker vore rimligt. Forskning och undervisning som har haft ett mer problematiserande anslag har sorterats ut.

Hur borde skolan förändras anser du?

– Jag brukar nöja mig med att göra en sociologisk analys. Men i och med att det här ligger inom min sfär, så skulle det kännas konstigt att inte också peka på konkreta åtgärder. Handelshögskolan behöver förändras radikalt bli ett riktigt universitet om de ska få fortsätta kalla sig det. Vill de fortsätta som de har gjort hittills, fine. Gör det, men då ska de inte kalla sig universitet. Då måste staten allvarligt överväga att ta bort dess rätt att vara ett universitet. Men om de är seriösa och vill vara ett universitet kan man till exempel inte ha en styrelse som domineras av näringslivet och som utser professorerna. Det går inte. Du kan inte ha en verksamhet där näringslivets företrädare är aktivt involverade i undervisningen om du ska vara ett universitet som vurmar för fri och oberoende forskning.

– Det kräver en form av revolution. En fullständigt genomgripande förändring, men jag tror inte att det är möjligt med de krafter runtomkring som håller Handelshögskolan i sitt grepp. Jag inser att mina förslag är svåra att realisera, men det är det som måste till. Handelshögskolan är ju inte vilken institution som helst, den utbildar ju Sveriges maktelit. l

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.