Det här är en av alla dokumenterade övergrepp mot palestinier som den israeliska människorättsorganisationen och informationscentret B’Tselem har i sitt digitala arkiv. Organisationen bildades i Jerusalem 1989 av en grupp akademiker, jurister, journalister och medlemmar av Knesset. Grundtanken var att arbeta för att alla människor som lever mellan Jordanfloden och Medelhavet – såväl palestinier som judar – ska garanteras mänskliga rättigheter, frihet och jämlikhet. Sedan dess har B’Tselem dokumenterat, undersökt och publicerat statistik, vittnesmål, videoinspelningar och rapporter om övergrepp och överträdelser mot mänskliga rättigheter i de områden som ockuperas av Israel. 

Idag, trettio år senare, är en av B’Tselems talespersoner Roy Yellin på besök i Sverige, inbjuden av föreningen JIPF (Judar för Israelisk–Palestinsk Fred). Han deltog bland annat i samtal på Bokmässan under rubriken ”Israel – ockupation och apartheid”.

Att beskriva Israel som en apartheidstat är långt ifrån okontroversiellt, det är Roy Yellin väl medveten om. Han hade själv länge sina tvivel om det verkligen var rätt ord för att beskriva staten Israels agerande. 

– Diskussionen om att använda apartheid som term pågick länge inom B’Teslem, och jag var en av dem i vårt team som tyckte att vi inte skulle använda den. Men sedan åkte jag på en jobbrelaterad resa till Sydafrika 2016, och det förändrade allt, säger Roy Yellin och fortsätter berätta:

– En dag när jag hade lite ledig tid åkte jag till apartheidmuseet i Soweto, nära Johannesburg. När jag stod framför kartan som visade hur apartheidregimen hade delat upp och skapat de olika bantustaterna var liksom min omedelbara reaktion ”Wow, jag känner igen det här, det är ju såhär B’Teslems kartor som visar fragmenteringen av den palestinska staten ser ut!”.

Han började läsa på mer om vad apartheid egentligen innebär, både juridiskt, socialt och politiskt, och några år senare åkte han tillbaka till Sydafrika med en grupp aktivister och kollegor från olika människorättsorganisationer från hela Israel/Palestina.

Den här gången åkte de till Kapstaden och besökte ”District Six Museum”, namngivet efter det svarta bostadsområde som tidigare låg där men som jämnades med marken av apartheidregimen.

– En av museets curatorer höll ett föredrag för oss och berättade att hon hade besökt Västbanken. Det hade triggat smärtsamma minnen från apartheidtiden hos henne. Det var så svårt och sorgligt att höra. Även kända personer som Desmond Tutu har besökt Västbanken och har sagt att Israel agerar som en apartheidstat. För palestinier är det också självklart att det går att jämföra Israel med hur Sydafrikas regim agerade, men det är svårare för oss på andra sidan att erkänna det, säger Roy Yellin.

Ganska tidigt kände jag att den israeliska staten behandling av palestinier är vårt lands största skam.

Han tror att motståndet dels handlar om att många vägrar att låta sig konfronteras med verkligheten. 

– Vi kan jämföra det med om du mår dåligt och går till en läkare. Då är det första steget att ta blodprover, göra tester och kolla hur dina värden är, och nästa steg är att läkaren ställer en diagnos. Det är ibland en väldigt otacksam uppgift att berätta för någon att de har ett allvarligt medicinskt problem, men du gör det för att hjälpa dem. Det är samma sak för oss på B’Teslem, vi kommer inte med goda nyheter, folk vill ofta ”döda budbäraren”, men vi berättar sanningen och om vi vill förändra situationen måste vi våga kalla en spade för en spade.

Men varför är det så viktigt att kalla Israel för en apartheidstat, att använda just den termen?

– För att det i nuläget är den bästa beskrivningen. Själva definitionen av apartheid är: En regim där en grupp dominerar och kontrollerar en annan grupp genom att använda våld, lagar och olika förtryckande praktiker, och gör allt för att vidmakthålla och cementera den kontrollen.

Den enda grupp som har fullständiga rättigheter i Israel är de judiska israelerna.

– Det är precis såhär som den israeliska regimen agerar! Den separerar judar från palestinier, och palestinier från palestinier. Idag lever till exempel 700 000 israeler som bosättare i de palestinska områden som Israel har ockuperat, de har installerat sig där permanent och tänker inte flytta. Sedan har vi Gaza, som är ett enormt utomhusfängelse för två miljoner palestinier och Västbanken, inklusive östra Jerusalem, där sammanlagt 2,6 miljoner palestinier bor. Dessa knappt fem miljoner palestinier kan inte delta i israeliska val, de har varken politisk frihet eller yttrandefrihet, och begränsas av rörelserestriktioner, säger Roy Yellin och fortsätter:

– Förvisso har palestinier som bor inne i östra Jerusalem en viss rörelsefrihet, men de kan inte rösta i Knesset och har bara permanent uppehållstillstånd. Israeliska medborgare som är araber har den ”bästa” dealen när det handlar om rättigheter, men de är fortfarande underordnade judiska israeler. Så den enda grupp som har fullständiga rättigheter i Israel är de judiska israelerna. Vad är detta om inte apartheid?

Han menar att det är ett viktigt ord att använda, för att om man gör det kommer detta att oundvikligt medföra nödvändiga konsekvenser.

– Så länge man låtsas att Israel är en demokrati kan man fortsätta ha bilaterala relationer med oss. Israel är idag associerad medlem i EU och ses som ett fritt land som man kan ha kommersiella och kulturella utbyten med. Men om vi säger som det är, att Israel agerar som en apartheidregim, då kanske det faktiskt skulle innebära att handelsrelationer skulle ta skada och att landets politiska relationer till andra länder skulle påverkas negativt. Och det här vill såklart inte israeliska politiker, de vill inte förändra en situation som funkar bra för dem. 

Det är radikal förändring vi behöver.

Roy Yellin har arbetat heltid på B’Tselem sedan 2015, och innan dess arbetade han som kommunikationsstrateg för ett av Israels ledande progressiva partier, Meretz. På frågan hur det kommer sig att han, en judisk israel från Tel Aviv, valde att engagera sig för palestiniers rättigheter svarar han:

– Jag kommer från en vanlig medelklassfamilj som inte pratade så mycket politik, men själv har jag alltid varit väldigt politiskt engagerad. Ganska tidigt kände jag att den israeliska statens behandling av palestinier är vårt lands största skam, men jag hade inga nära palestinska vänner, för samhället är så segregerat.

Det var när Roy Yellin slutade tro på att den politiska processen, ändlösa förhandlingar och att tvåstatsidén var lösningen som han på riktigt blev engagerad i kampen för ett fritt Palestina.

– Jag insåg att det som egentligen behövs är process som utgår från vad individer behöver, deras mänskliga rättigheter, och sedan kräva att politiker agerar utifrån dessa behov. Den politiska klassen i Israel vill baral behålla status quo och är inte intresserad av någon radikal förändring, men det är radikal förändring vi behöver. Och det måste hända nu! Människor behöver sina hus nu, de behöver elektricitet och rinnande vatten nu, de behöver kunna gå i skolan nu – inte sedan!

Det är intressant när den dominerande gruppen organiserar sig för att hjälpa den förtryckta gruppen, till exempel vita personer som engagerar sig mot antirasism eller män som engagerar sig för feminism. Ibland får man en känsla av att deras engagemang delvis drivs av skuld.

Hur är det för dig, är din aktivism och ditt engagemang delvis drivet av skuldkänslor utifrån din position som judisk, israelisk privilegierad medborgare?

– Det har jag frågat mig själv många gånger. Jag känner inte skuld, men jag känner ett stort ansvar att göra något eftersom jag åtnjuter de privilegier som det här orättvisa systemet ger mig. Maktskillnaden har ju gagnat mig i livet, men jag tror inte att jag har gjort något för att förtjäna det – jag kunde ju lika bra ha blivit född i Gaza. Men just för att jag blev lyckligt lottad så har jag extra stort ansvar att göra något åt den här hemska situationen.

I Sverige, precis som i många länder, påverkar Israels ockupation av Palestina relationer mellan araber och judar. En del pro-israeliska personer kallar legitim, saklig kritik mot Israel för antisemitism, men samtidigt finns det en stark, öppen antisemitism hos en del personer med rötter i länder i Mellanöstern där judehat och antisemitism är en helt normaliserad och öppen del av det offentliga samtalet. Hur kan vi bäst hantera den här problematiken, tycker du?

– Jag vet inte om jag kan säga någonting om hur man ska bekämpa antisemitism i diasporan, för jag bor i den (enda) judiska staten Israel och har inte daglig erfarenhet av att utsättas för antisemitism. Men jag tror att vi på B’Tselem gör det vi gör för att vi är mycket väl medvetna om judisk historia. Vi vet vad det innebär att vara förföljd, diskriminerad och förintad på grund av ens religiösa och kulturella identitet.

– B Tselem är ett hebreiskt namn, det kommer från Bibeln och betyder ungefär ”behandla andra människor som om de vore skapade till Guds avbild”. Namnet passar oss för vi gör också avbilder, foton och ger video­kameror till palestinier så att de ska kunna dokumentera de övergrepp och brott mot mänskliga rättigheter som de utsätts för. Som jag ser det så är kampen mot antisemitism och vad vi gör på B’Tselem samma sak, det vill säga att se att alla människor är lika mycket värda. 

Men visst är det att svårt att förstå hur personer som är djupt involverade i kampen mot till exempel antisemitism eller islamofobi, inte alls kan se diskriminering mot andra grupper?

– Ja, om man är emot diskriminering borde man vara emot diskriminering överallt och mot alla grupper. Vi måste visa solidaritet med varandras kamper. Det är inte okej att säga ”jag stödjer kampen för palestiniers rättigheter, men jag hatar judar”, då är du inte del av samma universella kamp mot förtryck och diskriminering.

Det är också vanligt att vänsterpersoner i större utsträckning är engagerade för Palestina och emot Israels ockupation, medan de på högersidan är mer proisraeliska.

– Jag vet, men då har jag en nyhet till högerpersoner som stödjer Israel och säger att de vill bekämpa antisemitism: nämligen att antisemitism tillhör högern, både i nutid och dåtid, eftersom det inom högern finns en uppfattning om att människor inte är lika mycket värda. Dessutom har de högerpolitiska ofta en bild av konflikten mellan judar och palestinier som ett nollsummespel, det vill säga att om en sida vinner så förlorar den andra. Men det stämmer inte! Vi på B’Tselem försöker sprida en vision där alla faktiskt vinner, en framtid där alla är jämlika. Jag tror att den svenska vänstern sympatiserar mer med palestinier för att de förstår asymmetrin i den här situationen. Judar har sin egen stat, men tyvärr diskriminerar den staten palestinier, och det måste upphöra. •