Även i tider av pandemi behöver livet gå vidare, och möjligen är det fler än vanligt denna vår som ägnar tid i sin isolering åt att förgro fröer, planera för sin balkong eller trädgård?
Tankar föds om att njuta av odlingens kraft, och kanske också om att bli självförsörjande i någon mån, nu när vi inte längre kan ta tillgänglighet till något, för given.
Självhushållning är något Elin Unnes gett sig hän åt, så pass att hon gick ”all in”.
– När folk sa att de odlade för självhushållning och la till, på grönsaker, under sommarmånaderna, hörde jag inte den sista delen. Jag försökte bli självförsörjande på allt, kaffe, te, saffran, olivolja, rubbet, på min kolonilott.
Hon skrattar. Saffran visade sig vara svårast. I dag önskar hon inte längre att bli självförsörjande, även om passionen för det egenodlade finns kvar.
– Jag tror inte på att vi ska försöka bli isolerade öar som inte behöver omvärlden, jag tror mer på att vi behöver ett utbyte.
Kolonilotten har bytts mot ett hyrt torp i Sörmland. Elin och maken Stefan delar numera sin tid mellan lägenheten i Stockholm, en lånad lägenhet i Paris dit de reser med tåg varje höst – för att ta tåget tillbaka på våren och leva och odla på torpet. Visst blir det grönsaker även i år – men också utrymme att experimentera med allt som doftar.
För om hon själv odlar potatis, morötter och andra grönsaker låter hon gärna spanjorerna odla olivoljan och fransmännen rödvinet, har Elin Unnes landat i.
– Jag är mer intresserad av den fläta av ömsesidighet och generositet som byteshandel handlar om, att vi formar hållbara samspelsgrupper i samhället. Att byta tjänster ger också livsmod.
Det främsta hindret för självhushållande odling är inte förmågan att odla, utan problemet med förvaring, konstaterar Elin Unnes.
– Hur ser din förmåga att bygga en rejäl jordkällare ut – där ligger den stora utmaningen. Tänk dig att du storhandlar i oktober och nästa gång i mitten av maj. Allt däremellan måste du förvara – var då? I din lägenhet? Vår arkitektur ser inte ut så. Jag har ett primitivt litet torp. Drömmen är att någon gång bo i ett hus och utforska möjligheterna till en stor jordkällare och ett rejält torkrum. Då kan jag kanske göra mina egna cigarrer, som jag drömmer om. Tills dess rullar jag in citronmeliss, ros, lavendel och kungsljus i mina cigaretter. Jag röker allt möjligt ur min trädgård!
Du kan inte värja dig
Nya trädgårdsboken, den tredje i en triologi, utkommer snart. Och i den står den doftande trädgården i fokus. För dofter, konstaterar Elin Unnes, är något du inte kan värja dig emot.
– Dofterna tar sig in i dig, vare sig du vill eller inte. Du kan bara stoppa det om du slutar andas, vilket jag tycker är spännande. Och doften har den där speciella förmågan att påverka oss på ett icke-semantiskt sätt. Säg att du känner lukten av syren på våren, och plötsligt får du en förnimmelse från din barndom, du ser nästan en film av känslor i huvudet. Det fascinerar mig!
Själv har hon inte särskilt många blomsterdoftminnen från barndomen. De starkaste förnimmelserna får hon i stället av nybakt bröd och kanelbullar. Uppvuxen i Hälsingland, i en nordlig trädgård, fanns få starkt doftande trädgårdsblommor.
– Det var en anledning till att jag ville skriva den här boken. Jag ville komma på vilka växter som doftar starkast i Norden.
Vilda växter finns det rätt många av, upptäckte hon snart. Som till exempel gulmåra, en liten vägrensväxt.
– Den har en doft som är så stark att det känns som att någon ropar på en. Växten är alldaglig och nästan intetsägande. Men det finns många fler: Gullviva, doftviol – och kamomill, för tusan! De är kanske inte den allra showigaste blommorna, uteendemässigt, men dofterna…
De trädgårdsblommor som säljs i handelsgårdarna för odling i de svenska växtzonerna är däremot sällan så starkt doftande.
– En växtförädlare får välja. Du behöver få fram en ros, till exempel, som klarar en växtzon där det är kallt och regnigt och där det är många minusgrader på vintern. Då behöver du prioritera en väldigt frisk ros. Men ändå, kanske att man har glömt bort betydelsen av doften lite för mycket i förädlingsprocessen, kan jag tycka.
Ändå har hon ändå hittat rosor hon tycker om. En av favoriterna är Rosa ’Spinosissima’, med vita blommor och svarta nypon. En annan är den moderna buskrosen ’Constance Spry’, härdig till zon 4 (på vissa platser zon 5) och en klättrande Rosa ’Albertine’ runt sovrumsfönstret är inte fel, konstaterar hon.
Extremt sensuellt
Doftande blommor är härliga i sig, men de är också symboler för framförallt en sak: sex. En doftande trädgård handlar om njutning.
Natthyacint har till exempel ansetts dofta extremt sensuellt.
Kan blommor påverka sexlusten?
– Jag tror definitivt det, just när det kommer till att väcka vår sinnlighet. De afrodisiakiska blommorna, de som har en doft som beskrivs som narkotisk eller erotisk, är lite sövande och gör att man liksom kommer tillbaka i sin kropp. Det är ju en grundförutsättning för sinnlighet, att man är i sin kropp och då känner de fysiska förnimmelserna starkare. Det blir som en penetration av doft i din kropp.
Ny forskning visar även att doften av humusrik jord leder till en fysisk reaktion i den mänskliga kroppen, skriver Elin Unnes i sin bok. När vi känner doften av jordens inre frigörs oxytocin i våra kroppar. Oxytocin, även känt som ecstasy-hormonet, är alltså samma ämne som skapar en känsla av intimitet mellan älskande.
Och så finns ju inte minst rosen – som har uppfattats som kärlekens blomma inom i stort sett alla kulturer där den odlats, och på parfymspråk kallas dess doft för hjärtnot.
Hur sexigt är rosor?
– Jag tror att man utifrån sina egna preferenser kan hitta den blomma som passar en bäst vad gäller sexighet. Men rosen är ju den klassiska associationen till kvinnas kön, fittan. Den är välvd, daggig, jag kan absolut se att en nyutslagen ros har den liknelsen.
Att hälla rosenblad över golvet eller sängen anses vara sensuellt, men själv väljer Elin Unnes hellre andra blomblad.
– Jag ställer gärna väldoftande blommor i alla mina rum. En sensuell känsla vill man ju inte skapa bara för att knulla (skratt). Jag tycker att man kan vilja ha en laddad elektrisk stämning om man äter en middag eller lyssnar på musik, till exempel.
Och då väljer Elin Unnes helst den kaprifolliknande blomman slingertry,
– Slingertry och kaprifol är så lika att få ser skillnaden, men den man har i sin trädgård är nästan aldrig kaprifol, även om många tror det. Jag sätter en bukett slingertry på bordet. Och att strö slingertryblommor på golvet är något av det coolaste jag vet!
Och blomblad över de hyvlade plankgolven på sommartorpet i Sörmland blir det ofta.
Älggräs och fläder är två andra favoriter.
– När du strör blomblad över ett golv får det gärna dofta starkt, narkotiskt. Älggräs har en tung, söt doft. Använd gärna både blad och blommor, för bladen har en mandelliknande doft medan blommorna drar mera år sött. Fläderblom är också jättebra över golv! De projicerar sin doft så kraftigt, långt efter att man plockat dem. Mynta är en annan klassisk ört. När du trampar på den utsöndras eteriska oljor, som gör att aptiten ökar, du lugnar ner dig och du hamnar i nuet. Mynta var självklart på de dionysiska festerna.
Inga gröna fingrar
Elin Unnes odlingspassion har varit en resa som pågått i tio år nu, och hon har inte tröttnat, trots att hon enligt egen utsago inte har så kallade gröna fingrar.
Det började med ett ganska motvilligt besök på en jobbarkompis släktings kolonilott på norra Djurgården, i Stockholm.
På den tiden var hon musikskribent och nordisk redaktör för den amerikanska musiktidningen Vice.
– Det var en enormt amerikansk företagskultur, lite skrikig stämning. I backspegeln kan jag se att vi var konstant överarbetade, hela tiden.
På kolonilotten hon besökte upptäckte hon en annan värld.
– För mig var det fantastiskt! Dekadenta odlingar, hemmabyggda skjul som folk smällt ihop.
Elin Unnes bestämde sig för att själv ställa sig i kö för en kolonilott. Det tog två år tills hon blev tilldelad en och under den tiden läste hon, närmast besatt, alla trädgårdsböcker hon kom över.
– Jag tyckte att jag kunde allt, jag hade ju läst allt. Så jag skapade en så kallad potager, en fransk köksträdgård, med schackrutiga land där jag odlade grön och röd sallad, varvade svart kål med fänkål, inuti mönstret.
Det misslyckades totalt.
– Jag hade läst på, men jag hade inte sett frön gro och kunde alltså inte skilja på ogräs och det som skulle växa i landet, så antagligen rensade jag bort allt jag sått.
Hon skrattar åt minnet.
– Det enda jag skördade var fem kilo potatis, och den hade min pappa satt. Sjukt nog var jag inte nerslagen, det blev som en utmaning, naturen kastade en handske. Det är lite som när man spelar dataspel, man rusar ut på banan och dör vid första stupet, men man slutar inte spela – man vill ta alla poäng, komma vidare. Jag ville fortfarande knäcka koden.
Så det blev nya försök och så småningom gick det bättre och kolonilotten byttes mot ett torp, där du för ett par år sedan kunde följa Elin Unnes odlingsprojekt i hennes videoblogg i SVT:s Go’kväll.
En viktig anledning till att hon aldrig gett upp är den magiska känslan som odling ger.
– Du går från nästan ingenting, ett litet squash-frö i jorden, och sedan kommer ett skott som kastar sig ut i trädgården och skapar frukter som kan försörja en familj en hel höst. Den känslan ligger nära magi.
Förändrad människa
Odlingspassionen har förändrat Elin Unnes, så pass att hon knappt kan komma ihåg hur hon var innan. I fokus i hennes liv idag står meningsfull sysselsättning och njutning, där alla har en roll och där djur och intäkter har en plats – skönhet i asketism och sparsamhet. Hellre laga än att köpa nytt.
– Klimatfrågan blir automatiskt en del av det livet. Det mest attraktiva livet är det som utgår från ett system som inte belastar jorden. Man kan inte ta ut mer än man sätter in, och vi behöver sträva efter ränta till och med.
När livet levs enklare blir de små höjdpunkterna desto starkare.
– En flaska champagne i restaurangvagnen när vi tar tåget till Paris. Då är livet njutningsfullt och ett äventyr!
Odlingen blir även en mental tillflyktsort.
– Hjärnan kan vara i trädgården när jag är instängd i en lägenhet. I fantasin gräver jag gångar, jorden är lätt och mullrik.
Som du sedan förverkligar?
– Nej, det är nog mest fantasier. I verkligheten är jorden lerig, det ösregnar eller är torka och man glömmer att vattna… Naturen är dominant, men i fantasin är det jag som dominerar!
Du har gått på många nitar, men du ger inte upp?
– Nej, nej, nej! Jag gillar liksom upptäcktsfärden, det är halva glädjen. Jag gillar att pusha. Nu är jag högt upp i behovstrappan, trädgårdens dofter och att använda dem för att ens kropp ska dofta gott. Men att utforska nya nivåer av odling, prova och fortsätta att misslyckas, det säger något om grön terapi; jag är inte bruten, det forsätter att vara kul! Belöningen när det lyckas får själen att sjunga.
Friheten hon saknar
Om den franska karantänen släpper vill Elin Unnes tillbaka till Sverige i sommar, för att fortsätta odlingsexperimentet på sitt sommartorp. Några nya TV-sända blogginslag är inte inplanerade, men möjligen kommer de tidigare att komma tillbaka på SvtPlay.
Muskatellsalvia kommer att bli en av sommarens nyheter i den egna trädgården, för dess ”enorma” doft – och möjligen ett bokashi-försök.
Dessutom vill Elin Unnes försöka ta sin odlingspassion till människor som sitter i fängelse.
– Jag håller ofta scensamtal om odling. Kanske kan vi flytta några sådana samtal till fängelser, såvida det finns något intresse för odling i finkan. Jag har alltid tyckt att det verkar vidrigt att sitta inne, men har fått en helt ny, intim förståelse av vad det innebär när någon tar ifrån dig din frihet. Eller i alla fall för hur det känns att ha fotboja.
